Sätter inte den svenska filmen i skuggan

FILMEN

När jag ser David Finchers filmatisering av "Män som hatar kvinnor" får jag ett antal "tänk om"-frågor i huvudet:

- Tänk om filmen inte spelats in i Sverige?
- Tänk om de inte pratade med svensk brytning?


och framför allt

- Tänk om den svenska filmatiseringen inte fanns?

Om sanningen ska fram är det faktiskt så att "The Girl With The Dragon Tattoo" inte tillför speciellt mycket i jämförelse med den svenska filmen. I samband med biopremiären skrev någon svensk recensent att den satte den svenska filmen i skuggan. Verkligen? Jag upplever det inte alls så. Det är lite som förhållandet mellan "Let Me In" och "Låt den rätte komma in" - en bra tolkning men som inte försämrar originalet.

Låt oss dock ponera att den svenska versionen inte fanns - då skulle Finchers film få ett helt annat värde. Då skulle även Rooney Maras insats som Lisbet Salander kännas starkare. Just nu tycker jag att Noomi Rapace gjorde rollen bättre.

Sedan det här med att man valt att spela in filmen i Sverige och att vissa av skådespelarna pratar med brytning känns så här i efterhand som ett lite tveksamt val. Internationellt sett, kanske främst i USA, kan det vara till filmens fördel. Utseendet blir "exotiskt", men för oss svenskar blir det bekanta miljöer och skådespelare som faktiskt inte låter speciellt svenska. Jag kan inte låta bli att tänka på de engelska Wallander-filmerna.

Med det sagt vill jag på inget vis mena att Finchers film är dålig, men jag hade hoppats på att han skulle lyfta filmen ytterligare en nivå. Historien är väladapterad, möjligen lite knapphänt på vissa ställen, och snarlik den svenska filmen. Mikael Blomkvist (Daniel Craig) blir åtalad för förtal och ser sig tvungen att sparka sig själv från tidningen Millennium och tar motvilligt emot ett uppdrag från industrimagnaten Henrik Vanger (Christopher Plummer) där han vill ha hjälp med att nysta ut ett mordmysterium som plågat honom i 40 år. Samtidigt är livet trassligt för datahackern Lisbet Salander (Mara) som får en ny förmyndare som utnyttjar henne. Slutligen möts Blomkvist och Salander och rotar fram en otäck hemlighet om familjen Vanger. Ja, de flesta borde känna till den här historien - om inte, läs min recension av "Män som hatar kvinnor" för en mer detaljerad plottbeskrivning.

Likheterna är många, men olikheterna är få. I boken, och i den svenska filmatiseringen, hade Blomkvist ett personligt motiv att hjälpa Vanger med att reda ut Harriet Vangers försvinnande. Detta är inte med i den amerikanska, medan man däremot har med Blomkvists kristna dotter som hjälper till att knäcka en gåta, vilket hon också gjorde i boken men inte i den svenska filmen. Sådana smådetaljer är det här och där, men i det stora hela är filmerna identiska.

Förhoppningsvis får Fincher uppdraget att filmatisera de kvarvarande två böckerna och då tror jag han kommer att tillföra mer. De svenska filmatiseringarna var ursprungligen tv-produktioner och ser tråkigare ut, och förtjänar en bättre hantering. Även om jag misstänker att de eventuella filmerna inte kommer att tillföra så mycket som jag skulle vilja att de gjorde, så vill jag i alla fall se dem.


EXTRAMATERIALET

En gigantisk skillnad mot den svenska filmen är extramaterialet. Här snålas det inte. Utöver kommentarspåret finns det en hel extra blu-ray-skiva fylld med inte mindre än fyra timmar bakommaterial. Det är indelat i fyra huvudkategorier - Men Who Hate Women, Characters, On Location och Post Production, men bakom alla dessa gömmer sig ett myller av kortare featuretter, förutom den första kategorin som är något av en allmän titt på filmen.

Jag gillar verkligen extramaterialet till Finchers filmer. Intervjuerna är okomplicerade, filmade mot svart bakgrund och i alla dessa featuretter får man ta del av processen kring att göra en film, speciellt regiarbetet. Det är rena filmskolan på fyra timmar och jag tycker att det är hyperintressant.

Men i längden blir fyra timmar väldigt mastigt och vissa featuretter känns nästan som de är med bara för att "vi måste täcka upp allt". Trots det är extramaterialet väldigt sevärt. Sverige har förstås sin beskärda del av extramaterialet och vi får bland annat veta varför man var så angelägna om att spela in filmen här samtidigt som vi får höra en del lätt förutfattade meningar om Sverige och svenskarna. Vilket i och för sig mest är kul.


TRE SAKER

1. Löpsedlar och tidningsurklipp är på svenska, med undantag för när det är extra viktiga urklipp. Då är de på engelska.

2. Det är gott om svenska skådespelare i både större och mindre roller. Ellen Nyqvist, Mikael Nyqvists dotter, är ingen skådespelare men medverkar i filmen då det visade sig att hon jobbade på en restaurang där en scen utspelar sig. Hon får agera ihop med Daniel Craig och spelar med andra ord mot sin fars karaktär fast med en annan skådespelare.

3. Musiken i filmen är bra. Återigen är det Trent Reznor och Atticus Ross som gjort musiken och deras tolkning av Led Zeppelins "Immigrant song" är riktigt bra under de snygga förtexterna. Att sedan Enyas "Sail away" spelas under en mycket speciell scen i filmen gör hela scenen ännu mer skruvad och obehaglig.


ANDERS JAKOBSON (2012-04-25)
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (12)
20 senaste recensionerna i kategorin thriller
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Thriller
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 2
Utkomstår: 2012
Bolag: Sony
Ljud: DTS-HD 5.1 MA
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Extramaterial:
Kommentarspår, Men Who Hate Women, Characters, On Location, Post Production
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN OKTOBER
12 SENASTE
ROMANTISKA KOMEDIERNA