Från solig charm till allvarligt mörker
FILMENEfter "Cornelis" och "Monica Z" har det blivit dags att dokumentera Ted Gärdestads liv i en spelfilm. Det kändes som lite av en tidsfråga faktiskt, och det ska bli intressant att se vilka andra svenska ikoner som står på tur härnäst. Snart kommer en film om Astrid Lindgren, vilket förstås är helt naturligt. Jag tror att vi har många fina biopicsår framför oss inom svensk film.
Adam Pålsson får gestalta Ted under ungefär 25 år, från 1971 när han som tennisspelande 15-åring konkurrerade med Björn Borg om vem som var bäst i Sverige, fram till 90-talet när Ted var en helt annan person, svårt drabbad av schizofreni. 1997 tog han sitt eget liv genom att hoppa framför ett tåg. Riktigt så långt går inte filmen, men bra nära.
Filmen handlar väldigt mycket om relationen till den åtta år äldre brodern Kenneth (Peter Viitanen) som skrev texterna till Teds låtar och som Ted uppenbarligen inte kunde klara sig utan. När skivbolagen ville göra sig av med Kenneth satte Ted ned foten - paketet bestod av honom OCH Kenneth, inget annat. Samtidigt som denna relation är ganska rar ur den här synvinkeln, ser vi dess baksida också. Vad är det för liv Kenneth levde och hur påverkade det de som var omkring honom?
Inledningen av filmen är en ganska solig och charmig historia. Ted väljer musiken framför tennisen och imponerar på Björn och Benny och Stikkan Andersson med sin oblyga stil och råa talang. Sen går allt som på räls - skivor spelas in och folkparksturnéer avverkas för att följas upp med nya skivor, nya turnéer, schlagerfestivaler och så vidare. Successivt ser vi dock hur framgången förtär Ted och hur demoner kommer fram. Den soliga och charmiga historien blir allt mer allvarlig och mörk och Pålsson gör ett imponerande porträtt när Ted blir allt mer och mer påverkad och distanserar sig från sitt forna jag. Kvar står Kenneth och föräldrarna och undrar vad som pågår.
Kärlek var viktigt för Ted och två av hans förhållanden är med i filmen. Happy Jankell spelar Lotta Ramel som träffade Ted som 17-åring. Detta leder till en underhållande sekvens hemma hos Povel Ramel (där den riktiga Lotta Ramel spelar sin egen mamma Susanna). Det andra förhållandet är med Ann Zacharias (Hanna Alström) som Ted fick två barn med.
Även om historien skruvats till lite för att bli en följsam film är det svårt att inte påverkas av berättelsen. Teds öde var på alla vis tragiskt och Hannes Holms manus och regi lyckas förmedla detta på ett sätt som går rakt in i mig. Med undantag för vissa anakronistiska irritationsmoment är filmen väldigt välgjord och välspelad. Utöver Pålssons insats imponerar Peter Viitanen verkligen och Jonas Karlsson gör ett otroligt bra avtryck som Stikkan Anderssons till den grad att jag skulle vilja se Karlsson upprepa rollen i en spelfilm om musikgiganten.
"Ted - För kärlekens skull" är ett bra drama om en av Sveriges största poptalanger som föll offer för det mörker hans musik vara rena motsatsen till.
Adam Pålsson får gestalta Ted under ungefär 25 år, från 1971 när han som tennisspelande 15-åring konkurrerade med Björn Borg om vem som var bäst i Sverige, fram till 90-talet när Ted var en helt annan person, svårt drabbad av schizofreni. 1997 tog han sitt eget liv genom att hoppa framför ett tåg. Riktigt så långt går inte filmen, men bra nära.
Filmen handlar väldigt mycket om relationen till den åtta år äldre brodern Kenneth (Peter Viitanen) som skrev texterna till Teds låtar och som Ted uppenbarligen inte kunde klara sig utan. När skivbolagen ville göra sig av med Kenneth satte Ted ned foten - paketet bestod av honom OCH Kenneth, inget annat. Samtidigt som denna relation är ganska rar ur den här synvinkeln, ser vi dess baksida också. Vad är det för liv Kenneth levde och hur påverkade det de som var omkring honom?
Inledningen av filmen är en ganska solig och charmig historia. Ted väljer musiken framför tennisen och imponerar på Björn och Benny och Stikkan Andersson med sin oblyga stil och råa talang. Sen går allt som på räls - skivor spelas in och folkparksturnéer avverkas för att följas upp med nya skivor, nya turnéer, schlagerfestivaler och så vidare. Successivt ser vi dock hur framgången förtär Ted och hur demoner kommer fram. Den soliga och charmiga historien blir allt mer allvarlig och mörk och Pålsson gör ett imponerande porträtt när Ted blir allt mer och mer påverkad och distanserar sig från sitt forna jag. Kvar står Kenneth och föräldrarna och undrar vad som pågår.
Kärlek var viktigt för Ted och två av hans förhållanden är med i filmen. Happy Jankell spelar Lotta Ramel som träffade Ted som 17-åring. Detta leder till en underhållande sekvens hemma hos Povel Ramel (där den riktiga Lotta Ramel spelar sin egen mamma Susanna). Det andra förhållandet är med Ann Zacharias (Hanna Alström) som Ted fick två barn med.
Även om historien skruvats till lite för att bli en följsam film är det svårt att inte påverkas av berättelsen. Teds öde var på alla vis tragiskt och Hannes Holms manus och regi lyckas förmedla detta på ett sätt som går rakt in i mig. Med undantag för vissa anakronistiska irritationsmoment är filmen väldigt välgjord och välspelad. Utöver Pålssons insats imponerar Peter Viitanen verkligen och Jonas Karlsson gör ett otroligt bra avtryck som Stikkan Anderssons till den grad att jag skulle vilja se Karlsson upprepa rollen i en spelfilm om musikgiganten.
"Ted - För kärlekens skull" är ett bra drama om en av Sveriges största poptalanger som föll offer för det mörker hans musik vara rena motsatsen till.
EXTRAMATERIALET
En musikvideo ligger med som extramaterial.
TRE SAKER
1. Glädjande nog sjunger och spelar Adam Pålsson själv. I alla versioner av Teds låtar som vi hör i filmen är det Pålsson som sjunger.
2. Utöver Lotta Ramels insats som sin egen mamma spelar Niklas Strömstedt sin egen pappa, Expressens chefredaktör Bo Strömstedt i en sekvens. Oerhört kul.
3. Det görs en liten referens till "Hubba Hubba Zoot Zoot" i filmen, en skämtlåt Ted gjorde tillsammans med ljudteknikern Michael B. Tretow under pseudonymer i bandet Caramba 1981. Tretow figurerar som karaktär i filmen, som piprökande ljudtekniker i alla musikstudioscener.
2. Utöver Lotta Ramels insats som sin egen mamma spelar Niklas Strömstedt sin egen pappa, Expressens chefredaktör Bo Strömstedt i en sekvens. Oerhört kul.
3. Det görs en liten referens till "Hubba Hubba Zoot Zoot" i filmen, en skämtlåt Ted gjorde tillsammans med ljudteknikern Michael B. Tretow under pseudonymer i bandet Caramba 1981. Tretow figurerar som karaktär i filmen, som piprökande ljudtekniker i alla musikstudioscener.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA