Arselsparkande alv-action i mittendelen

FILMEN

Mittendelen i en given trilogi är lite småknepig. Vi kastas mitt in i historien och vet redan från början att vi inte kommer att nå ett konkluderande slut. Det ställer höga krav på filmskaparen att fånga vårt intresse och ge oss något att längta efter när filmen är slut. Det lyckas Peter Jackson och hans manusteam bra med i "Smaugs ödemark", den andra filmen i "Hobbit"-trilogin. Filmen som först inte skulle funnits, men som blev till för att det fanns för mycket att berätta på för lite tid.

Filmen inleds med en flashbacksekvens som förklarar vad som är poängen med det stora äventyret i trilogin. Gandalf (Ian McKellen) träffar dvärgkungen Thorin (Richard Armitage) på värdshuset i Bree (känd från "Sagan om ringen"-trilogin och övertalar honom att det är dags för dvärgarna att återförenas och återta Erebor från draken Smaug. Det är det det hela går ut på. Därefter kastas vi tillbaka till nutidsnarrativet där Gandalf, de tretton dvärgarna och Bilbo (Martin Freeman) strax stöter på den gigantiska skinbytaren Beorn, spelad av "vår" Mikael Persbrandt. Ja, att en av våra största nationella skådespelare får vara med i ett sådant här maffigt internationellt sammanhang - om än med väldigt få minuter i bild - är förstås riktigt coolt, och inte sedan den legendariska peruken i "Tre solar" har Persbrandt varit så utspökad.

Vägen fortsätter via den sjuka skogen Mörkmården där allting är på väg att gå åt... eh, skogen, innan alverna med Legolas (Orlando Bloom) och Tauriel (Evangeline Lilly) kommer till deras undsättning. Men alverna är inte speciellt pigga på dvärgar och det blir Bilbo som får göra en insats för att gänget ska komma vidare. Legolas och Tauriel är inte med i den skrivna förlagan och Tauriel är till och med en helt ny karaktär skriven av manusförfattarna för att få in ett kvinnligt inslag i denna otroligt mansdominerade trilogi. Det är dock ett bra tillägg för både Legolas och Tauriel är överjävliga krigare som verkligen sparkar arslen på Orcher och annat ondskefullt i den ena actionsekvensen mer rafflande än den andra. Otroligt välkoreograferade fajter som drar upp tempot avsevärt. Att det finns en centralt orch-hot mot dvärggänget är även det något nytt till filmerna, men det behövs ett mörkt hot, speciellt för att knyta ihop trilogin med sin efterföljande föregångare. Därför är Gandalf ute på ett eget litet äventyr för att lokalisera mörkret som sprider sig över Midgård.

Så småningom hamnar gänget vid det Ensliga berget via Sjöstad och Bilbo får slutföra sitt uppdrag som inbrottstjuv genom att ställas öga mot öga med den jättelika draken Smaug, med röst av Benedict Cumberbatch (vilket blir lite komiskt eftersom Freeman/Cumberbatch är ett radarpar i ett annat sammanhang. Att draken har en röst, och dessutom är oerhört vältalig, är helt enligt boken, men samtidigt väldigt märkligt. Det hela tonas ned en smula genom att Bilbo kan höra några jättespindlar "prata" tidigare i filmen, som då introduceras som en effekt av hans ring, men det är ändå lite märkligt.

Slutet kommer via en replik från Bilbo som sätter förutsättningarna för den sista filmens inledande klimax och det är helt klart ett snyggt slut. Man kan inte låta bli att längta efter avslutningen. Spännande värre.

Den första filmen hade en väldigt lång inledning - som jag inte alls klagar på - innan historien kom igång. Det problemet finns inte i denna film där vi snabbt kommer in i berättelsen och sen pinnar det på med många actionsekvenser efter varandra med avbrott för lite mer utdragna partier. Men två timmar och fyrtio minuter går ändå hyfsat fort. Dessutom utökas karaktärsgalleriet med några minnesvärda figurer - alvkungen Thranduil (Lee Pace), Sjöstads Mästare (Stephen Fry) och bågskytten Bard (Luke Evans) som definitivt kommer att synas mer i den sista filmen.

I väntan på "Bort och hem igen" ser jag givetvis fram emot den utökade versionen av filmen. Mycket vill som alltid ha mer.

3D-VERSION

Självklart blir Nya Zeelands maffiga natur extra maffig i 3D men det är i de byggda miljöerna som 3D kommer till sin rätt. Den täta, läskigt snurriga skogen i Mörkmården, kåkhusliknande Sjöstad och framför allt Erebor inne i Ensliga berget. Episka miljöer att bokstavligt talat sjunka in i.


EXTRAMATERIALET

Även om det är den förlängda utgåvan av filmen man får vänta på för den där rejäla orgien i maffigt extramaterial är det långt ifrån snålt tilltaget på denna utgåva. Faktiskt är det mer än vad som står på omslaget och med en sammanlagd spellängd på en bit över två timmar.

På en egen skiva ryms det mesta av extramaterialet. I en ungefär 40 minuter lång film får vi vara med om en hel dags inspelningar och förberedelser. Dock är det inte samma dag vi ser i ett svep utan bitar från många dagar som ger en inblick i den aldrig pausande produktionen. Filmen börjar och slutar med människor som bygger om inspelningsplatserna för kommande dags scener.

Om man är intresserad av vad som händer bakom kameran är detta en ypperlig liten inblick och smått behjärtansvärd eftersom den lyfter fram människor i en filmproduktion som sällan syns i de vanliga bakomfilmerna. De där som sliter arslet av sig för att andras jobb ska gå enkelt.

Vidare finns en musikvideo till den något oväntade singer-songwriteraktiga låten "I see fire" som spelas under filmens eftertexter. Den känns... annorlunda i sammanhanget.

Under 2013 hade Peter Jackson ett liveevent på nätet som ligger med här i sin helhet. Till att börja med får vi en rundtur på post-produktionkontoret och bland annat se Jacksons samling av stora James Bond-affischer. Sen hamnar vi i själva klipprummet där Jackson svarar på frågor från både fans och skådespelare i filmen. Den första frågan är högintressant för den handlar just om problemet en mellanfilm i en trilogi har och Jackson har ett bra svar. Resten av frågestunden kommer dessvärre inte upp i samma nivå. Inslaget är nästan 40 minuter långt.

Till "En oväntad resa" bestod nästan allt extramaterial av de tio första produktionsdagböckerna eller videobloggarna och här finns nästkommande fyra som alla publicerades under 2013. Det är som alltid ett trevligt sätt att komma in bakom kulisserna guidade av Peter Jackson. Här handlar det nästan uteslutande om perioden med "pick-ups", det vill säga kompletterande filmning till både denna och nästa film. Skivans sista videoblogg handlar om inspelningen av filmens musik.

På samma skiva som 2D-versionen av filmen finns del två i renodlade turistfilmen om Nya Zeelands magnifika miljöer filtrerat genom "Hobbit"-filmerna. Lite tveksamt, men det går inte att blunda för miljöernas storhet.


TRE SAKER

1. Peter Jackson kan vara den första personen som gör exakt samma cameo i två olika filmtrilogier. I början av filmen ses han igen som den morotsknaprande mannen i Bree.

2. Persbrandts tid i filmen är oerhört kort. Bara några minuter, vilket känns lite snopet. Men om jag minns boken rätt så har vi inte sett det sista av Beorn...

3. Den runda, Obelixliknande dvärgen Bombur (Stephen Hunter) står för några av filmens roligaste scener, speciellt den där han slåss i tunnan.


ANDERS JAKOBSON (2014-04-11)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (5)
20 senaste recensionerna i kategorin Äventyr
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Äventyr
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 4
Utkomstår: 2014
Bolag: SF
Ljud: DTS-HD Master Audio 7.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Extramaterial:
Peter Jackson tar oss med till inspelningen, I see fire - musikvideo, Live event, Produktionsvideos, Trailers, Nya Zeeland: Midgårds hem del 2
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN OKTOBER
12 SENASTE
SKRÄCKFILMERNA