Betydligt segare i andra omgången
FILMENFamiljen Macahans äventyr fortsätter i denna andra box som så vitt jag förstår är hälften av säsong 2. Det är aningens svårt att få grepp om "Familjen Macahans" säsonger, men som jag har tolkat består säsong två av 10 avsnitt och här är de första fem. Det handlar dock om långfilmslånga avsnitt, så det sammanlagda speltiden är ungefär åtta timmar - vilket känns.
Lite av tjusningen från den första säsongsboxen har försvunnit till denna andra och det blir ärligt talat lite segt. Jag kan inte påstå att dessa filmavsnitt är formade utifrån någon modern mall (vilket säger sig själv eftersom de är från 1978), men tempot och upplägget blir lite knepigt att hänga med i, speciellt om man ser avsnitten i en någorlunda hastighet.
Som synes av omslaget så har det hänt något i familjen sedan sist. I bakgrunden skymtar vi Molly Culhane (Fionnula Flanagan) som är barnen Macahans moster. Vi får tidigt i säsongsstarten höra att mamma Kate omkommit i en ladubrand. Laura (Kathryn Holcomb), Josh (William Kirby Cullen) och Jessie (Vicki Schreck) väntar in sin moster, fast bestämda om att inte helt fullt ut acceptera att någon moster de knappt träffat ska ha hand om dem, medan Luke (Bruce Boxleitner) letar rätt på Zeb (James Arness) för att meddela den tråkiga nyheten. Snart är hela familjen, inklusive den nya medlemmen, samlade och det dröjer inte länge innan alla är helt överens om att Molly är en välkommen gäst, vilket leder till att Zeb och Luke kan ge sig iväg igen.
Zeb hamnar mitt i en infekterad twist mellan den amerikanska armén och Siouxindianerna. Fina gäster från Ryssland (bland annat spelade av Christopher Lee) har jagat buffel på indianernas mark, och det hela har lett till ett enormt debacle där Zeb givetvis tar indianernas sida. Detta är något som går igen genom hela säsongen.
Luke, å sin sida, är nästan ständigt på resande fot eftersom han fortfarande är efterlyst. Nu slumpar det så att han kommer i kontakt med en fisketokig sheriff (Lloyd Bridges) och hans läckra men supersura dotter, och visst 17 blir Luke både vicesheriff och startar en romans med dottern. Men lyckan varar inte länge och Luke drar vidare och hamnar mitt i ett banditgäng som planerar att attackera fiskesheriffens stad.
Hemma på familjefarmen får resten av familjen det körigt när de erbjuder gästfrihet till ett mormonpar. Mormonerna är under den här perioden hett villebråd för diverse hatiska typer, och Laura kärar ned sig i mormonmannen och gör sig beredd för att bli hans tredje fru.
Mot slutet av säsongen, eller slutet av första halvan om man så vill, hamnar Jessie i trubbel igen. I första säsongen hade hon ont i magen under en lång period - den här gången svävar hon nära döden efter en biattack, och Zeb får dra till med drastiska åtgärder för att rädda livet på henne, innan han och Luke drar iväg på ett nytt livsfarligt äventyr.
Som ni ser händer det hur mycket som helst för familjen Macahan och det blir kanske lite mycket av det goda och inte så där överdrivet trovärdigt. Speciellt konstigt blir det när de olika delhistorierna sprider ut sig lite märkligt över avsnitten. Svårt att förklara vad jag menar, men det är lite på ett sätt som strider mot hur man i modern tid blivit van vid att historier berättas.
Att det handlar om 90-minutersavsnitt gör tittningen en smula seg, och jag har faktiskt lite svårt att hålla entusiasmen igång. Serien är fortfarande välgjord och kultig, men inte så himla rolig längre. Jag minns inte att serien var så seg som den faktiskt är när jag såg den som barn, men å andra sidan såg man ett avsnitt i veckan då.
Lite av tjusningen från den första säsongsboxen har försvunnit till denna andra och det blir ärligt talat lite segt. Jag kan inte påstå att dessa filmavsnitt är formade utifrån någon modern mall (vilket säger sig själv eftersom de är från 1978), men tempot och upplägget blir lite knepigt att hänga med i, speciellt om man ser avsnitten i en någorlunda hastighet.
Som synes av omslaget så har det hänt något i familjen sedan sist. I bakgrunden skymtar vi Molly Culhane (Fionnula Flanagan) som är barnen Macahans moster. Vi får tidigt i säsongsstarten höra att mamma Kate omkommit i en ladubrand. Laura (Kathryn Holcomb), Josh (William Kirby Cullen) och Jessie (Vicki Schreck) väntar in sin moster, fast bestämda om att inte helt fullt ut acceptera att någon moster de knappt träffat ska ha hand om dem, medan Luke (Bruce Boxleitner) letar rätt på Zeb (James Arness) för att meddela den tråkiga nyheten. Snart är hela familjen, inklusive den nya medlemmen, samlade och det dröjer inte länge innan alla är helt överens om att Molly är en välkommen gäst, vilket leder till att Zeb och Luke kan ge sig iväg igen.
Zeb hamnar mitt i en infekterad twist mellan den amerikanska armén och Siouxindianerna. Fina gäster från Ryssland (bland annat spelade av Christopher Lee) har jagat buffel på indianernas mark, och det hela har lett till ett enormt debacle där Zeb givetvis tar indianernas sida. Detta är något som går igen genom hela säsongen.
Luke, å sin sida, är nästan ständigt på resande fot eftersom han fortfarande är efterlyst. Nu slumpar det så att han kommer i kontakt med en fisketokig sheriff (Lloyd Bridges) och hans läckra men supersura dotter, och visst 17 blir Luke både vicesheriff och startar en romans med dottern. Men lyckan varar inte länge och Luke drar vidare och hamnar mitt i ett banditgäng som planerar att attackera fiskesheriffens stad.
Hemma på familjefarmen får resten av familjen det körigt när de erbjuder gästfrihet till ett mormonpar. Mormonerna är under den här perioden hett villebråd för diverse hatiska typer, och Laura kärar ned sig i mormonmannen och gör sig beredd för att bli hans tredje fru.
Mot slutet av säsongen, eller slutet av första halvan om man så vill, hamnar Jessie i trubbel igen. I första säsongen hade hon ont i magen under en lång period - den här gången svävar hon nära döden efter en biattack, och Zeb får dra till med drastiska åtgärder för att rädda livet på henne, innan han och Luke drar iväg på ett nytt livsfarligt äventyr.
Som ni ser händer det hur mycket som helst för familjen Macahan och det blir kanske lite mycket av det goda och inte så där överdrivet trovärdigt. Speciellt konstigt blir det när de olika delhistorierna sprider ut sig lite märkligt över avsnitten. Svårt att förklara vad jag menar, men det är lite på ett sätt som strider mot hur man i modern tid blivit van vid att historier berättas.
Att det handlar om 90-minutersavsnitt gör tittningen en smula seg, och jag har faktiskt lite svårt att hålla entusiasmen igång. Serien är fortfarande välgjord och kultig, men inte så himla rolig längre. Jag minns inte att serien var så seg som den faktiskt är när jag såg den som barn, men å andra sidan såg man ett avsnitt i veckan då.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Finns det en koppling mellan "Familjen Macahan" och moderna serier som "Lost" och "Heroes"? Ja, det är en ledande fråga, och ja, visst gör det det. Fionnula Flanagan som spelar stiliga Molly är ju Eloise Hawking i "Lost" och Bruce Boxleitner har gjort en roll som grånad gentleman i "Heroes".
2. En del birollsfigurer är faktiskt grisigare än de värsta slashasarna från "Deadwood". Då har make-up-teamet jobbat bra.
3. Det irriterar mig lite att denna box bär undertiteln "Box 2" när den första hette "Säsong 1". Kanske är det för att komma runt att nästa box inte alls blir säsong 3 utan andra hälften av säsong 2 (dock med namnet "Box 3")?
2. En del birollsfigurer är faktiskt grisigare än de värsta slashasarna från "Deadwood". Då har make-up-teamet jobbat bra.
3. Det irriterar mig lite att denna box bär undertiteln "Box 2" när den första hette "Säsong 1". Kanske är det för att komma runt att nästa box inte alls blir säsong 3 utan andra hälften av säsong 2 (dock med namnet "Box 3")?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA