Fanflirtande och Foxhyllande
FILMENUnder många år var rättigheterna till Marvels karaktärer utspridda på ett antal olika bolag och studios. Innan numera Disneyägda Marvel Studios blev den centrala hubben för det som kallas MCU - Marvel Cinematic Universe - var FOX kanske störst med både X-Men och Fantastic Four i stallet. Hård konkurrens kom från Sony som stoltserade med Spider-Man. Nu är gamla FOX uppköpt av Disney och Sony har sitt eget Marveluniversum med karaktärer kopplade till Spider-Man, medan Spider-Man själv lånas ut till Marvel Studios.
Även om det flirtats med FOX-karaktärer i filmer som "Doctor Strange in the Multiverse of Madness" och "The Marvels" så är det först i och med denna film som MCU och FOX-universumet förenas. Och det med hjälp av den fjärde väggen-brytande och ironiskt tjafsande Deadpool (Ryan Reynolds).
Deadpool har i sina två egna filmer varit en frisk fläkt i superhjältegenren som en babblig och fräck figur som varit väl medveten om sitt sammanhang och därför kommenterat typiska superhjälteinslag, budgetfrågor (!) och lite allt möjligt annat som placerat karaktären mellan tittaren och verket. Kul och så, men hur kan det kombineras med "riktiga" superhjältefilmer? Jag har väldigt svårt att se att Deadpool ska ställa sig bredvid nya Captain America i en kommande Avengersfilm och vara normal. Men det är en senare fråga.
I den här filmen etableras det att Deadpool tillhör ett annat universum än Avengers (eftersom multiuniversum numera är ett faktum) och efter att inte ha blivit antagen till superhjältegänget lägger han hjälterollen på hyllan. Flera år senare blir han uppsökt av TVA (känd från "Loki") som menar att hans tidslinje/universum är på väg att upplösas och bara en "ankarfigur" kan rädda det. Deadpool tror att det är han som är denna messiasliknande varelse, men det är i själva verket Wolverine (Hugh Jackman). Men både Wolverine och Jackman kastade in handduken i och med "Logan" och därför krävs en variant. Efter att hoppat runt på olika tidslinjer (och fanflirtat med många olika varianter) hittar han en som har den gula dräkten från serierna. Inte den bästa Wolverine han kunde ha hittat, men i alla fall en Wolverine.
Paret hamnar i något som heter Tomrummet där allt bortsorterat finns, vilket öppnar för väldigt mycket fanflirtande med framför allt FOX-karaktärerna. Det mesta är väl känt nu men för de som inte sett filmen avslöjar jag inget, men en cameo är verkligen en riktig luring. I Tomrummet finns även Cassandra Nova (Emma Corrin), Charles Xaviers tvillingsyster, som styr med järnhand, och vägen ut ur Tomrummet går via henne.
Men vägen dit går genom många uppgörelser mellan Deadpool och Wolverine. Båda är odödliga och självläkande, vilket innebär brutala och blodskvättande slagsmål och svordomsberikade förolämpningar.
Jag är lite tveksam till "Deadpool & Wolverine". Min tveksamhet är det jag redan varit inne på, att jag inte ser hur den passar in i resten av helheten på ett seriöst vis. Dessutom leder inte filmen riktigt fram till något som kommer att påverka kommande filmer, i alla fall inte i någon större grad. Samtidigt är det en kul och brutal film som tittar på genren och sammanhanget med ironiska och sarkastiska ögon, vilket kan behövas. En del skämt är direkt riktade mot Marvels val under de senaste tio filmerna där inte allt blivit så lyckat. Det talar ändå för en viss självdistans när Deadpool kan skämta om det på det här viset.
Men det känns väldigt mycket som ett "tack och farväl" till det gamla FOX-universumet. Under eftertexterna rullar ett collage med bakomklipp från FOX-filmerna till "Good Riddance (Time of Your Life)" av Green Day och det blir lite sentimentalt på sitt sätt. Och det ska också poängteras att det förmodligen är väldigt svårt för "vanligt folk" att ta till sig filmen då det är väldigt mycket referenser till både välkända och obskyra inslag i MCU och de andra bolagens filmer. Det kan nog vara svårt att koppla bort det och bara se filmen som vilken film som helst. Men har man likt jag sett "allt" blir två roliga timmar.
Även om det flirtats med FOX-karaktärer i filmer som "Doctor Strange in the Multiverse of Madness" och "The Marvels" så är det först i och med denna film som MCU och FOX-universumet förenas. Och det med hjälp av den fjärde väggen-brytande och ironiskt tjafsande Deadpool (Ryan Reynolds).
Deadpool har i sina två egna filmer varit en frisk fläkt i superhjältegenren som en babblig och fräck figur som varit väl medveten om sitt sammanhang och därför kommenterat typiska superhjälteinslag, budgetfrågor (!) och lite allt möjligt annat som placerat karaktären mellan tittaren och verket. Kul och så, men hur kan det kombineras med "riktiga" superhjältefilmer? Jag har väldigt svårt att se att Deadpool ska ställa sig bredvid nya Captain America i en kommande Avengersfilm och vara normal. Men det är en senare fråga.
I den här filmen etableras det att Deadpool tillhör ett annat universum än Avengers (eftersom multiuniversum numera är ett faktum) och efter att inte ha blivit antagen till superhjältegänget lägger han hjälterollen på hyllan. Flera år senare blir han uppsökt av TVA (känd från "Loki") som menar att hans tidslinje/universum är på väg att upplösas och bara en "ankarfigur" kan rädda det. Deadpool tror att det är han som är denna messiasliknande varelse, men det är i själva verket Wolverine (Hugh Jackman). Men både Wolverine och Jackman kastade in handduken i och med "Logan" och därför krävs en variant. Efter att hoppat runt på olika tidslinjer (och fanflirtat med många olika varianter) hittar han en som har den gula dräkten från serierna. Inte den bästa Wolverine han kunde ha hittat, men i alla fall en Wolverine.
Paret hamnar i något som heter Tomrummet där allt bortsorterat finns, vilket öppnar för väldigt mycket fanflirtande med framför allt FOX-karaktärerna. Det mesta är väl känt nu men för de som inte sett filmen avslöjar jag inget, men en cameo är verkligen en riktig luring. I Tomrummet finns även Cassandra Nova (Emma Corrin), Charles Xaviers tvillingsyster, som styr med järnhand, och vägen ut ur Tomrummet går via henne.
Men vägen dit går genom många uppgörelser mellan Deadpool och Wolverine. Båda är odödliga och självläkande, vilket innebär brutala och blodskvättande slagsmål och svordomsberikade förolämpningar.
Jag är lite tveksam till "Deadpool & Wolverine". Min tveksamhet är det jag redan varit inne på, att jag inte ser hur den passar in i resten av helheten på ett seriöst vis. Dessutom leder inte filmen riktigt fram till något som kommer att påverka kommande filmer, i alla fall inte i någon större grad. Samtidigt är det en kul och brutal film som tittar på genren och sammanhanget med ironiska och sarkastiska ögon, vilket kan behövas. En del skämt är direkt riktade mot Marvels val under de senaste tio filmerna där inte allt blivit så lyckat. Det talar ändå för en viss självdistans när Deadpool kan skämta om det på det här viset.
Men det känns väldigt mycket som ett "tack och farväl" till det gamla FOX-universumet. Under eftertexterna rullar ett collage med bakomklipp från FOX-filmerna till "Good Riddance (Time of Your Life)" av Green Day och det blir lite sentimentalt på sitt sätt. Och det ska också poängteras att det förmodligen är väldigt svårt för "vanligt folk" att ta till sig filmen då det är väldigt mycket referenser till både välkända och obskyra inslag i MCU och de andra bolagens filmer. Det kan nog vara svårt att koppla bort det och bara se filmen som vilken film som helst. Men har man likt jag sett "allt" blir två roliga timmar.
EXTRAMATERIALET
Det första extramaterialsinslaget handlar om en specifik scen i filmen där väldigt många Deadpool-varianter är med. Men det är inte det som är fokus för inslaget utan att det är en enda lång tagning (visserligen genom att sammanfoga flera tagningar) som krävde mycket planering och repetitioner. Dessutom tonsattes den med Madonna. Bara en sådan sak.
Nästa inslag belyser produktionsdesignern Ray Chan som jobbat fram fina miljöer, bland annat utifrån befintliga filmer men ofta med sin egen prägel. Både detta inslag och det föregående visar på en ambition att göra mycket "på riktigt", även om det betydde att produktionen öppnade dörrarna för paparazzis och spoilerjägare. Inslaget avslutas med att vara tillägnat till Chan som dog av en stroke 2024.
Vidare pratas det om cameokaraktärerna och Wolverines comeback, innan vi landar i lite mer skämtsamt material med bloopers och trams samt några borttagna scener. Allting kompletteras av kommentarspår.
Nästa inslag belyser produktionsdesignern Ray Chan som jobbat fram fina miljöer, bland annat utifrån befintliga filmer men ofta med sin egen prägel. Både detta inslag och det föregående visar på en ambition att göra mycket "på riktigt", även om det betydde att produktionen öppnade dörrarna för paparazzis och spoilerjägare. Inslaget avslutas med att vara tillägnat till Chan som dog av en stroke 2024.
Vidare pratas det om cameokaraktärerna och Wolverines comeback, innan vi landar i lite mer skämtsamt material med bloopers och trams samt några borttagna scener. Allting kompletteras av kommentarspår.
TRE SAKER
1. En väldigt bra och otäck effekt i filmen är när Cassandra Nova gräver fram information ur personer genom att bokstavligt talat föra in sina fingrar i deras huvuden.
2. Jag sa ju att jag inte skulle avslöja alla cameos men jag kan inte låta bli att lyfta fram Channing Tatum (Gambit) som egentligen inte är en cameo eftersom Gambit aldrig filmades. Dock skulle Tatum göra karaktären och här får vi se hur det hade blivit.
3. Vinjettsekvenserna brukar sticka ut i Deadpool-filmerna. Den här gången är den något i hästväg...
2. Jag sa ju att jag inte skulle avslöja alla cameos men jag kan inte låta bli att lyfta fram Channing Tatum (Gambit) som egentligen inte är en cameo eftersom Gambit aldrig filmades. Dock skulle Tatum göra karaktären och här får vi se hur det hade blivit.
3. Vinjettsekvenserna brukar sticka ut i Deadpool-filmerna. Den här gången är den något i hästväg...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
