Hans-Åke Liljas blogg - mars, 2013

I helgen var jag på bio och såg ”Croodarna” på bio. Att detta var en familjefilm det visste jag innan. Att man på familjefilmer får räkna med att en del barn som är med (även om 2-3 år är i yngsta laget för att se filmen) har lite svårt att vara tysta, det får man räkna med…och acceptera. Men när det sitter vuxna som inte kan vara tysta, då blir det för mycket. Detta råkade jag ut för. En mamma satt och pratade med sin dotter, både högt och inte alltid om filmen. Först tänkte jag säga till men då jag satt lite dumt till i förhållande till pratmamman skulle det bli lite svårt utan att störa ännu mer än vad hon gjorde. Det hela löste sig dock när mamman efter en stund slumrade in och sov sig igenom merparten av filmen. Som tur var snarkade hon inte…

Två kul saker dök också upp i helgen. Det första är en kort teaser för nya (åttonde och sista) säsongen av ”Dexter” som börjar 30 juni redan.



Det andra var en otroligt snygg poster för filmen ”World War Z” som även den kommer i juni.

KOMMENTARER

Den andra intervjun jag gör med Falk gängen är med Anders Nilsson som skapat Johan Falk och Mickael Tornving som spelar Falks chef Patrik Agrell. Även här inleder vi med att prata om en möjlig tredje säsong. Anders är helt övertygad om att det blir av. Tanken har alltid varit att det ska bli tre säsonger men det hela började, hur konstigt det än kan låta, 2003 med att Anders inte ville göra mer filmer om Johan Falk. Han visste inte hur han skulle komma vidare efter "Den tredje vågen". ”Hur skulle man komma vidare med att Johan Falk har åkt vidare till Europa? Ska han jobba på Interpol nästa gång eller som Sean Connery vara sheriff på månen liksom?”. Anders släppte Falk och började jobba med annat men så plötsligt slog han på TVn och såg Insider med Robert Aschberg som intervjuade Peter Rätz fru och barn, med pixlade ansikten, där de konfronterar polisen och frågar hur de kan slänga ut Peter och hela hans familj från vittnesskyddsprogrammet efter att han varit infiltratör åt polisen i nio års tid? ”Poliserna var jättedryga och jag tänkte att vad fan är det här och för att göra en jättelång historia kort så började vi göra research”.

Anders satte då in den svart vita polisen Johan Falk i den här gråa världen med specialpoliser som gör allting för att lura kriminella med civila infiltratörer. ”Det är ju en nivå som är Frank Wagners historia som avslutas nu med den tolfte filmen. Den andra nivån är vad som händer när de får en infiltratör på halsen som inte spelar psykopat utan faktiskt är en psykopat och han i sin tur sätter klorna i polisen. Vem styr vem? Och sen finns det en tredje nivå, en tredje säsong som är ytterligare ett fenomen i allt det här och som delvis bygger på att från och med film tolv nu så är hela spelplanen förändrad. Nu vet ju alla i verkligheten och i filmens värld att det finns någonting som heter civila infiltratörer och specialpoliser och helt plötsligt blir det en utsatthet för alla. Och det är spelplanen plus det här andra fenomenet som jag inte vill avslöja för det är en jättegrej i nästa säsong och då såg jag ju tre säsonger framför mig” han fortsätter ”men för att komma så långt måste man ju avsluta Frank Wagner så att en tredje säsong tar vid från det ögonblicket då jag såg det här med Peter Rätz på TV”.



Väldigt mycket av det vi ser i filmerna är baserat på verkliga händelser, både historier, karaktärer och fenomen. ”Vi har ju självklart kokat ihop vissa case som i verkligheten tog två år och ingen sköt ett enda skott till de mest extrema situationerna men dilemmat är väldigt mycket äkta från verkligheten, någon hanterar går för långt, någon chef försöker hålla ihop det, infiltratören går för långt, andra kriminella påverkar och vad kan gå fel? Det finns inga stora manusgrejer som inte har en koppling till verkligheten.” De har även fått bra hjälp från folk i den här typen av kretsar med att få allt rätt. En av manusförfattarna är Tage Åström som var chef för verklighetens GSI och den som rekryterade Peter Rätz. Peter Rätz har hjälpt till med alla manus och sett filmerna grovklippta. Även andra poliser och militärer har hjälpt till att få storyn rätt och hjälpt till att få skådespelarna att hantera sina vapen och prata på ett korrekt sätt. Även Mikael Tornving har bidragit som före detta fältjägare. Jag frågar om han kunde ta hjälp av sina erfarenheter i rollen som Patrik Agrell. ”Ja, i den här rollen har jag det för jag har gjort Patrik Agrell till gammal reservofficer och det färgar honom i hur han rör sig och hur han pratar.” Mikael Tornving kom in efter de tre fristående filmerna och jag undrar om han sett dessa och om han kunnat hämta inspiration från dem. ”Ja, jag såg dem men det hjälpte mig inte i min karaktär för det var ju helt andra historier som berättades då”.

Mikael är ju kanske mest känd som komiker så jag är nyfiken på hur det var att komma in och göra den här typen av roll som ändå är rätt långt ifrån de komiska rollerna vi sett honom i. ”Jag tyckte det var väldigt roligt men också otäckt eftersom jag inte gjort den här typen av roller tidigare. Sen att Patrik Agrell ligger närmare mig som privatperson än någon annan roll jag gjort är ju en annan sak. Han är ganska oneurotisk och pragmatisk. Han har en bra relation med sin fru som han älskar, han har en bra relation med sina barn och han är en trygg och stabil familjefar och så gillar jag ju att se mig själv. Jag trivs ju bäst hemma med min familj och så tror jag Patrik Agrell är också”. Mikael påpekar att det finns andra saker som de inte har gemensamt men att han tror sig förstå sig på Patrik Agrell. ”För mig är han inte svår att förstå sig på”. Jag frågar han var nervös inför att spela den här typen av roll. ”Ja, jag var så nervös att jag var tvungen att fråga Anders flera gånger om de tagit rätt man.” Anders flikar in ”När du provfilmade var du klockren för du var på riktigt, jag bad dig vara polis och det kändes att det här är på riktigt och att du plockade det någonstans ifrån. Sen ska man ju veta att…ibland så kommer det ju oneliners från Patrik Agrell och det är ju självklart Mickael som skapar dem men de kommer inte från honom som komiker för i verkligheten, och detta har vi hört från Tage Åström, skämtades det ännu mer. Det är ett sätt att lätta på trycket”.

Patrik Agrell är även ett bra komplement till Johan Falk som är mer impulsiv medan Patrik är lugnet själv. ”Ja, jag har tänkt på det där rätt mycket och utan jämförelser i övrigt...har du sett "Familjen Macahan"? Den känslan man fick när Zeb Macahan kommer in var att nu kommer det ordna sig för han höll inte på med massa konstigheter utan han bara rätade upp saker. Och lite så tycker jag ibland att Patrik Agrell kan vara. När han dyker upp i bild vet man att han inte har legat med någon annan än sin fru, han har inga drogproblem, han kommer inte få några helt omotiverade vredesutbrott. Han är en stabil faktor liksom. Han kan säkert upplevas som tråkig men det finns ju så många andra intressanta karaktärer runt omkring och alla kan inte vara psykopater”. ”Samtidigt är det han som får ta på sig det här galna jobbet som polisledningen har gett honom”, säger Anders. ”Gå ut i gråzonen och lös detta. Det är han som när alla i "Barninfiltratören" säger att vi kan inte rekrytera en 15 åring får säga att jo, det ingår faktiskt i vårt jobb men vi kanske ska ta det med polisledningen först. Hans tanke är ju naturligtvis att då har de säkrat upp sig men det ju upplevas som om Patrik är en av de galnaste men det är ju hans jobb”. ”Ja, Patrik har ett drag av hänsynslöshet”, säger Mikael. ”När saken så kräver är han beredd att gå ganska långt. Och det är inte att han är psykopat utan han har noga tänkt igenom vad det är för roll han har, vad det är som kan hända och vad är han är beredd att göra då”.

I och med att man spelar in filmerna lite i oordning för att ta hänsyn till skådespelarnas tillgänglighet och annat får de manuset till alla sex filmerna samtidigt och varken Mikael eller Anders ser några problem med att spela in på det sättet. Det tar ungefär åtta månader om man räknar in lite sommarledigt att spela in sex filmer och det är just tiden som kan vara en besvärlig faktor. ”Säsong två börjades spela in i slutet av mars och avslutades i mitten av november och det mesta är inspelat i fel ordning, när utspelar sig då egentligen filmen? Vi löste det med att allt blev en halvgenerisk kall sommar. Ibland fick vi ta bort lite frost för att det skulle vara sommar. Det var det som jag fick tänka mest på i och med att vi inte spelade in i rätt ordning.”, säger Anders.

Jag frågar Anders om det är ett medvetet drag att allt känns större i den här sista filmen för att den ska gå upp på bio. ”Jo, så är det. Det är lite mer budget för att man visste att det skulle bli en biofilm. Det var lite fler inspelningsdagar också men sen är det ju också manusmässigt så att alla karaktärerna är så viktiga, alla har sina egna agendor och ingen är bara en biroll. Alla hamnar för sin karaktär i ett stort dilemma.”

Anders har ju varit inblandad i alla filmerna och har även titeln Show runner vilket betyder att han driver manusarbetet, klippningen och har det övergripande ansvaret för allt som har med serien att göra. Han har varit inne och skrivit manus olika mycket på de olika filmerna. Och även skådespelarna får vara med och tycka till om manus och sina karaktärer. ”Det känns jätte kul”, säger Mikael. ”Men samtidigt, om jag vill lägga till något om min karaktär och Anders inte vill det så blir det inte så om jag inte kan motivera väldigt väl varför och jag gillar det. För ibland har man en riktigt dålig ide och då vill man ju inte att den ska gå igenom för att man själv inte ser att den är dålig”. Det här sättet att skriva manus gör ju att det tar längre tid att färdigställa manuset men den tiden ger man sig då de ser att resultatet blir så mycket bättre.

En sak som jag länge funderat på och nu passar på att ta upp med Anders är varför DVD utgåvorna av Falk filmerna har så väldigt lite, om något alls, extramaterial. Varför är det så? Finns det inget? ”Ja, jag är så trött på att de inte slänger in något extramaterial”, säger Anders. ”Jag gjorde massor, timmar, med extramaterial som inte klippts in än. Det är för dyrt säger de, det är inte värt det. Men jag håller inte med. Här finns det en verklighet bakom som man kan visa. Vi har kört en del på facebook men det finns fortfarande massor med extramaterial. Nu börjar man dock höra att det kanske finns ett visst intresse, vi kanske ska slänga in det i boxen? Jag tjatar som sjutton på distributörerna.”. Vi kan bara hoppas att Anders och alla vi andra får som vi vill och att vi snart får se allt det extramaterial han pratar om.

Jag avslutar intervjun med att fråga när vi kan vänta oss säsong tre. ”Först måste vi skriva manus, sen måste vi filma och sen måste vi klippa så det är minst två år”. Med andra ord lär vi inte få återse Falk och de andra förens tidigast 2015…



Läs första delen av intervjun här

KOMMENTARER

På fredag har den senaste filmen om Johan Falk premiär på bio. Titeln är ”Kodnamn: Lisa” och för några dagar sen var jag i Stockholm för att träffa gänget bakom filmen. Först ut var Jakob Eklund som spelar Johan Falk och Jens Hultén som spelar Seth Rydell.

Ganska snabbt konstaterar vi att det blir en tredje säsong. Det har hela tiden varit planen och det blir definitiva den sista säger Jakob. Man har dock inte velat presentera den innan allt är klart, vilket det nu alltså är. De tre säsongerna ska dock ses som en enda lång berättelse. Den första säsongen var en lång introduktion, i den andra säsongen brakar allt ihop och i den tredje får vi se konsekvenserna av det som byggts upp i de två första.

Det har gjorts 15 filmer om Johan Falk där han pangat på folk men han har hittills aldrig gått över gränsen eller gjort något som han inte skulle klara även i en hårdgranskning säger Jakob. Men här gör han det. I sista filmen går han över gränsen och det är ju startskottet för något annat. Han öppnar slussarna så allt är tillåtet i tredje säsongen.

Jag frågar Jakob vad han tycker är viktigast att berätta med filmerna? Det ligger ju trots allt en sanning bakom dem; historien om Peter Rätz. Jag undrar om det är Peter Rätz historia de berättar eller om de bara tagit inspiration från den? “Det har vi nog lite olika åsikter om allihop” säger Jakob. “Historien är ju ibland hämtad direkt från eller en ihopslagning av flera historier som våra infiltratörsbekanta eller snutvänner har varit med om och då finns det ju en verklighet men sen är det ju individuellt för oss var och en vad vi läser in i historien. Det som är intressant för oss är att det är en omöjlig situation”. Han menar att det är lätt att stå utanför och säga att “så får man inte göra, man får absolut inte gå över gränsen” men skulle till exemple våra barn bli utsatta för någonting och lagen inte räcker till skulle man kanske ta konsekvenserna av att man handlar fel? Man skulle känna sig tvungen att handla och så är det för många som de träffar. De har gett sig in i det hela lite blåögt men sen när kulan väl rullar går det inte att stoppa den.

Jag frågar om de har kontakter som de hämtar information och inspiration från och det har de. “Vi är noga med allt vi gör. Skulle jag spela musketör så skulle jag ju studera hur en musketör funkar. Sen sätter man ju ihop delarna det själv. Joel spelar ju inte Peter Rätz utan Frank Wagner. Vi är väldigt noga med realismen så att tittaren ska tycka att detta är ett troligt scenario”, säger Jakob.

Här kommer Jens Hultén som spelar Seth Rydell och sätter sig hos Jakob och mig, han hälsar och det är nästan så jag hajar till. Första intrycket är att han är precis sådär obehaglig som han är i filmerna och jag undrar om han ska genomföra intervjun i karaktär... Det ska dock snart visa sig att han inte alls är som Seth utan väldigt trevlig. Men första intrycket av Jens var verkligen effektivt.

Jag frågar Jens vars karaktär gått från att vara rakt igenom ond till att nu få lite mer nyans, en karaktär som inte längre enbart är svart eller vit, hur det känns att spela den typen av karaktär. “Det är nödvändigt för att man ska orka följa en karaktär” svarar han direkt. “Är det en god karaktär vill man se att han har något ont i sig och tvärt om. Vi är ju alla komplexa och ju mer tid vi tillbringar med honom desto mer får vi se.” Jag frågar om han tycker att Seth tagit över Franks roll nu när Frank är borta. “ja, rent publikt så är det ju så. Det är ju inte kul att följa Johan Falk själv, han måste ju ha något att spegla sig emot. Och vise versa. Det vore inte kul att se Seth Rydell utan Johan Falk heller och nu i och med att Frank försvinner så föll det sig ju naturligt att det var Seth man får följa. Så är det och glad är jag för det” säger han och skrattar.



Jag frågar Jens om han tittat på de tre första (fristående) filmerna som han inte är med för att få inspiration men det har han inte. Han såg den när de kom för att det var svenska filmer men då visst han inte att han skulle få en stor roll i de kommande Johan Falk-filmerna. Att Seth nu får fortsätta att ta lite mer plats, som han redan gjort i den andra säsongen, även i den kommande tredje säsongen har Jens inga problem med. “Att Seth fick ta en större roll i säsong två var ju också ett test för att se om det funkade publikt och det verkar det ju ha gjort. Det har ju tydligen startat en subkultur därute på nätet med Seth Rydell-fans…ganska absurt egentligen men så är det. Och det gynnar ju både mig, produktionen och historien men det får ju inte bli en parodi på honom. Det gäller att hålla i det, han är ju den han är liksom. Jag får inte flörta med publiken, jag får inte fastna i den fällan”. Han köper dock inte att Seth enbart är ond. “Han är den han är, varken god eller ond. Hans startsträcka mellan ord och handling är kortare.” “Det är ju det som är det roliga med långa serier” flikar Jakob in, “du har första mötet och sen träffar du hans morsa och då är allt förlåtet” säger han och skrattar. “Det funkar så även med de onda människorna, ju mer man träffar dem så till slut tycker man om dem, särskilt de vi haft lite extra svårt för i början. De är vi lite extra lyhörda för.”

Jag undrar hur man balanserar detta. Man vill ju ändå inte tycka allt för bra om Seth, han är ju trots allt en brottsling. “Jo, det är han och mycket av det är ju en manusfråga. De skriver ju en story som jag måste hålla mig till” säger Jens. Jag undrar om Jens kan påverka om han ser något i manuset som känns fel, något som känns onaturligt? “Det har vi alla. Alla vi som har de större rollerna sitter med och blir tillfrågade om vart vi tror karaktären ska ta vägen. Sen är det fortfarande de som bestämmer handlingen”. “Ja, särskilt inför tredje säsongen” flikar Jakob in. Båda tycker det är rätt häftigt att få vara med och bidra till manuset. I början av första säsongen var det bara Jakob som var med men då visste han för lite av påverkan på alla andra vilket gjorde att det då mest blev att klanka ner på detaljer. Nu är de med tidigare och nu handlar det om att tillföra på ett helt annat sätt. “Vi känner till varandra och det gäller att inte gå in och bara snacka om sin egen roll utan att fokusera på det som bland annat gör sista filmen så bra. Att vi har en bred ensemble”. “Nästa säsong har vi även en annan sak” flikar Jens in. “Båda de starka karaktärerna från säsong två; Johan Falk och Seth Rydell, har bara haft en scen tillsammans än så länge. Det är första och enda gången de har kontakt under seriens gång såhär långt. Vad händer när de får mer kontakt? Det är outnyttjat än så länge och ingen vet vart det kan leda.”

Jag undrar lite om hur man gör när man spelar in en serie med sex filmer. Spelar man in dem i kronologisk ordning hela vägen eller? Ofta spelas filmerna in i omgångar om två berättar de. Film ett och två, tre och fyra och sen fem och sex. Nu med den andra säsongen gick inte det för att Joel Kinnaman som spelar Frank samtidigt spelade in i USA så nu fick de i stället spela in film två och tre först, sen ettan och sexan och sist fyran och femman. Nu gjorde inte det så mycket då Falk-filmerna inte är som till exemple Beck-filmerna, “där har du pedofilen, seriemördaren… Där behandlar man ett ämne och sen börjar det om på nytt igen. De är lite mer som Björnligan och Kalle Anka om jag ska överdriva lite. Det är statiskt och så börjar det om igen med ett nytt fall medan det här är ett fall som går från film ett till sex. Det är som att filma en niotimmarsfilm” säger Jakob. Detta upplägg gör även att de ibland håller på delar av handlingen i några filmer för att allt inte ska avslöjas i början på den långa film man gör. Detta är ett upplägg som båda gillar. “Lägger du ut allt i film ett finns det ju ingen väg att gå vidare” säger Jens.

Betyder detta då att man måste se de fem tidigare filmerna i serien för att se sista på bio nu? Inte nödvändigtvis. Det ger så klart en bättre uppfattning om helheten men det är inte nödvändigt. “Vill man ge Falk sitt rätta värde så ska man se alla filmerna” säger Jens, “det finns hela tiden referenser till andra filmer och allt hänger ju ihop, så är det.” Båda är dock överens om att man, om man vill, kan se den andra säsongen utan att ha sett den första. “Den första säsongen var så mycket en trevande början till att sätta den här världen. Men det som jag tycker är roligare nu är att så fort du gör något, så fort du sätter en kula i någon så sätter du igång någonting.” Allt påverkas och allt hänger ihop. Bland annat ser vi Magnus Roosmann som samma advokat vi såg redan i "Livvakterna". Jag frågar om det finns fler sådana kopplingar där vi ser karaktärer från tidigare filmer som dyker upp igen. “Ja ja, och mer blir det” säger Jakob “sista säsongen kommer bli konsekvensen av allt de gjort tidigare. Då slår allt tillbaka. Det de gör nu i sista filmen gör att allt brakar. Nu går allt sönder och när vi kommer in i nästa säsong är det konsekvenserna av ALLT de gjort tidigare som måste upp, det går inte att överge dem“.

Nu överraskar Mikael Tornving oss med att komma och bjuda på FOX-kolor och skämta lite vilket är både överraskande, roligt och ett spontant skämtande de tre emellan utbryter.



Vi återgår till ordningen och jag nämner att det känns lite som om allt med den här sista filmen känns lite större, lite mer än tidigare och det håller de med om. “De lägger väl lite extra krut eftersom den ska upp på stor duk” säger Jens. Jag frågar om det kändes större när de spelade in men det gjorde det inte. De hoppar ju en del mellan olika scener i alla de sex filmerna under inspelningen och får inte samma känsla som biopubliken. Sen har Jakob även en teori om att allt känns större just för att alla karaktärerna är med och alla påverkar eller påverkas i den sista filmen “Den är stor i sin story, alla är inblandade på ett eller annat sätt och framförallt det som är svårast och det man måste få till, framförallt i nästa säsong. Alla som är i bild ska vara påverkade personligt av det som händer. Och det är det som varit problemet för oss snutar ibland, vi utför våra jobb och det påverkar inte oss, det påverkar våra infiltratörer och visst, vi oroar oss för dem men det måste vara personligt. I gangstervärlden är allt personligt, allt är privat och allt har en konsekvens”. Just detta att allt ska få en konsekvens är något man strävat efter att få fram i sjätte filmen och något vi kommer att få se mer av i tredje säsongen. Jakob är noga med att en huvudperson måste vara så utsatt som möjligt och i vissa filmer har en eller två personer kunnat vara det men nu vill man att alla ska fara det. “I sista filmen är alla utsatta och det gör den större, det gör att man upplever den större.”

Jag frågar om de tycker det finns delar av sig själva i sina karaktärer? Om de känner igen sig i val som deras karaktärer gör. Och det gör de. Det är ju ändå de som levererar replikerna och de väver in mer och mer av sig själva i karaktärerna. ”Våra karaktärer gör ju modiga saker som vi aldrig skulle våga göra själva”, säger Jakob. ”Det är intressant att spelar en roll som man, när man började nästan var ung, och nu när jag börjar bli äldre påverkar ju det karaktären. Jag hade sönder en axel förra gången och jag vet inte hur det kommer att gå…och då får ju Johan anpassa sig efter mig. När man var yngre satsade man ju allt men nu börjat ju gravitationen ta över. Nu måste vi mötas på halva vägen”. Jakob menar att många skådespelare blir så mycket bättre när de blir äldre för då orkar de inte lika mycket. ”Som Ernst Günther till exempel, de pratar som de gör men det tar sin tid att resa sig ur soffan medan en ung skådis kan resa sig helt ologiskt”.

15 filmer har det blivit om Johan Falk än så länge. Den första kom 1999 och att Johan Falk själv har utvecklats är oundvikligt men jag ber Jakob berätta lite mer om hur. ”Han är ju en extremt direktpraktiserande moralist, men med sin egen moral. Och med direkt menar jag att han går på impuls. Moralen är inget han tänker ut utan han handlar på impuls och det är ju det som gör honom extremt bra i krissituationer när det inte finns några lösningar”. Jakob berättar också att det finns händelser i serien som han inte gillar. ”I första säsongen gick jag lite åt fel håll med karaktären, det fanns vissa saker som otrohetshistorien, den stämde inte! Den stämde inte men den varade i flera avsnitt! Nu kan han mycket väl vara otrogen, han kan göra dumma saker mot folk det gör han hela tiden men han står för det. Han är inte en som ljuger utan han är mer den som lite klumpigt inte kan låta bli att berätta att han varit tillsammans med en brud. Det första han säger när han kommer innanför dörren är att ”Du jag har gjort något djävligt dumt” och vi andra tänker måste han berätta det? De har det ju så bra nu men det är ju sån han är”. Jakob fortsätter förklara varför man hade med otrohetshistorien över huvud taget. ”Det var ju för att vi skulle få in honom i den här gråzonen där man beter sig lite omoraliskt men det behövdes ju inte. Den här världen är tillräckligt komplicerad i alla fall och nu andra säsongen tycker jag är mycket mer att vi måste tvinga en moralist att bete sig omoraliskt för att ta nya vägar och sen får vi se vad den logiken leder till…”

Med det var det dags för nästa intervju. Den här gången med Mikael Tornving som spelar Patrik Agrell och Anders Nilsson som är seriens show runner. Den intervjun kan ni läsa imorgon.

KOMMENTARER

KOMMENTARER

Att göra intervjuer med intressanta personer är något av det roligaste jag vet. Därför har den gångna veckan gått i något av ett lyckorus. Jag har fått äran att prata med inte mindre än fyra av skådespelarna i min favoritserie "The Walking Dead". Först ut var Scott Wilson som spelar Hershel, sen på samma kväll Lew Templeton (Axel) och Emily Kinney (Beth). Veckan avslutades sen med Andrew Lincoln som spelar Rick. Alla var otroligt trevliga och tillmötesgående. Lew, som jag Skypade med, tog till och med datorn med sig till fönstret för att visa hur bra väder de hade i LA…



Och nästa vecka blir inte mindre rolig. Då ska jag nämligen på pressdag för nya Johan Falk filmen ”Kodnamn Lisa”. Då ska jag intervjua inte mindre än tre av skådespelarna (Jakob Eklund, Jens Hultén och Mikael Tornving samt seriens skapare Anders Nilsson).

Som sagt, intervjuer är hur kul som helst!

KOMMENTARER

<<	Mars 2013					>>
Må	Ti	On	To	Fr	Lö	Sö
				1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

Sök i bloggen:

SENASTE 10 RECENSIONERNA AV HANS-ÅKE LILJA:

HANS-ÅKE LILJAS FAVORITER:
The Dead Zone - Säsong 1
Gyllene Tider - GT25 Live - En scen på en plats i en stad
Halloween
Kiss: Kiss Symphony
På spaning i New York - Säsong 1
Riket 1 & 2
Switchblade romance
Terror på Elm Street
Tomten är far till alla barnen
Världarnas krig