Mycket konstig film med tidresor
FILMENDet här var bland det konstigaste och sämsta jag någonsin sett. Att det skulle vara den mest romantiska filmen sedan "Dagboken", som det står på filmens baksida, är ju rent skitsnack. "Dagboken" är hundra gånger bättre än "Tidsresenärens hustru". Filmen är gjord efter boken och kanske att den är bra i just bok, men i film klarar den sig inte.
Filmen börjar konstigt på en gång och man undrar verkligen vart det ska leda. Att det är frågan om tidsresor avslöjar redan titeln och det blir vi varse om med ens filmen drar igång. Henry (Eric Bana) besöker sig själv som sexåring när han reser från framtiden. Ganska snabbt blir vi presenterade för Claire (Rachel McAdams) som är Henrys stora kärlek och vice versa. De träffas första gången när Claire bara är ett barn och i framtiden blir de ett par. Problemet är dock att Henry plötsligt försvinner när som helst och sedan dyker upp igen efter olika lång tid.
Det är ungefär lika konstigt som det låter. Allt känns jättesnurrigt och det är väldigt svårt att hänga med i vilket år vi befinner oss. Ganska snabbt tappar jag intresset och blir inte ens berörd av kärlekshistorien. Det är svårt att förstå varför man ens gör en film av en sådan snurrig historia och tyvärr lyckas inte McAdams och Bana hålla glöd i mitt intresse trots att de är två bra skådespelare.
Inte ens när det är meningen att man ska bli berörd blir jag det. Där tror jag däremot att boken skulle kunna få fram känslorna och historien på ett mer rättvist vis. Nu sätter tidsresorna alldeles för mycket griller i huvudet för att det ska gå att bortse ifrån.
Filmen börjar konstigt på en gång och man undrar verkligen vart det ska leda. Att det är frågan om tidsresor avslöjar redan titeln och det blir vi varse om med ens filmen drar igång. Henry (Eric Bana) besöker sig själv som sexåring när han reser från framtiden. Ganska snabbt blir vi presenterade för Claire (Rachel McAdams) som är Henrys stora kärlek och vice versa. De träffas första gången när Claire bara är ett barn och i framtiden blir de ett par. Problemet är dock att Henry plötsligt försvinner när som helst och sedan dyker upp igen efter olika lång tid.
Det är ungefär lika konstigt som det låter. Allt känns jättesnurrigt och det är väldigt svårt att hänga med i vilket år vi befinner oss. Ganska snabbt tappar jag intresset och blir inte ens berörd av kärlekshistorien. Det är svårt att förstå varför man ens gör en film av en sådan snurrig historia och tyvärr lyckas inte McAdams och Bana hålla glöd i mitt intresse trots att de är två bra skådespelare.
Inte ens när det är meningen att man ska bli berörd blir jag det. Där tror jag däremot att boken skulle kunna få fram känslorna och historien på ett mer rättvist vis. Nu sätter tidsresorna alldeles för mycket griller i huvudet för att det ska gå att bortse ifrån.
EXTRAMATERIALET
Arbetet med filmen efter boken är exakt det vi får ta del av i extramaterialet. Intervjuer med manusförfattare och skådespelare ger oss tanken bakom allt. Det gör mig dock inte klokare över filmens absurda innehåll.
TRE SAKER
1. Under filmens gång funderade jag på om man har försökt göra en ny "Ghost". Mycket riktigt ligger Bruce Joel Rubin bakom båda filmerna.
2. Filmen kategoriseras som romantik, drama och science fiction. Det sistnämnda känns väl inte som att det stämmer trots alla tidresor.
3. Om man tar en titt på publikens recensioner verkar ändå den stora massa vara mycket nöjd med boken som blivit film.
2. Filmen kategoriseras som romantik, drama och science fiction. Det sistnämnda känns väl inte som att det stämmer trots alla tidresor.
3. Om man tar en titt på publikens recensioner verkar ändå den stora massa vara mycket nöjd med boken som blivit film.
MARIA EREMO (2010-02-14)
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA