Anders Jakobsons blogg

Den 29 januari är det dags för Guldbaggegalan med Emma Molin som programledare (ett spännande val, måste jag skjuta in). I dag kom nomineringarna. Alla filmer har inte släppts för hemmamarknaden än, men en del och de som vi recenserat har jag länkat upp.

Bästa film
"Gräns"
"Unga Astrid"
"Goliat"
"The deminer"
"Den blomstertid nu kommer"

Bästa regi
Gabriela Pichler ("Amatörer")
Ali Abbasi ("Gräns")
Carl Javér ("Rekonstruktion Utøya")
Måns Månsson och Axel Petersén ("Toppen av ingenting")

Bästa kvinnliga huvudroll
Alba August ("Unga Astrid")
Léonore Ekstrand ("Toppen av ingenting")
Eva Melander ("Gräns")
Zahraa Aldoujaili ("Amatörer")

Bästa manliga huvudroll
Mikael Persbrandt ("Tårtgeneralen")
Fredrik Dahl ("Amatörer")
Sebastian Ljungblad ("Goliat")
Joakim Sällquist ("Goliat")

Bästa kvinnliga biroll
Sissela Benn ("Sune vs Sune")
Maria Bonnevie ("Unga Astrid")
Trine Dyrholm ("X&Y")
Lena Nilsson ("Videomannen")

Bästa manliga biroll
Jens Albinus ("X&Y")
Fredrik Hallgren ("Sune vs Sune")
Eero Milonof ("Gräns")
Henrik Rafaelsen ("Unga Astrid")

Bästa manus
Jonas Hassen Khemiri och Gabriela Pichler ("Amatörer")
Peter Grönlund ("Goliat")
John Ajvide Lindqvist, Ali Abbasi och Isabella Eklöf ("Gräns")
Gunnar A.K. Järvstad ("Trädgårdsgatan")

Bästa foto
Ellinor Hallin ("In i dimman")
Måns Månsson ("Jimmie")
Kristoffer Jönsson ("Trädgårdsgatan")

Bästa klipp
Alexandra Strauss och Dominika Daubenbüchel ("Flotten")
Dino Jonsäter ("Goliat")
Olivia Neergaard-Holm och Anders Skov ("Gräns")

Bästa kostym
Denise Östholm ("Euphoria")
Ingrid Sjögren ("Tårtgeneralen")
Cilla Rörby ("Unga Astrid")

Bästa ljud/ljuddesign
Crazy Pictures ("Den blomstertid nu kommer")
Christian Holm ("Gräns")
Jonas Jansson ("Jimmie")

Bästa mask/smink
Morna Ferguson och Orla Carroll ("Euphoria")
Göran Lundström och Erica Spetzig ("Gräns")
Eva von Bahr och Love Larson ("Tårtgeneralen")

Bästa originalmusik
Johan Testad ("Goliat")
Gaute Storaas ("Halvdan Viking")
Armand Amar ("Innan vintern kommer")

Bästa scenografi
Emma Sofia Wahlberg ("Balkan Noir")
Ulrika von Vegesack ("Ted - För kärlekens skull")
Linda Janson ("Unga Astrid")

Bästa visuella effekter
Crazy Pictures ("Den blomstertid nu kommer")
Peter Hjorth ("Gräns")
Fredrik Pihl ("Sune vs Sune")

Bästa kortfilm
"The Ambassador’s Wife"
"Martyren"
"Vi bara lyder"

Bästa dokumentärfilm
"The Deminer"
"Flotten"
"Rekonstruktion Utøya"

Bästa utländska film
"BlacKkKlansman"
"Shoplifters"
"Cold War"

Utöver dessa kategorier delas även priserna Guldbaggens publikpris, Hedersguldbagge, Gullspira och Årets nykomling ut.

En liten kommentar: Det är svårt för mig att sia om utfallet då jag ännu inte sett alla filmer i de tyngsta kategorierna, men jag gläds åt att "Videomannen" får lite uppmärksamhet. En av mina svenska favoriter från 2018. Sen tror jag att "Den blomstertid nu kommer" kommer att kamma hem de tekniska kategorier den är nominerad i, åtminstone Bästa visuella effekter - allt annat vore ytterst märkligt.

Så här runt jul och nyår brukar det ramla ut en del intressant på SVT. Många år har vi till exempel blivit förärade nya omgångar av "Fröken Frimans krig" som i alla fall jag njutit av att få grotta ned mig i under tre timmar per omgång. Det här formatet med tre entimmarsavsnitt fungerar fint på SVT, speciellt nu när de tagit för vana att dunka ut alla avsnitt på SVTPlay samtidigt.

Med det sagt vill jag rekommendera några aktuella miniserier på vår egen public service.



"De dagar som blommorna blommar" är skriven av Jonas Gardell och går i samma anda av då och nu, vardagsrealism, familjehemligheter och tänkvärdheter som man känner igen från hans tidigare böcker och tv-serier. Just denna är medvetet komplicerat upplagd, med tre huvudsakliga tidslinjer - 1978, 1994 och nutid. "Det här är ingen serie där man sitter och uppdaterar Facebook samtidigt som man tittar." säger Gardell i en Aftonbladet-intervju och just det är något vi behöver nu. Mindre dubbelskärmande under 2019? Hoppas det!

Hur som helst är det en väldigt bra serie. Gripande och underhållande på samma gång och många spännande gestaltningar och fina skådespelarinsatser. Mycket sevärd!



"Systrar 1968" tar lite rygg på "Fröken Frimans krig" och skildrar några unga kvinnor sommaren 1968. Det är också en serie där mycket tid lagts ned på miljöer, kläder och andra tidsindikatörer, möjligtvis lite på bekostnad av en smidig story. Även om jag gillar den så kan jag inte låta bli att känna att den är skriven efter någon sorts checklista där en rad ämnen ska hinnas med på tre timmar. Bra, men hade kanske behövt en liten runda till på manusstadiet.



Som bonus slänger jag med "Dips" som inte alls är ett tretimmarsdrama i tre avsnitt utan en komediserie enligt den brittiska mallen med sex avsnitt som är ungefär 20 minuter långa. Jesper Rönndahl och Marie Agerhäll har skrivit manus och spelar tillsammans med Moa Lundqvist och Kristian Luuk. Agerhäll har även stått för regin. Hon är ett nytt ansikte för mig, men är något av ett komiskt geni. Serien är genuint rolig där tre unga blivande diplomater gör kaos på Utrikesdepartementet med Luuk som en sorts samlad chef. Väldigt kul och jag hoppas att gänget får göra en fortsättning.

Nu lägger vi 2018 bakom oss och börjar på ett nytt blankt ark. För mig är det bokstavligt då jag sedan många år för bok över alla filmer, tv-serier, dokumentärer och liknande jag ser per år. En anteckning i Evernote fungerar som ett ark och i skrivandets stund är det tomt, men det blir det förstås strax ändring på.

2018 slutade listan på 237 titlar, vilket är en liten lätt ökning med 37 sedan 2017, men många titlar bort från mitt rekordår 2011 då jag landade på 436...

För DVDKritik.se:s räkning ligger vi på ungefär lika många recensioner som vi gjorde sist, strax under 250 stycken. Det mest noterbara i sajtens siffror är att antalet recensioner av streamsläpp ökat från 12 till 26 procent på ett år. Tidens tecken.

Fullt lika imponerande siffror blir det inte när jag tittar på antalet blogginlägg jag klämt ur mig under 2018. De kan man nästan räkna på sina båda händer, men det ska det bli ändring på. Jag har ett behov av att skriva av mig och då får bloggen bli en kanal för det.

Då så - snart följer min lista över de 25 bästa släppen på DVD/blu-ray och streamat under 2018. Urvalet kommer från de 157 titlar som jag recenserat. Det är faktiskt tionde gången i följd som jag gjort en sammanställning på det här viset så sist i detta inlägg finns länkar till tidigare år. Kanske mest för min egen skull, men för den som vill få en lista över 250 bra grejer från 2010-talet så är det bara att klicka runt!

God fortsättning, och här är...

...DE 25 BÄSTA SLÄPPEN PÅ DVD/BLU-RAY/STREAMAT UNDER 2018

A Futile and Stupid Gesture (Komedi)
Skruvat och kreativt i många lager
- Humorn i 70-talstidningen National Lampoon tror jag inte hade tilltalat mig, men denna lekfulla gestaltning av skaparen Doug Kenney samt amerikanska ikoner som bland annat Bill Murray, John Belushi, Harold Ramis och Chevy Chase var vansinnigt roande.

A Ghost Story (Drama)
Filosofiskt om tid under lakanet
- En spökhistoria eller ett spökes historia - ja, denna långsamma och stillsamt vackra historia om sorg och tid använde sig av den mest legendariska gestaltning av ett spöke som hittats på och det fungerade oväntat bra i detta originella sammanhang.

A Quiet Place (Skräck)
Schhhhh! Årets bästa skräckfilm är här...
- Enkelt sammanfattat är det ingen originell historia: En familj håller sig gömda från ett yttre hot, men tillägget av blodtörstiga monster med extremt bra hörsel gjorde upplägget extremt spännande - och tyst. En utmärkt rysare.

Annihilation (Science fiction)
Färgsprakande, tänkvärt och kusligt
- Alex Garland uppföljare till ”Ex-Machina” blev för intelligent för biograferna men fick sitt hem på Netflix. Tur det, för denna skruvade och obehagligt udda sci-fi-historia kräver att bli sett av så många som möjligt.

Avengers: Infinity War 3D (Action)
Tidernas största ensemblesuperhjältefilm
- Tio år av sammansatta Marvel-filmer ledde fram till superhjältefilmernas superhjältefilm. Nästan hela ensemblen på plats, en ny och intressant skurk, en bra story och en cliffhanger som hette duga. Bättre än så blev det inte inom denna genre i år.

Better Call Saul - Säsong 4 (Drama)
Så förbannat bra att jag blir ledsen
- Spinoffen har utvecklats till att bli ett fullvärdigt och oumbärligt komplement till ”Breaking Bad”. Avstånden mellan serierna krymper för varje säsong, men tack och lov finns det mycket utrymme kvar innan de går ihop.

Borg (Drama)
Många känslor i finalernas final
- Att en noga återskapad tennismatch skulle bli spännande nästan 30 år senare förvånade mig, men med två fina gestaltningar av två legendariska idrottsmän blev denna segmenterade biopic mer än det som utspelade sig på planen.

Call me by your name (Drama)
En vacker historia om kärlek
- Manusadaptionen gav en Oscarsstatyett och med tanke på kvaliteten i historien är det inte förvånande. Det handlar om sökandet och den bitterljuva unga kärleken mellan en tonåring och en ung man under en sommar i Italien.

Coco 3D (Animerad)
Pixar tacklar döden som bara de kan
- Pixar och moderbolaget Disney har börjat utforska andra miljöer än de västerländska eller olika sagoriken och når samma lyckade resultat. Till och med det mexikanska dödsriket känns färgglatt och trevligt, och filmen var förstås lysande.

Det (Skräck)
Den där clownen för en ny generation
- Skräckfilmen hör egentligen mer ihop med det stora Stephen King-året 2017, men det var i år clownen Pennywise (Bill Skarsgård i en ikonisk roll) satte skräck i en ny generation på hemmamarknaden. En finfin ny version där del två väntar runt hörnet.

The Disaster Artist (Dramakomedi)
Historien om världens bästa sämsta film
- James Franco regisserade sig själv som mannen bakom kalkonfilmen "The Room" - en för-bra-för-att-vara-sann-story som trots allt var just det. En galen och rolig skildring av Hollywood långt bortom både budget och sans.

The Endless (Science fiction)
En indiepärla som biter sig fast
- Ytterligare en indiebetonad sci-fi-film som gjorde ett bestående avtryck. Två bröder återförenas med den kult de växte upp i. Tvivlaren av dem upptäcker att det ändå finns något bakom allt snack, något som påverkar allting.

Happy! - Säsong 1 (Actionkomedi)
En skruvad julhistoria med extra allt
- Filmer efter tecknade förlagor är inte bara superhjältehistorier. Den här deckargåtan hade allt: en seriemördande jultomte, en försupen antihjälte och en animerad flygande goseenhörning. Hoppas det inte var en engångsföreteelse!

Lady Bird (Dramakomedi)
Charmig och realistisk coming-of-age
- Saoirse Ronan går från klarhet till klarhet, här i en film gjord av Greta Gerwig som lovar att "allt är sant, men det har inte hänt". Ronan spelar Ladybird under det sista identitetssökande high school-året innan vuxenlivet tar vid.

Mandy (Skräck)
Ger mig hopp om skräckfilmsgenren
- Vi har alla garvat åt Nicholas Cages överspel och explosiva agerande, men när det blir en naturlig del av en flummigt originell skräckfilm blir det genialiskt och perfekt. En fin insats av legendaren och en utmärkt film.

The Meyerowitz Stories (New and Selected) (Dramakomedi)
Baumbachs senaste intellektuella familj
- En typisk filmpärla som många sannolikt missar. Noah Baumbachs Netflixfilm är stjärnspäckad och rör sig i de världar han brukar skildra. Ben Stiller och Adam Sandler gör några av sina bästa insatser i modern tid. Missa inte.

My Dinner with Hervé (Drama)
En riktig godbit i streamingutbudet
- En biopic man inte visste att man ville se. "Världens mest kända dvärg", falnande superstjärnan Hervé berättar sin story och obekväma sanningar för en journalist i en dubbelt verklighetsbaserad film. Utmärkt.

Sharp Objects (Thriller)
Febrig spänning ända fram till sista rutan
- Årets tveklöst bästa tv-produktion. Filmatiseringen Gillian Flynns debutroman är en kuslig deckargåta där en sargad journalist återvänder till sin hemstad och återupplever hemska minnen. Missa inte seriens absolut sista eftertexter!

Tårtgeneralen (Dramakomedi)
En absurd småstadsskildring med värme
- Filip och Fredriks roman var lite svårtuggad men filmatiseringen är mer lättsmält. En charmig gestaltning av 80-talets småstadssverige och den misslyckade entreprenören som vill sätta Köping på kartan. En bra regidebut från duon.

Ted - För kärlekens skull (Drama)
Från solig charm till allvarligt mörker
- Efter Cornelis och Monica Z kändes Ted Gärdestad som fullt naturlig att gestaltas i en biopic. Den somriga ungdomen glider successivt ned i något dystrare. Härlig musik, sköna miljöer och fina skådespelarinsatser.

The Shape of Water (Drama)
En stum kärlek mellan människa och fisk
- Guillermo del Toro gjorde en egen version av "Skräcken i Svarta lagunen" där monstret och tjejen blev kära på riktigt och resultatet blev en vacker och originell film som gav del Toro sina två första Oscarsstatytter. Mycket välförtjänt.

Thor: Ragnarök 3D (Actionkomedi)
Humor och action: Precis vad Thor behövde
- ”"Black Panther" var Marvels stora 2018-hit, men för mig var "Thor: Ragnarök" den riktiga fullträffen. Efter några bökiga solofilmer blev det mer humor och mer action för Thor och formen passade karaktären perfekt. Stor underhållning.

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (Drama)
Tre mäktiga skådespelarinsatser - minst
- Oscarsvinnande Frances McDormand spelar i "Three Billboards…" en inte överdrivet sympatisk person, men som genom förlusten av sin dotter och en bristande polisiär insats i mordutredningen blir en utmärkt huvudperson. Gripande.

Tully (Dramakomedi)
Imponerande idé, manus och gestaltning
- Kombinationen Jason Reitman, Diablo Cody och Charlize Theron fungerade fint för andra gången och historien om utbrända trebarnsmamman visade sig i själva verket handla om något helt annat än vad man som tittare trodde.

Videomannen (Thriller)
Rolig, gripande och originell VHS-nostalgi
- Stefan Sauk tog för sig i rollen som Sveriges videokung när denna hittar en värdefull VHS-film och slarvar bort den när en skoningslös samlare vill köpa den. Spännande, rolig men även tänkvärt gripande under nostalgin.

Tidigare år:

Årssammanfattning av 2017
Årssammanfattning av 2016
Årssammanfattning av 2015
Årssammanfattning av 2014
Årssammanfattning av 2013
Årssammanfattning av 2012
Årssammanfattning av 2011
Årssammanfattning av 2011
Årssammanfattning av 2010

Jag är smått kär i Funko Pop!-figurer och när PR Nordic hörde av sig om ett utlåtande om några figurer nappade jag direkt. Vi får ofta mail om märkliga samarbeten där vi ska skriva om speltjänster och annat som känns totalt irrelevant, men när det kommer till Funko Pop!-figurer så är kopplingen betydligt tydligare. Här har vi samlarobjekt som i väldigt många fall är kopplade till film och tv, men egentligen alla typer av populärkulturella fenomen. Därav namnet kanske?

Innan vi tittar närmare på de fyra figurer som skickats till oss ska jag tipsa om dokumentären "Making Fun: The Story of Funko" som finns att se på Netflix. Den såg jag tidigare i år och här får man en rätt bra historisk genomgång av företaget Funko och deras utveckling från de första figurerna till ett enormt utbud av samlarfigurer där Pop! är en av modellerna. I det här blogginlägget skrev jag om mitt första Funko Pop!-inköp, och nu har min blodiga Carrie fått lite nya kompisar.



I mångt och mycket är Pop!-figurernas boxar lika betydelsefulla som själva figurerna. De är inga förpackningar som går i återvinningen, utan de kommer att behållas. När man packar ur figurerna ur flera boxar vid samma tillfälle är det tydligt hur figuranpassade de är. Boxarna är specialdesignade för respektive figur och sannolikt för att kunna sparas och till och med stå på hyllan som de är.



Här har vi Elastigirl och Jack-Jack från "Superhjältarna 2". Figurerna ingår givetvis i en "Incredibles 2"-serie med hela familjen Parr plus hjälten Frozone och skurkarna Screenslayer och Underminer. I ett Pop!-sammanhang är detta ganska grundläggande "rätt upp och ned"-figurer. När jag plockade ut Elastigirl blev jag enormt imponerad av hur välbalanserad figuren var som kunde stå upp på två enormt små fötter. Detta lyckades jag inte alls med när jag skulle ta bilden, och först efteråt hittade jag en liten rund skiva att ställa figuren på i förpackningen. Åter igen: Förpackningen är viktig!



Den här Star Wars-figuren har en extra tydlig platta inbyggd i figuren så den står minst sagt stadigt. Det här är en First Order Executioner som vi kunnat se i de nya filmerna och till skillnad från "Superhjältarna 2"-figurerna är detta en "bobble-head". Det innebär att huvudet sitter på en fjäder och helt enkelt kan studsa lite när man trycker på det. Det här är en funktion som är väldigt tätt kopplad till de allra tidigaste samlarfigurerna från Funko som var just bobble-heads. Det är en tjusig figur, och på baksidan av boxen kan jag lista ut att den är sammankopplad med "Star Wars VIII: The Last Jedi" eftersom några nya karaktärer från den filmen är finns som figurer.



Sist men inte minst, min favorit i just det här utbudet: En liggande "Deadpool"! Den här figuren är förstås designad utifrån en smått ikonisk promobild som ser ut enligt följande:



"Superhjältarna 2"-figurerna beskrev jag som "grundläggande" och i jämförelse är denna figur "avancerad" och ingår i en serie där man kan få Deadpool som sjöjungfru, clown, kyckling, trollkarl, cheerleader, kung, panda, samuraj och i morgonrock! Inte illa! Precis som föregående figur är denna också en bobble-head även om jag i det här fallet kan tycka att funktionen är lite överflödig. Huvudet studsar inte lika fritt.



I sammanfattning blir jag glad av dessa "gubbar". I och med att det finns så otroligt många att välja på är det väldigt lätt att hitta lämpliga figurer att ge bort i till exempel julklapp. En person i min utökade familj fick till exempel en Lucas-figur från "Stranger Things" av den enkla anledningen att personen heter just det. Lucas, alltså.

Funko Pop! finns i leksaksbutiker och liknande affärer som har lite mer "nördigt" innehåll. Mer info om Funko finns på Funko.com.

"Avengers: Infinity War" rankar jag som en av de bästa superhjältefilmer som gjorts, speciellt om man hängt med hela vägen och sett alla filmer i Marvel Cinematic Universe under de senaste tio åren och sett berättelsen utvecklas och arbeta mot ett mål.

Målet är "Avengers: Endgame". I april kommer filmen och innan dess kan vi se "Captain Marvel" som med stor sannolikhet kommer att figurera i den fjärde Avengers-filmen även om hon inte syns i trailern.

Det har inte blivit speciellt mycket bloggande för mig i år. Annat har liksom kommit i vägen och jag siktar på att göra 2019 till ett mer bloggintensivt år.

Nåväl, jag kan väl inte låta Stan Lees bortgång passera okommenterat. Han blev 95 år gammal så det var förstås inte någon chock att han skulle gå bort, men likväl är det trist och tragiskt.

Om man ska börja i fel ände så har Stan Lee under den senaste tiden förvandlats till en sorts maskot för Marvels filmiska universum. Under de tio år som franchisen rullat på har man kunna se Lee i cameos av olika slag. Bara härom dagen satt jag och skrattade åt hans alternativa tagningar till cameon i "Ant-Man and the Wasp", som här finns tillgängliga varvat med fina ord av Paul Rudd:


Även i filmernas bakomfilmer har man kunnat se Lee och uppskattat honom som en kvick och rolig man.

Men rent historiskt sett är han förstås en av de viktigaste figurerna inom serievärlden som "pappa" till Spider-Man, Hulk, Thor, Fantastic Four med många flera, och förstås som drivande inom Marvel Comics där han började jobba redan 1939 när företaget hette Timley Comics. Vilken karriär!

Jag har lärt mig att tycka om Stan Lee via filmskaparen Kevin Smith som har många historier om Lee, både som legend och som vän. Ett av de citat av Lee som Smith upprepat mest gånger går ungefär "Varje serietidning är någon persons första serietidning". Jag tycker att det är ganska fint sett att se på kreativitet och som pushar en kreatör att göra varje skapelse till något extra.

Med det sagt borde det logiskt vara så att detta blogginlägg är någons första blogginlägg skrivet av mig och om det är så: välkommen hit! Synd bara att det var i ett sådant här tragiskt sammanhang.

I dag publiceras den 5000:e recensionen på DVDKritik.se! Hur galen är inte den siffran? När vi drog igång DVDKritik.se hösten 2006 hade vi runt 15 recensioner i arkivet för att det skulle finnas något mer än dagens recension att läsa. 100 recensioner var vi uppe i strax innan nyårsafton och så rullade det på. Den 29 juli 2008, det vill säga lite drygt tio år sedan, nådde vi "drömgränsen" 1000.

Det krävs inget mattegeni för att räkna ut att med takten vi nådde till 1000 borde vi vara uppe i 6-7000 recensioner vid det här laget, men generellt sett recenserar vi färre titlar i dag än tidigare. Nu för tiden är det en ny recension varje vardag. Under en period hade vi så mycket att skriva om att vi kunde pytsa ut två nya recensioner varje dag (rekordet bör ha varit en vecka då 16 recensioner kom ut).

Nåväl, 5000 recensioner på tolv år är inte fy skam. Och vi tar sikte mot nästa mål... Vad nu det är? 15-årsjubileumet hösten 2021 kanske är nästa milstolpe.

Tack för att ni läser!

Tidigt i år såg jag trailern till "Den blomstertid nu kommer" på bio och blev förbluffade över att a) en svensk katastroffilm var på gång och b) att jag helt hade missat det.

Jag bloggade lite om det då.

Sedan dess har jag haft lite koll på produktionsbolaget Crazy Pictures och såg i måndags att de lanserade en tävling där man skulle filma sig själv när "Hesa Fredrik" testkördes. Mest kreativ video vann två biobiljetter.

Och den vinsten kammade jag hem! Frun föreslog att gitarren kunde stämmas till tonen och så blev det det här (höj volymen!):

Nu ska det vinnas biobiljetter! #denblomstertid @crazypictures

Ett inlägg delat av Anders Jakobson (@andersjakobson) 4 Jun 2018 kl. 6:06 PDT

Och om ett par veckor är det vi som går och tittar på filmen. Så kan det gå!

Bland det svåraste som finns att recensera är ståuppkomik. Både live och i inspelat utförande. Jag har recenserat det live några gånger och det är ruskigt svårt att hänga med i svängarna och försöka sortera ut det som är viktigt att nämna i texten samtidigt som man som recensent inte vill avslöja för mycket.

Att skriva om inspelade shower är lite lättare, men samtidigt lite svårt. Lite av samma anledningar som ovan, men även för att den här typen av underhållning vinner på grupptrycket. Det är roligare att skratta ihop med andra i stället för att sitta ensam framför skärmen och... inte skratta.

(Trots det har det blivit några recensioner - här är vårt tema med ståupp...)

För mig är det oerhört tydligt att ståupp inte alls är lika kul hemma, och jag har otaliga Netflix-specialer som bevis på det. Jag vet inte hur många sådana jag mer eller mindre tvingat mig igenom utan att bli underhållen. Även om det handlar om stora namn som Chris Rock, Judd Apatow eller Joe Rogan - det blir aldrig riktigt kul. Men det finns några undantag.



I veckan släpptes Ricky Gervais "Humanity" som jag gillade. Jag har Gervais tre tidigare shower i DVD-samlingen och gillar hans stil. Blandningen av ganska råa skämt (utan att bli smaklös) i kombination med religionskritik och vetenskapliga resonemang. Det fungerar fint för mig. Men jag struntar i att recensera den.

Två andra tips ur Netflix utbud som jag verkligen kan rekommendera är "Zach Galifianakis: Live at the Purple Onion" och "Judah Friedlander: America is the Greatest Country in the United States". Den första har många år på nacken (från 2006, faktiskt) men är en skruvad dryg timme av vad som känns som improvisationer och en skriven sketch där Zach spelar sin egen bror. Jäkligt konstigt, men otroligt roligt.

Den andra är från 2017 och är även den lite udda och mycket bra. Kepsbärande Judah övertygar oss om att Amerika är det bästa landet i USA och verkar jobba väldigt mycket på uppstuds från vad publiken säger och gör och fixar det galant.



Har du något tips på en bra humorspecial på Netflix eller HBO? Lägg en kommentar.

Ytterst få filmer bland de vinnande titlarna i gårdagens Guldbaggegala har släppts för hemmamarknaden, och av de få finns två i vårt arkiv: "Sameblod" (Bästa kvinnliga huvudroll, Bästa manus, Bästa klipp och Guldbaggens publikpris) och "Borg"(Bästa manliga biroll och Bästa visuella effekter).

De övriga vinnarna kommer inom kort, här är en releaseförteckning:

12 februari "Korparna"
19 februari "The Nile Hilton incident"
26 februari "The Square"
5 mars "Silvana - Väck mig när ni vaknat"
19 mars "Solsidan"