Osedvanligt lång prolog
FILMENDet vore en höjd av underdrift att säga att det funnits en viss förväntan på Netflix nya fantasysatsning "The Witcher". Efter tre, väldigt framgångsrika, spel till konsoller och datorer har den här polska fantasysagan nått en bredare krets utanför boksfären och nu lär Netflix göra den kretsen gigantisk.
Har du inte hört talas om "The Witcher" kan det väl enklast beskrivas som ett fantasyepos, med en helt egen värld och mytologi, från den polske författaren Andrzej Sapkowski. På svenska heter den "Sagan om häxkarlen" och består hittills av två novellsamlingar och sex romaner, men endast de två förstnämnda har hittills getts ut på svenska. Det lär väl bli ändring på detta snart, misstänker jag.
Häxkarlar, eller witchers, är människor med mutationer som gett en del magiska krafter. Dessa personer har i barnaåren utsatts för närmast tortyrliknande förhållanden som få överlevt. De som kommer ur det med livet i behåll blir kallade häxkarlar och deras nya mål och mening med livet är att resa land och rike runt och döda monster mot betalning. En av de mest berömda häxkarlarna är Geralt från Rivia och det är vår huvudperson.
Den första säsongen tar god tid på sig att avslöja sin plot. Under de här åtta avsnitten hoppar man fram och tillbaka i tiden för att väva en någorlunda komplicerad intrig där kungariket Nilfgaard hotar att lägga resten av världen under sig. Det enda riktiga hotet mot den mörka statsmakten sägs komma från en ung prinsessa som verkar besitta märkliga magiska krafter. När hennes kungarike blir skövlat av Nilfgaard tvingas hon ensam ge sig ut i den farliga Witcher-världen för att leta reda på – just det, Geralt från Rivia.
Geralt har nämligen räddat livet på prinsessans föräldrar och i ett svagt ögonblick utan alltför mycket eftertanke deklarerat att han har rätt till deras avkomma, den dagen de får barn. Det är ett hederslöfte föräldrarna blir bundna till samtidigt som Geralt inte tar det på allvar. Inte förrän Nilfgaard hotar friheten för de omkringliggande länderna och han förstår att prinsessan är illa ute.
Men som jag nämnde längre upp tar det i runda slängar alla de åtta avsnitten att berätta detta på. Så vad vi får i den här första säsongen är egentligen en lång, och lite onödigt tillkrånglad, prolog som inte förrän de sista självande scenerna etablerar handlingen för kommande säsong. Tillkrånglad för de många hoppen i tid och vid ett par tillfällen hänger jag först inte med i hur nyss avlidna karaktärer plötsligt lever igen.
Ska man säga något positivt om handlingen så är det att den onekligen skapar ett sug efter nästa säsong som redan har fått grönt ljus av Netflix. Under de åtta avsnitten har man byggt upp karaktärer och allianser på ett adekvat sätt medan Geralt själv står redo att bli centralpunkten i dramat som ser ut att rullas upp nästa säsong.
"The Witcher" är ungefär så bra en fantasyserie med begränsad budget kan vara. Bristerna märks främst i CGI-effekterna, som går från enstaka riktigt bra till många undermåliga, samt i castingen av många av de mindre rollerna. Ibland blir det nästan lite ostigt, som när vi får stifta bekantskap med olika grupper av drakjägare som alla tävlar om att hinna först och döda en drake. Men sedan finns också utmärkt drama, mestadels kring scenerna med drottning Calanthe som stjäl den här säsongen tack vare det djup Jodhi May skänker rollen. Bäst är ändå stridsscenerna som jag tycker håller väldigt bra klass, från stora fältslag till enskilda dueller.
Så jag hoppas på mer av det bra och mindre av det mindre bra till säsong två. Oavsett ser "The Witcher" ut att ha alla möjligheter att bli streamingtjänstens eget flaggskepp á la "Game of Thrones", om än kanske inte på samma nivå. På ett sätt gillar jag dock "The Witcher" bättre än HBO:s epos; det är betydligt mer politik och samhällskritik och mindre av klassisk såpa.
Har du inte hört talas om "The Witcher" kan det väl enklast beskrivas som ett fantasyepos, med en helt egen värld och mytologi, från den polske författaren Andrzej Sapkowski. På svenska heter den "Sagan om häxkarlen" och består hittills av två novellsamlingar och sex romaner, men endast de två förstnämnda har hittills getts ut på svenska. Det lär väl bli ändring på detta snart, misstänker jag.
Häxkarlar, eller witchers, är människor med mutationer som gett en del magiska krafter. Dessa personer har i barnaåren utsatts för närmast tortyrliknande förhållanden som få överlevt. De som kommer ur det med livet i behåll blir kallade häxkarlar och deras nya mål och mening med livet är att resa land och rike runt och döda monster mot betalning. En av de mest berömda häxkarlarna är Geralt från Rivia och det är vår huvudperson.
Den första säsongen tar god tid på sig att avslöja sin plot. Under de här åtta avsnitten hoppar man fram och tillbaka i tiden för att väva en någorlunda komplicerad intrig där kungariket Nilfgaard hotar att lägga resten av världen under sig. Det enda riktiga hotet mot den mörka statsmakten sägs komma från en ung prinsessa som verkar besitta märkliga magiska krafter. När hennes kungarike blir skövlat av Nilfgaard tvingas hon ensam ge sig ut i den farliga Witcher-världen för att leta reda på – just det, Geralt från Rivia.
Geralt har nämligen räddat livet på prinsessans föräldrar och i ett svagt ögonblick utan alltför mycket eftertanke deklarerat att han har rätt till deras avkomma, den dagen de får barn. Det är ett hederslöfte föräldrarna blir bundna till samtidigt som Geralt inte tar det på allvar. Inte förrän Nilfgaard hotar friheten för de omkringliggande länderna och han förstår att prinsessan är illa ute.
Men som jag nämnde längre upp tar det i runda slängar alla de åtta avsnitten att berätta detta på. Så vad vi får i den här första säsongen är egentligen en lång, och lite onödigt tillkrånglad, prolog som inte förrän de sista självande scenerna etablerar handlingen för kommande säsong. Tillkrånglad för de många hoppen i tid och vid ett par tillfällen hänger jag först inte med i hur nyss avlidna karaktärer plötsligt lever igen.
Ska man säga något positivt om handlingen så är det att den onekligen skapar ett sug efter nästa säsong som redan har fått grönt ljus av Netflix. Under de åtta avsnitten har man byggt upp karaktärer och allianser på ett adekvat sätt medan Geralt själv står redo att bli centralpunkten i dramat som ser ut att rullas upp nästa säsong.
"The Witcher" är ungefär så bra en fantasyserie med begränsad budget kan vara. Bristerna märks främst i CGI-effekterna, som går från enstaka riktigt bra till många undermåliga, samt i castingen av många av de mindre rollerna. Ibland blir det nästan lite ostigt, som när vi får stifta bekantskap med olika grupper av drakjägare som alla tävlar om att hinna först och döda en drake. Men sedan finns också utmärkt drama, mestadels kring scenerna med drottning Calanthe som stjäl den här säsongen tack vare det djup Jodhi May skänker rollen. Bäst är ändå stridsscenerna som jag tycker håller väldigt bra klass, från stora fältslag till enskilda dueller.
Så jag hoppas på mer av det bra och mindre av det mindre bra till säsong två. Oavsett ser "The Witcher" ut att ha alla möjligheter att bli streamingtjänstens eget flaggskepp á la "Game of Thrones", om än kanske inte på samma nivå. På ett sätt gillar jag dock "The Witcher" bättre än HBO:s epos; det är betydligt mer politik och samhällskritik och mindre av klassisk såpa.
EXTRAMATERIALET
Utöver tre trailers som släpptes under förra året så finns det tre karaktärsporträtt (Geralt, Yennefer och prinsessan Cirilla) och en presentation av världen som "The Witcher" utspelas i. Alla klockar in på två minuter och kan möjligtvis vara intressant för nybörjare att se innan man kliver in i serien.
TRE SAKER
1. Till skillnad från resten av internet verkar jag tillhöra en liten minoritet som inte tycker att Henry Cavill är helt klockrent castad i rollen som Geralt. Jag ska villigt erkänna att min enda måttstock är spelen, som säkerligen tagit sig friheter med Sapkowskis grundmaterial, men det är trots allt dessa som etablerat karaktären för mig. Cavill har en slags flickidol/svärmorsdröm-sida som jag tycker inte passar in hos Geralt-karaktären. Nu gör Cavill det ändå bra och lyckas tona ned detta ganska mycket. Men ibland skiner det igenom vilket stör en del.
2. Även om inget är klart förrän det är klart i tv-världen så kan man låta sig kittlas av tanken på att det kan bli minst sju säsonger av "The Witcher". Det är nämligen så många säsonger med handling och karaktärsutveckling som seriens skapare Lauren Schmidt Hissrich redan nu har planer för.
3. Även om säsong 2 redan är bekräftad så ser det ut som att vi får vänta ända till 2021. Tur att streamingutbudet är så stort att det finns annat att fördriva tiden med så länge.
2. Även om inget är klart förrän det är klart i tv-världen så kan man låta sig kittlas av tanken på att det kan bli minst sju säsonger av "The Witcher". Det är nämligen så många säsonger med handling och karaktärsutveckling som seriens skapare Lauren Schmidt Hissrich redan nu har planer för.
3. Även om säsong 2 redan är bekräftad så ser det ut som att vi får vänta ända till 2021. Tur att streamingutbudet är så stort att det finns annat att fördriva tiden med så länge.
THOMAS HELSING (2020-01-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
