Historien om världens bästa sämsta film
FILMENDet var i en av Kevin Smiths podcasts för kanske tio år sedan som jag först hörde talas om "The Room", världens bästa sämsta film. Jag fick inte veta så mycket om själva filmen förutom att den var gjord av Tommy Wiseau som hade bekostat hela kalaset och dessutom lät en stor annonstavla sitta uppe långt efter att filmen slutat gå på bio, vilket inte var speciellt lång tid. Jag fick även veta att den blivit en kultklassiker som visades om och om igen på småbiografer och att Hollywoods nuvarande stjärnor älskade att se filmen och gotta sig åt dess uselhet med stor respekt för dess skapare.
Det låter lite som "Plan 9 From Outer Space", en annan usel film som blev kultklassiker och likt filmens produktion återgavs i filmen "Ed Wood" berättar "The Disaster Artist" historien om hur "The Room" kom till. Filmen inleds med en dokumentär del där olika filmpersonligheter, bland annat ovan nämnda Kevin Smith, pratar om "The Room" och strax där på möter vi vår huvudperson: Greg Sestero (Dave Franco). Han är en aspirerande skådespelare i övre tonåren som dessvärre saknar både självförtroende och talang. Den insats vi får se på en skådespelarlektion är fruktansvärt dålig, men klasskamraten Tommy Wiseau (James Franco) gör en betydligt mer minnesvärd insats. Greg blir imponerad av Tommys råa urladdning och vill att de ska öva ihop. Tommy blir smickrad och guidar sin unga adept och en vänskap inleds. Tommy påstår att de är jämngamla och att han är från New Orleans, men hans syntax och accent vittnar om ett okänt ursprung och han är betydligt äldre än 19.
Vänskapen tar dem från San Francisco till Los Angeles där det visar sig att Tommy har en lägenhet. På var sitt håll börjar de söka efter skådespelarjobb men det går trögt. Greg lyckas visserligen få en agent tidigt men Tommy får veta att han lever av en brutalt ärlig Hollywoodproducent. "Vi får göra en egen film" säger Greg på skoj, men Tommy tar det på blodigt allvar och skriver ett manus. En tid senare är "The Room" klar och han ska själv regissera, producera och spela huvudrollen och Greg ska göra den näst största rollen. Utan att veta något om någonting börjar Tommy producera sin film. Pengar finns det tydligen så gott om att han köper utrustning i stället för att hyra den. All tänkbar crew anställs. Kulisser byggs och kameran rullar, men både produktionen och slutresultatet är en katastrof - tack och lov!
Den här historien är otroligt fascinerade på så många vis. Vem är den där Tommy Wiseau egentligen? Var kommer han i från, hur gammal är han och var kommer pengarna i från? Vi får inga svar i filmen, och i det verkliga livet är det lika knapert med vettig information. Likt Tommy dubbelarbetar James Franco, fast flera gånger om. Han är filmens regissör och spelar Tommy, men Tommy är också en regissör i filmen och spelar en roll i filmen. Franco löser alla bitar snyggt och fick en Golden Globe för sin skådespelarinsats.
Det som står ut tydligt är att filmen inte gjorts för att förlöjliga Tommy och Greg. Den senare har skrivit boken "The Disaster Artist" som ligger till grund för filmen, och båda dyker upp i små roller. Tommy Wiseau har sannolikt accepterat vad han åstadkommit och sett till att slå mynt av det. Filmen förlöjligar inte "The Room" heller utan många scener har återskapats med en nästan obegriplig exakthet. Innan eftertexterna visas scener sida vid sida och det är bara att imponeras av hantverket.
"The Disaster Artist" är en mycket underhållande film och även om jag är lite sugen på att försöka se "The Room" i sin helhet så tror jag faktiskt att jag låter bli.
Det låter lite som "Plan 9 From Outer Space", en annan usel film som blev kultklassiker och likt filmens produktion återgavs i filmen "Ed Wood" berättar "The Disaster Artist" historien om hur "The Room" kom till. Filmen inleds med en dokumentär del där olika filmpersonligheter, bland annat ovan nämnda Kevin Smith, pratar om "The Room" och strax där på möter vi vår huvudperson: Greg Sestero (Dave Franco). Han är en aspirerande skådespelare i övre tonåren som dessvärre saknar både självförtroende och talang. Den insats vi får se på en skådespelarlektion är fruktansvärt dålig, men klasskamraten Tommy Wiseau (James Franco) gör en betydligt mer minnesvärd insats. Greg blir imponerad av Tommys råa urladdning och vill att de ska öva ihop. Tommy blir smickrad och guidar sin unga adept och en vänskap inleds. Tommy påstår att de är jämngamla och att han är från New Orleans, men hans syntax och accent vittnar om ett okänt ursprung och han är betydligt äldre än 19.
Vänskapen tar dem från San Francisco till Los Angeles där det visar sig att Tommy har en lägenhet. På var sitt håll börjar de söka efter skådespelarjobb men det går trögt. Greg lyckas visserligen få en agent tidigt men Tommy får veta att han lever av en brutalt ärlig Hollywoodproducent. "Vi får göra en egen film" säger Greg på skoj, men Tommy tar det på blodigt allvar och skriver ett manus. En tid senare är "The Room" klar och han ska själv regissera, producera och spela huvudrollen och Greg ska göra den näst största rollen. Utan att veta något om någonting börjar Tommy producera sin film. Pengar finns det tydligen så gott om att han köper utrustning i stället för att hyra den. All tänkbar crew anställs. Kulisser byggs och kameran rullar, men både produktionen och slutresultatet är en katastrof - tack och lov!
Den här historien är otroligt fascinerade på så många vis. Vem är den där Tommy Wiseau egentligen? Var kommer han i från, hur gammal är han och var kommer pengarna i från? Vi får inga svar i filmen, och i det verkliga livet är det lika knapert med vettig information. Likt Tommy dubbelarbetar James Franco, fast flera gånger om. Han är filmens regissör och spelar Tommy, men Tommy är också en regissör i filmen och spelar en roll i filmen. Franco löser alla bitar snyggt och fick en Golden Globe för sin skådespelarinsats.
Det som står ut tydligt är att filmen inte gjorts för att förlöjliga Tommy och Greg. Den senare har skrivit boken "The Disaster Artist" som ligger till grund för filmen, och båda dyker upp i små roller. Tommy Wiseau har sannolikt accepterat vad han åstadkommit och sett till att slå mynt av det. Filmen förlöjligar inte "The Room" heller utan många scener har återskapats med en nästan obegriplig exakthet. Innan eftertexterna visas scener sida vid sida och det är bara att imponeras av hantverket.
"The Disaster Artist" är en mycket underhållande film och även om jag är lite sugen på att försöka se "The Room" i sin helhet så tror jag faktiskt att jag låter bli.
EXTRAMATERIALET
De tre featuretterna ger på en knapp halvtimme en bra kompletterande bild till filmen. Den första handlar om hur filmen kom till och hur den gjordes, den andra om James Francos insats som regissör och den sista ger en viss bild av den hemlighetsfulla Tommy Wiseau. Allting är bra och givande att se.
Dessutom finns ett kommentarspår med som utöver filmens skapare och skådespelare även rymmer Wiseau! Jag var tvungen att lyssna några minuter och jag tror att det kan vara problematiskt att ta sig igenom spåret. Jag vill inte hävda att det verkar vara något konstigt med Wiseaus mentala hälsa, men det låter onekligen som att det är något konstigt med hans mentala hälsa! Nåja.
Dessutom finns ett kommentarspår med som utöver filmens skapare och skådespelare även rymmer Wiseau! Jag var tvungen att lyssna några minuter och jag tror att det kan vara problematiskt att ta sig igenom spåret. Jag vill inte hävda att det verkar vara något konstigt med Wiseaus mentala hälsa, men det låter onekligen som att det är något konstigt med hans mentala hälsa! Nåja.
TRE SAKER
1. Filmen är minst sagt fullproppad med Hollywoodfigurer ända ned i minsta biroll. Jag förstod till exempel inte att Zac Efron spelade den aggressiva rånaren i "The Room" förrän hans karaktär sågs på filmpremiären.
2. Det är även roligt att se några av Hollywoods 80-/90-talsikoner som åldersmässigt hamnat i den tråkiga gråzonen där kvinnor har svårt att få roller. Här tänker jag på Sharon Stone och Melanie Griffith som båda gör var sin scen.
3. Är man sugen på att se hur dålig "The Room" faktiskt är finns det fina highlightssamlingar på YouTube.
2. Det är även roligt att se några av Hollywoods 80-/90-talsikoner som åldersmässigt hamnat i den tråkiga gråzonen där kvinnor har svårt att få roller. Här tänker jag på Sharon Stone och Melanie Griffith som båda gör var sin scen.
3. Är man sugen på att se hur dålig "The Room" faktiskt är finns det fina highlightssamlingar på YouTube.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
