Ojämnt om Wyatt Earp
FILMEN90-talets första hälft var glada dagar för de intresserade av den legendariske västernsheriffen Wyatt Earp. 1994 kunde ett mastodontliknande drama med Kevin Costner i huvudrollen som den mustaschprydde lagmannen avnjutas, detta bara ett år efter att "Tombstone" haft premiär. I den senare versionen spelade Kurt Russell huvudrollen, och det är denna film som kommer att avhandlas här.
"Tombstone" är en intressant film både vad gäller produktion och mottagande. Dess tillkomst var kantad av diverse problem med manusändringar och regissörsbyten, och när den till slut släpptes var kritikermottagandet minst sagt svalt. På senare år har dock filmens kvalitet omvärderats och den åtnjuter idag en aktad status hos fansen. Snittbetyget på imdb.com är i skrivande stund maffiga 7.7, och även om jag själv inte instämmer fullt ut i hyllningarna är det tydligt att "Tombstone" träffar rätt hos många.
Berättelsen, som hyfsat nära följer de historiska vittnesmålen, inleds med att klanen Earp, bestående av Wyatt och hans bröder Virgil (Sam Elliott) och Morgan (Bill Paxton) anländer till Tombstone, Arizona. Syftet är, åtminstone för Wyatt, att lämna åren som sheriff (han gjorde sig ett namn i Dodge City) bakom sig, leva stillsamt och hitta någon lukrativ verksamhet att tjäna pengar på. De träffar gamle vännen Doc Holliday, kufiskt spelad av Val Kilmer, men friden störs snart av ett banditgäng känt som "The Cowboys", eller "kofösarna" som jag hädanefter kommer kalla dem.
Dessa skurkar, anförda av Curley Bill (Powers Boothe) och Johnny Ringo (Michael Biehn), gör Tombstone till en farlig plats för dess invånare och hamnar naturligtvis på kollisionskurs med bröderna Earp och den tuberkulossjuke Holliday, som får ge upp planerna på ett fredligt liv och åter hänga på sig sina revolverhölster. Situationen kulminerar med den legendomsusade eldstriden vid O.K. Corral och dess efterdyningar där Morgan skjuts ihjäl och Virgil blir lam i en arm.
Fram till nyss nämnda skottlossning är "Tombstone" en mycket bra västern som innehåller de flesta klassiska elementen. Ensemblen är späckad med mer eller mindre kända namn, och i de tyngre rollerna utmärker sig främst Russell och Elliott som riktigt bra, även om de får stå i skuggan av Kilmers underhållande rolltolkning. Man tecknar ett trovärdigt om än inte hyperrealistiskt porträtt av livet i Tombstone, och särskilt relationen mellan Earp och Holliday står för den känslomässiga tyngden.
Problemet är att efter O.K. Corral återstår hälften av filmen, och det är svårt att inte få känslan av att se en förlängd och glorifierad epilog när Earp jagar efter Curley Bill, Johnny Ringo, och de övriga kofösarna i ett antal episodartade avsnitt. Här börjar man även märka av de stympningar som manuskriptet utsatts för under produktionen, då vissa viktiga biroller, exempelvis Dana Delaney som Earps kärleksintresse Josie, glöms bort i långa intervall medan andra, knappt synbara karaktärer plötsligt ges viktiga scener.
Det är antiklimaktiskt och rörigt när det borde vara som mest spännande helt enkelt. Svårigheterna med att följa Earps liv relativt troget visar sig med stor uppenbarhet när man tvingas koka ner flera månader av hans liv till några få trista montage. I den gamla klassikern "Gunfight at the O.K. Corral" från 1957 och med Burt Lancester och Kirk Douglas i huvudrollerna, slutar filmen direkt efter händelsen som beskrivs i titeln, något som fungerar bra mycket bättre berättarmässigt.
Med en riktigt bra inledande hälft och en besvikelse till upplösning kan betyget inte bli mer än okej. "Tombstone" är fortfarande en sevärd film, men det går inte att lämna den utan att känna att historien hade kunnat berättas på ett mycket bättre vis.
"Tombstone" är en intressant film både vad gäller produktion och mottagande. Dess tillkomst var kantad av diverse problem med manusändringar och regissörsbyten, och när den till slut släpptes var kritikermottagandet minst sagt svalt. På senare år har dock filmens kvalitet omvärderats och den åtnjuter idag en aktad status hos fansen. Snittbetyget på imdb.com är i skrivande stund maffiga 7.7, och även om jag själv inte instämmer fullt ut i hyllningarna är det tydligt att "Tombstone" träffar rätt hos många.
Berättelsen, som hyfsat nära följer de historiska vittnesmålen, inleds med att klanen Earp, bestående av Wyatt och hans bröder Virgil (Sam Elliott) och Morgan (Bill Paxton) anländer till Tombstone, Arizona. Syftet är, åtminstone för Wyatt, att lämna åren som sheriff (han gjorde sig ett namn i Dodge City) bakom sig, leva stillsamt och hitta någon lukrativ verksamhet att tjäna pengar på. De träffar gamle vännen Doc Holliday, kufiskt spelad av Val Kilmer, men friden störs snart av ett banditgäng känt som "The Cowboys", eller "kofösarna" som jag hädanefter kommer kalla dem.
Dessa skurkar, anförda av Curley Bill (Powers Boothe) och Johnny Ringo (Michael Biehn), gör Tombstone till en farlig plats för dess invånare och hamnar naturligtvis på kollisionskurs med bröderna Earp och den tuberkulossjuke Holliday, som får ge upp planerna på ett fredligt liv och åter hänga på sig sina revolverhölster. Situationen kulminerar med den legendomsusade eldstriden vid O.K. Corral och dess efterdyningar där Morgan skjuts ihjäl och Virgil blir lam i en arm.
Fram till nyss nämnda skottlossning är "Tombstone" en mycket bra västern som innehåller de flesta klassiska elementen. Ensemblen är späckad med mer eller mindre kända namn, och i de tyngre rollerna utmärker sig främst Russell och Elliott som riktigt bra, även om de får stå i skuggan av Kilmers underhållande rolltolkning. Man tecknar ett trovärdigt om än inte hyperrealistiskt porträtt av livet i Tombstone, och särskilt relationen mellan Earp och Holliday står för den känslomässiga tyngden.
Problemet är att efter O.K. Corral återstår hälften av filmen, och det är svårt att inte få känslan av att se en förlängd och glorifierad epilog när Earp jagar efter Curley Bill, Johnny Ringo, och de övriga kofösarna i ett antal episodartade avsnitt. Här börjar man även märka av de stympningar som manuskriptet utsatts för under produktionen, då vissa viktiga biroller, exempelvis Dana Delaney som Earps kärleksintresse Josie, glöms bort i långa intervall medan andra, knappt synbara karaktärer plötsligt ges viktiga scener.
Det är antiklimaktiskt och rörigt när det borde vara som mest spännande helt enkelt. Svårigheterna med att följa Earps liv relativt troget visar sig med stor uppenbarhet när man tvingas koka ner flera månader av hans liv till några få trista montage. I den gamla klassikern "Gunfight at the O.K. Corral" från 1957 och med Burt Lancester och Kirk Douglas i huvudrollerna, slutar filmen direkt efter händelsen som beskrivs i titeln, något som fungerar bra mycket bättre berättarmässigt.
Med en riktigt bra inledande hälft och en besvikelse till upplösning kan betyget inte bli mer än okej. "Tombstone" är fortfarande en sevärd film, men det går inte att lämna den utan att känna att historien hade kunnat berättas på ett mycket bättre vis.
EXTRAMATERIALET
Med "The Making of Tombstone" hade jag hoppats på en modern bakomfilm där de medverkande analyserade inspelning, mottagande etc, då dylika filmer brukar tjäna på lite perspektiv till vad som hänt. Vad vi istället får är en kontemporär featurette där skådespelare, regissör och övriga intervjuats under filmens produktion. Det är uppenbart att samtliga inblandade är väldigt stolta över projektet, men tyvärr nämns ingenting om den problematiska inspelningen. En intressant detalj är att de som spelar skurkarna i hög grad försvarar sina karaktärer rent historiskt, och menar att Earp-bröderna minsann inte var några helgon.
I "Director's Original Storyboards" får vi se ett snabbt hopklipp av utkastet till O.K. Corral-sekvensen. Intressant för den superintresserade, meningslöst för övriga. Avslutningsvis bjuds på en hel del drös trailers och tv-spottar. Dessa är riktigt välgjorda och gör mig sugen på att se filmen trots att jag nyss kollat på den. Särskilt teasern är riktigt bra, och framställer filmen som två timmar oavbruten skottlossning.
I "Director's Original Storyboards" får vi se ett snabbt hopklipp av utkastet till O.K. Corral-sekvensen. Intressant för den superintresserade, meningslöst för övriga. Avslutningsvis bjuds på en hel del drös trailers och tv-spottar. Dessa är riktigt välgjorda och gör mig sugen på att se filmen trots att jag nyss kollat på den. Särskilt teasern är riktigt bra, och framställer filmen som två timmar oavbruten skottlossning.
TRE SAKER
1. Regissörsstolen bytte som sagt ägare under inspelningen, och detta ganska frekvent. Den ockuperades först av manusförfattaren Kevin Jarre, som snart fick sparken. Därefter fick Kurt Russell inofficiellt ta över, innan man till slut bestämde sig för George P. Cosmatos som ersättare.
2. Både Charlton Heston och Jason Priestley annonseras som tunga namn i filmens trailers, trots att de båda har en minst sagt begränsad tid i bild.
3. Trots att verklighetens Wyatt Earp hann vara med och skriva vilda västern-historia, dog han faktiskt inte förrän 1929.
2. Både Charlton Heston och Jason Priestley annonseras som tunga namn i filmens trailers, trots att de båda har en minst sagt begränsad tid i bild.
3. Trots att verklighetens Wyatt Earp hann vara med och skriva vilda västern-historia, dog han faktiskt inte förrän 1929.
JOEL FORNBRANT (2010-06-27)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Kurt Russell (12)
Kurt Russell (12)
