Medelmåttig western med tv-känsla
FILMENDet hör knappast till vanligheterna att man ser en amerikansk film där man inte känner igen ett enda ansikte. Det brukar alltid vara någon man sett tidigare, men i "True Guns" fall finns det inte någon. Det borde säga en hel del.
Det här är en medelmåttig och faktiskt ganska ointressant western som har mer gemensamt med "Familjen Macahan" än "Deadwood", även om den förmodligen aspirerar på att likna den senare med svordomar, lite naket och mer våld än vad Zeb Macahan kunde drömma om. Att jag nämner två tv-westerns är ingen slump för det finns en distinkt tv-känsla med smetig och opassande musik (som inte känns som den är originalskriven på något sätt), en ganska kulissig känsla och ett inte allt för upphetsande foto. Lägg allt detta till den oerhört anonyma rollistan så inser ni kanske att det inte är någon A-film vi har att göra med.
Medelmåttan åsido så är det ändå inte någon kalkon, utan snarare en story som berättats många gånger tidigare om en stad som får problem och den starka, tysta hjälten som hjälper dem på fötter. I just den här historien handlar det om en stark affärsman med inte helt rent mjöl i påsen som i hemlighet orsakar en massa trubbel och sedan övertalar alla att det är enbart han som kan beskydda dem och hålla lag och ordning i schack. Vår tysta hjälte är en hämnddriven prisjägare som kommer till stan med två döda bovar och medan han väntar på sin ersättning blir han både konfronterad av sheriffen och affärsmannen med erbjudande om jobb, men nobbar dem båda tills affärsmannen försöker döda honom och det där vicesheriffjobbet inte verkar så tokigt längre.
Ja, man har sett det tidigare och "True Gun" kommer knappast med något nytt till westerngenren utan framstår egentligen mest som en onödig film som enbart de närmast sörjande kan ha någon större glädje av. Jag vill åter igen poängtera att det inte är någon kalkon, men "a hardcore gunfighting western like the modern classics 'Tombstone' and 'The Unforgiven'" som omslaget påstår är det definitivt inte.
Det här är en medelmåttig och faktiskt ganska ointressant western som har mer gemensamt med "Familjen Macahan" än "Deadwood", även om den förmodligen aspirerar på att likna den senare med svordomar, lite naket och mer våld än vad Zeb Macahan kunde drömma om. Att jag nämner två tv-westerns är ingen slump för det finns en distinkt tv-känsla med smetig och opassande musik (som inte känns som den är originalskriven på något sätt), en ganska kulissig känsla och ett inte allt för upphetsande foto. Lägg allt detta till den oerhört anonyma rollistan så inser ni kanske att det inte är någon A-film vi har att göra med.
Medelmåttan åsido så är det ändå inte någon kalkon, utan snarare en story som berättats många gånger tidigare om en stad som får problem och den starka, tysta hjälten som hjälper dem på fötter. I just den här historien handlar det om en stark affärsman med inte helt rent mjöl i påsen som i hemlighet orsakar en massa trubbel och sedan övertalar alla att det är enbart han som kan beskydda dem och hålla lag och ordning i schack. Vår tysta hjälte är en hämnddriven prisjägare som kommer till stan med två döda bovar och medan han väntar på sin ersättning blir han både konfronterad av sheriffen och affärsmannen med erbjudande om jobb, men nobbar dem båda tills affärsmannen försöker döda honom och det där vicesheriffjobbet inte verkar så tokigt längre.
Ja, man har sett det tidigare och "True Gun" kommer knappast med något nytt till westerngenren utan framstår egentligen mest som en onödig film som enbart de närmast sörjande kan ha någon större glädje av. Jag vill åter igen poängtera att det inte är någon kalkon, men "a hardcore gunfighting western like the modern classics 'Tombstone' and 'The Unforgiven'" som omslaget påstår är det definitivt inte.
EXTRAMATERIALET
En sju minuter lång bakomfilm har man knåpat ihop där två av skådespelarna (som även krediteras som manusförfattare och producenter) samt regissören Dustin Rikert sitter och öser beröm över olika personer i produktionen.
Rikert bekräftar även att "Deadwood" varit en inspirationskälla och att storyn är "simple". Vi får även veta att många av skådespelarna är så kallade "reenactment"-personer som alltså leker cowboys till vardags.
Rikert bekräftar även att "Deadwood" varit en inspirationskälla och att storyn är "simple". Vi får även veta att många av skådespelarna är så kallade "reenactment"-personer som alltså leker cowboys till vardags.
TRE SAKER
1. Låt mig yppa ett utdraget "hmmm...." när den här filmen som i original heter "The Gundown" dyker upp i hyllorna under namnet "True Gun" ungefär samtidigt som "True Grit" och med en liknande typografi på titeln...
2. Filmen har för övrigt ännu inte släppts i USA.
3. Jag kan inte låta bli att citera ur den enda läsarrecensionen som finns på IMDB. Det är i och för sig en rätt elak beskrivning av skådespelerskan Veronica Diaz som lyder "the one who has so much plastic in her lips she looks like she has her mouth on upside down". Botox är inte och har aldrig varit snyggt eller sexigt!
2. Filmen har för övrigt ännu inte släppts i USA.
3. Jag kan inte låta bli att citera ur den enda läsarrecensionen som finns på IMDB. Det är i och för sig en rätt elak beskrivning av skådespelerskan Veronica Diaz som lyder "the one who has so much plastic in her lips she looks like she has her mouth on upside down". Botox är inte och har aldrig varit snyggt eller sexigt!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA