Ett stycke filmhistoria
FILMENMarilyn Monroe känner väl alla till. Den ultrablonda 50-talsskådisen/sångerskan som stod med sin kjol över luftutblåset. Sexbomben som sjöng "Happy birthday" till president Kennedy. Jag tror dock att många i min generation - för att inte tala om yngre - inte har sett nämnvärt många av hennes filmer, eller vet att hon faktiskt gjorde ett trettiotal filmer mellan 1947 och 1962. Samlingsboxen "Forever Marilyn" innehåller fem av dessa från 1953 till 1955, nyrestaurerade och blankpolerade i HD förstås.
Först ut är "Herrar föredrar blondiner" ("Gentlemen Prefer Blondes") i vilken Monroe och Jane Russell färdas på en båt från USA till Frankrike. Monroe åker dit för att möta sin trolovade, medan Russell följer med dels för att hålla koll på Monroe och dels för att själv försöka hitta en rik man att gifta sig med. Det är lättsam komedi med några sångnummer, och Russels smarta brunett fungerar bra ihop med Monroes dumma blondin, en rolltyp hon skulle komma att få spela många gånger i sin karriär. Några okej skratt i denna tidstypiska komedi. Russell gjorde senare uppföljaren "...Men de gifter sig med brunetter".
"Hur man får en miljonär" ("How to Catch a Millionaire") gjordes samma år, och är en sånglös komedi där Monroe, Lauren Bacall (Bogart-filmen "Utpressning" och von Triers "Dogville") och Betty Grable bluffar sig till en lyxig våning för att med dyr yta kunna locka till sig rika män. Tyvärr är filmen inte särskilt rolig, och tjejerna är oftast ytliga och osympatiska golddiggers tills de slutligen ändå blir kära i män för deras personligheter. Monroe är dock söt som den närsynte Pola som vägrar ha på sig glasögonen eftersom män inte gillar sånt.
Robert Mitchum (från "Cape Fear"-originalet) är motspelaren i "Floden utan återvändo" ("River of No Return"), en western där Marilyn får spela en mer hårdnackad typ. Mitchum anländer till en liten stad för att hämta sin son efter att ha avtjänat ett fängelsestraff för mord. Monroe är sångerska på saloonen (förstås) och har tagit hand om sonen en kort tid. Mitchum och sonen åker ut till deras gård, där de ska bruka jorden och leva ett lugnt liv bort från guldruschens galenskaper. Monroes pojkvän vinner guldrikt land på poker, och paret beger sig via flotte för att muta in marken i storstaden i änden av den titulära floden. När de passerar Mitchums gård (förstås) är strömmen stark, och de blir räddade in till stranden. Som tack tvingar pojkvännen sig till gevär och häst, och sätter av mot staden medan Monroe stannar. Indianer på krigsstigen anfaller dock huset och de tre beger sig nedför floden för att bemöta pojkvännen i staden.
Monroe sjunger ett par sånger under den första halvtimmen, men i övrigt är det "vanlig" dramatisk western. Mitchum är en principfast hårding som anser att kvinnor som säger nej menar ja, och Monroe får tillfälle att visa en annan sida av sig som skådis bortom den dumma blondin hon förknippats med. Hon lyckas ganska bra, men historien i sig är inte så värst. Det rullar på hyfsat, men betyget dras ner av ständiga klipp av flotten mot bakgrundsprojektion och en avsaknad av nämnvärt oväntade vändningar. Som film inte så kul, som variation på Monroe desto bättre.
På den fjärde skivan ligger boxens enda renodlade musikal, "Sex i elden" ("No Business Like Showbusiness") där Monroe inte ens dyker upp förrän efter en halvtimme. Familjen Donahue är en kringresande vaudeville-familj som tjänar sitt levebröd från sång- och dansnummer. Deras vägar korsas med Marilyn som försöker bli känd i showvärlden.
Större delen av speltiden går åt till de tidstypiska och storslagna shownumren, och det är verkligen inte min grej. Förstås är det ju dessa som är poängen med filmen, för ramhandlingen är inte särskilt fängslande. Man reser från plats till plats, sjunger några sånger, och en av sönerna blir präst. Ungefär så. För en musikalfantast måste ändå detta vara en höjdpunkt i filmhistorien, och de som tidigare fått nöja sig med att se denna widescreen-produktion på en gammal fyrkantig tv lär nu vara överlyckliga.
Sist kommer "Flickan ovanpå" ("The Seven Year Itch") där stackars herr Sherman har svårt att handskas med gräsänklingslivet. I lägenheten ovanpå bor ju Marilyn och Sherman kämpar mot sina egna ideal när hans impulser får honom att bjuda ner henne på en drink, och kanske något mer... En ren komedi som förlorar en del på att den tydligt är baserad på en teaterpjäs, då nästan hela filmen utspelar sig i hans lägenhet och Sherman talar mycket för sig själv. Det blir lite långdraget men några goda skratt finns det dock, och det skulle inte förvåna mig om man vid något tillfälle satt upp detta som teater med Robert Gustafsson i huvudrollen.
Ett stycke filmhistoria är det allt i den här boxen. Det är påkostat, prisbelönt och välgjort, om än stundtals daterat med dess 50-talsideal och sånginslag. Det är tyvärr bara i "Floden utan återvändo" som vi får se Marilyn skådespela något annat än sin trademark-blondin. Jag förvånas ändå över de vågade sexanspelningarna (som till och med tonades ner för "Flickan ovanpå"). För dig med sentimentala känslor inför den här tidens filmer är boxen ett måste. För dagens ungdom tror jag att filmerna helt enkelt är för gamla. Själv hade jag måttligt kul, men skulle gärna se fler annorlunda filmer med Marilyn Monroe.
Först ut är "Herrar föredrar blondiner" ("Gentlemen Prefer Blondes") i vilken Monroe och Jane Russell färdas på en båt från USA till Frankrike. Monroe åker dit för att möta sin trolovade, medan Russell följer med dels för att hålla koll på Monroe och dels för att själv försöka hitta en rik man att gifta sig med. Det är lättsam komedi med några sångnummer, och Russels smarta brunett fungerar bra ihop med Monroes dumma blondin, en rolltyp hon skulle komma att få spela många gånger i sin karriär. Några okej skratt i denna tidstypiska komedi. Russell gjorde senare uppföljaren "...Men de gifter sig med brunetter".
"Hur man får en miljonär" ("How to Catch a Millionaire") gjordes samma år, och är en sånglös komedi där Monroe, Lauren Bacall (Bogart-filmen "Utpressning" och von Triers "Dogville") och Betty Grable bluffar sig till en lyxig våning för att med dyr yta kunna locka till sig rika män. Tyvärr är filmen inte särskilt rolig, och tjejerna är oftast ytliga och osympatiska golddiggers tills de slutligen ändå blir kära i män för deras personligheter. Monroe är dock söt som den närsynte Pola som vägrar ha på sig glasögonen eftersom män inte gillar sånt.
Robert Mitchum (från "Cape Fear"-originalet) är motspelaren i "Floden utan återvändo" ("River of No Return"), en western där Marilyn får spela en mer hårdnackad typ. Mitchum anländer till en liten stad för att hämta sin son efter att ha avtjänat ett fängelsestraff för mord. Monroe är sångerska på saloonen (förstås) och har tagit hand om sonen en kort tid. Mitchum och sonen åker ut till deras gård, där de ska bruka jorden och leva ett lugnt liv bort från guldruschens galenskaper. Monroes pojkvän vinner guldrikt land på poker, och paret beger sig via flotte för att muta in marken i storstaden i änden av den titulära floden. När de passerar Mitchums gård (förstås) är strömmen stark, och de blir räddade in till stranden. Som tack tvingar pojkvännen sig till gevär och häst, och sätter av mot staden medan Monroe stannar. Indianer på krigsstigen anfaller dock huset och de tre beger sig nedför floden för att bemöta pojkvännen i staden.
Monroe sjunger ett par sånger under den första halvtimmen, men i övrigt är det "vanlig" dramatisk western. Mitchum är en principfast hårding som anser att kvinnor som säger nej menar ja, och Monroe får tillfälle att visa en annan sida av sig som skådis bortom den dumma blondin hon förknippats med. Hon lyckas ganska bra, men historien i sig är inte så värst. Det rullar på hyfsat, men betyget dras ner av ständiga klipp av flotten mot bakgrundsprojektion och en avsaknad av nämnvärt oväntade vändningar. Som film inte så kul, som variation på Monroe desto bättre.
På den fjärde skivan ligger boxens enda renodlade musikal, "Sex i elden" ("No Business Like Showbusiness") där Monroe inte ens dyker upp förrän efter en halvtimme. Familjen Donahue är en kringresande vaudeville-familj som tjänar sitt levebröd från sång- och dansnummer. Deras vägar korsas med Marilyn som försöker bli känd i showvärlden.
Större delen av speltiden går åt till de tidstypiska och storslagna shownumren, och det är verkligen inte min grej. Förstås är det ju dessa som är poängen med filmen, för ramhandlingen är inte särskilt fängslande. Man reser från plats till plats, sjunger några sånger, och en av sönerna blir präst. Ungefär så. För en musikalfantast måste ändå detta vara en höjdpunkt i filmhistorien, och de som tidigare fått nöja sig med att se denna widescreen-produktion på en gammal fyrkantig tv lär nu vara överlyckliga.
Sist kommer "Flickan ovanpå" ("The Seven Year Itch") där stackars herr Sherman har svårt att handskas med gräsänklingslivet. I lägenheten ovanpå bor ju Marilyn och Sherman kämpar mot sina egna ideal när hans impulser får honom att bjuda ner henne på en drink, och kanske något mer... En ren komedi som förlorar en del på att den tydligt är baserad på en teaterpjäs, då nästan hela filmen utspelar sig i hans lägenhet och Sherman talar mycket för sig själv. Det blir lite långdraget men några goda skratt finns det dock, och det skulle inte förvåna mig om man vid något tillfälle satt upp detta som teater med Robert Gustafsson i huvudrollen.
Ett stycke filmhistoria är det allt i den här boxen. Det är påkostat, prisbelönt och välgjort, om än stundtals daterat med dess 50-talsideal och sånginslag. Det är tyvärr bara i "Floden utan återvändo" som vi får se Marilyn skådespela något annat än sin trademark-blondin. Jag förvånas ändå över de vågade sexanspelningarna (som till och med tonades ner för "Flickan ovanpå"). För dig med sentimentala känslor inför den här tidens filmer är boxen ett måste. För dagens ungdom tror jag att filmerna helt enkelt är för gamla. Själv hade jag måttligt kul, men skulle gärna se fler annorlunda filmer med Marilyn Monroe.
EXTRAMATERIALET
Till varje film finns en eller flera originaltrailers, samt några korta samtida nyhetsrullar om filmerna (utom till "Sex i elden"). Som tidsdokument är det kul, men det är ärligt talat inte särskilt intressant eller informativt. Fattigt, skulle jag vilja säga.
Den enda filmen som har något riktigt extramaterial är "Flickan ovanpå" och där är det fullmatat. Förutom ett kommentarsspår med Kevin Lally som skrivit en biografi om regissören Billy Wilder får vi ett ljudspår som endast innehåller filmens musik. En interaktiv tidslinje innehåller mestadels lite textinformation om Monroes alla filmer, men några har dessutom några minuters presentation av filmen från Monroe-biografiförfattaren Lois Banner.
I "Monroe & Wilder: An intersection of genius" (26 min) får vi veta lite om filmens bakgrund och tillkomst, samt om Marilyn och Wilder. En special från Fox Movie Channel (17 min) berättar om den amerikanska censuren, en regelbok kallad "The Hays Code", och om Marilyns slut. "Backstory" (24 min) är en lite äldre tv-produktion, och mer eller mindre en upprepning av den information vi redan fått.
Man kan också se filmen med popuprutor som visar hur "snuskig" filmen är för tillfället. Ganska meningslöst, men som tur är får man även lite triviatext och intervjuklipp som mest fokuserar på "Hays Code" och hur Hollywood motarbetade censuren. Intressant, men jag skulle hellre se intervjuerna för sig. Slutligen får vi se två censurerade scener (som visats i dokumentärerna) och ett bildgalleri med posters och foton från inspelningen. Fullproppat till "Flickan ovanpå" alltså, och ganska tomt till de andra filmerna.
Den enda filmen som har något riktigt extramaterial är "Flickan ovanpå" och där är det fullmatat. Förutom ett kommentarsspår med Kevin Lally som skrivit en biografi om regissören Billy Wilder får vi ett ljudspår som endast innehåller filmens musik. En interaktiv tidslinje innehåller mestadels lite textinformation om Monroes alla filmer, men några har dessutom några minuters presentation av filmen från Monroe-biografiförfattaren Lois Banner.
I "Monroe & Wilder: An intersection of genius" (26 min) får vi veta lite om filmens bakgrund och tillkomst, samt om Marilyn och Wilder. En special från Fox Movie Channel (17 min) berättar om den amerikanska censuren, en regelbok kallad "The Hays Code", och om Marilyns slut. "Backstory" (24 min) är en lite äldre tv-produktion, och mer eller mindre en upprepning av den information vi redan fått.
Man kan också se filmen med popuprutor som visar hur "snuskig" filmen är för tillfället. Ganska meningslöst, men som tur är får man även lite triviatext och intervjuklipp som mest fokuserar på "Hays Code" och hur Hollywood motarbetade censuren. Intressant, men jag skulle hellre se intervjuerna för sig. Slutligen får vi se två censurerade scener (som visats i dokumentärerna) och ett bildgalleri med posters och foton från inspelningen. Fullproppat till "Flickan ovanpå" alltså, och ganska tomt till de andra filmerna.
TRE SAKER
1. Boxen "Forever Marilyn" finns utgiven över hela världen, innehållandes samma skivor med alla internationella språk. Dock innehåller den amerikanska boxen sju filmer (även "Some Like it Hot" och "The Misfits") och den brittiska boxen bara fyra (saknar "Floden utan återvändo").
2. Den välkända bilden av Marilyn med kjolen som blåser upp, är egentligen inte med i filmen. Den mer vågade tagningen där trosorna syns, fick man inte visa. Däremot var det okej att att använda sådana foton som reklam.
3. Marilyns riktiga namn var Norma Jeane Mortenson och var förstås egentligen brunett.
2. Den välkända bilden av Marilyn med kjolen som blåser upp, är egentligen inte med i filmen. Den mer vågade tagningen där trosorna syns, fick man inte visa. Däremot var det okej att att använda sådana foton som reklam.
3. Marilyns riktiga namn var Norma Jeane Mortenson och var förstås egentligen brunett.
HENRIK ANDERSSON (2012-11-30)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
