Jekyll möter Hyde för sjuttioelfte gången
FILMENHistorien om den beskedlige dr Jekyll och hans ruffigare alter ego mr Hyde har filmats otaliga gånger, och nu är den här i ny amerikansk tv-version. Att berättelsen, som är baserad på Robert Louis Stevensons 1800-tals roman, fortsätter vara tilltalande genom århundradena är tydligt, men jag undrar lite vad en modern filmskapare inom tv-mediet tror sig kunna uppnå med en ny tolkning. Har inte allt som kan sägas redan sagts?
Handlingen, vars förutsättningar jag struntar i att beskriva då alla vet vad de handlar om, är flyttad till USA och när vi kommer in i filmen har Hyde (Dougray Scott) redan härjat runt ett tag med döda och sargade kroppar på stadens gator som resultat. Jekyll (också Scott) börjar inse att han måste göra något åt situationen och tar via sin vän Gabe (Tom Skerrit) kontakt med en ung kvinnlig advokat (Krista Bridges) för att ordna med ett erkännande och en rättegång.
Hon tror dock att han driver med henne, och en god portion av handlingen ägnas åt visa hur hon kommer till insikt om att Jekyll faktiskt är den brutale seriemördare han är. Detta är totalt ospännande då publiken redan från början vet hur det hänger ihop, och att se denna trögfattade brud försöka dra slutsatser är minst sagt tråkigt. Samtidigt har Hyde-sidan av Jekyll svårt att hålla sig i skinnet och roar sig med att nattetid söka nya offer. De få mordscener vi bjuds på är såväl blod- som andefattiga på ett tv-tillrättalagt vis. Skräckfilmsentusiasten har inget här att hämta.
Scott gör dock en bra insats i den dubbla huvudrollen. Med hjälp av makeup-avdelningen får han faktiskt Jekyll och Hyde att se ut som två olika personer, och särskilt den senare gestaltas väl som psykopatisk, sliskig och full av självförtroende. Tyvärr är Hydes scener alldeles för få.
Det är först mot slutet av storyn som "Dr Jekyll & Mr Hyde" lägger sitt krut på att göra en egen version av berättelsen. Filmen utvecklas här till ett rättegångsdrama, där Jekyll, som lyckats finna en bot och på så sätt "dödat" Hyde, tillsammans med advokaten ska försöka fria den gode doktorn från ansvar för sina dåd. Att han egentligen, genom sina experiment på sig själv, är skyldig som synden verkar inte bekomma försvaret.
På det hela taget är filmen en misslyckad uppdatering av berättelsen, och det finns ingen anledning att välja denna tv-version framför ett dussin andra filmatiseringar. Detta kommer knappast som någon överraskning och jag kan tänka mig att även regissör och manusförfattare är medvetna om det.
Handlingen, vars förutsättningar jag struntar i att beskriva då alla vet vad de handlar om, är flyttad till USA och när vi kommer in i filmen har Hyde (Dougray Scott) redan härjat runt ett tag med döda och sargade kroppar på stadens gator som resultat. Jekyll (också Scott) börjar inse att han måste göra något åt situationen och tar via sin vän Gabe (Tom Skerrit) kontakt med en ung kvinnlig advokat (Krista Bridges) för att ordna med ett erkännande och en rättegång.
Hon tror dock att han driver med henne, och en god portion av handlingen ägnas åt visa hur hon kommer till insikt om att Jekyll faktiskt är den brutale seriemördare han är. Detta är totalt ospännande då publiken redan från början vet hur det hänger ihop, och att se denna trögfattade brud försöka dra slutsatser är minst sagt tråkigt. Samtidigt har Hyde-sidan av Jekyll svårt att hålla sig i skinnet och roar sig med att nattetid söka nya offer. De få mordscener vi bjuds på är såväl blod- som andefattiga på ett tv-tillrättalagt vis. Skräckfilmsentusiasten har inget här att hämta.
Scott gör dock en bra insats i den dubbla huvudrollen. Med hjälp av makeup-avdelningen får han faktiskt Jekyll och Hyde att se ut som två olika personer, och särskilt den senare gestaltas väl som psykopatisk, sliskig och full av självförtroende. Tyvärr är Hydes scener alldeles för få.
Det är först mot slutet av storyn som "Dr Jekyll & Mr Hyde" lägger sitt krut på att göra en egen version av berättelsen. Filmen utvecklas här till ett rättegångsdrama, där Jekyll, som lyckats finna en bot och på så sätt "dödat" Hyde, tillsammans med advokaten ska försöka fria den gode doktorn från ansvar för sina dåd. Att han egentligen, genom sina experiment på sig själv, är skyldig som synden verkar inte bekomma försvaret.
På det hela taget är filmen en misslyckad uppdatering av berättelsen, och det finns ingen anledning att välja denna tv-version framför ett dussin andra filmatiseringar. Detta kommer knappast som någon överraskning och jag kan tänka mig att även regissör och manusförfattare är medvetna om det.
EXTRAMATERIALET
Några skådis-biografier.
TRE SAKER
1. Citat på omslagat från dvdtalk.com: "This movie is very watchable with competent acting and directing". Snacka om att gripa efter halmstrån.
2. Eftersom det är 2008 finns det naturligtvis en twist med på slutet. Denna är faktiskt någorlunda tillfredsställande, men man kan tyvärr se den komma en mil bort.
3. Tom Skerrit har en naturlig tough guy-aura, men här spelar han en riktig mjukis.
2. Eftersom det är 2008 finns det naturligtvis en twist med på slutet. Denna är faktiskt någorlunda tillfredsställande, men man kan tyvärr se den komma en mil bort.
3. Tom Skerrit har en naturlig tough guy-aura, men här spelar han en riktig mjukis.
JOEL FORNBRANT (2008-12-17)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Krista Bridges (2)
Krista Bridges (2)
