Tidlös diskussion om att vara svensk
FILMENNär "Värsta språket" kom på DVD 2008 avslutade jag min recension med "Jag lobbar stenhårt för att även "Svenska dialektmysterier", "Världens modernaste land" och framför allt den tidigare Lindström-klassikern "Ingesson" släpps på DVD!", och nu har i alla fall "Världens modernaste land" kommit, ungefär sex år efter att den visades 2006-2007.
(Som en parentes lobbar jag fortfarande stenhårt för "Ingesson"...)
Serien, med undertiteln "Men världens osäkraste folk?", attackerar vad det innebär att vara svensk från alla tänkbara vinklar i sju 45-minutersavsnitt. Och med "vara svensk" menar jag förstås svensk mentalitet och inte något annat. Fredrik Lindström leder diskussionsprogrammet med Svenska akademins Peter Englund som ständig gäst och växlande gäster beroende på tema. Formatet är sparsmakat och enkelt - prat i en soffa - men kompletteras med diverse spännande inslag i allt från hur gästerna presenteras till bearbetade arkivfilmer.
När serien visades minns jag att jag tyckte det var en ganska avslagen uppföljning på det pigga "Värsta språket", men att jag senare uppskattade formatet och innehållet. Det gör jag fortfarande i dag, men vad jag verkligen inser är att serien fortfarande är relevant sex år senare. Diskussionerna är verkligen tidslösa och det gör att jag får ut något av att se om serien på nytt.
Serien kammade hem ett Kristallen-pris i kategorin " Årets kultur- och samhällsprogram" när det begav sig och det är inte svårt att förstå varför. Det är genomarbetat, genomtänkt, välgjort och underhållande trots att det är ett pratigt diskussionsprogram. Det är hög igenkänningsfaktor och serien ger ett bra perspektiv genom att jämföra företeelser mellan då och nu.
Missade man serien när den gick kan jag rekommendera den varmt, men även om man såg den då kan jag även rekommendera ett återbesök i och med att serien fortfarande känns relevant.
(Som en parentes lobbar jag fortfarande stenhårt för "Ingesson"...)
Serien, med undertiteln "Men världens osäkraste folk?", attackerar vad det innebär att vara svensk från alla tänkbara vinklar i sju 45-minutersavsnitt. Och med "vara svensk" menar jag förstås svensk mentalitet och inte något annat. Fredrik Lindström leder diskussionsprogrammet med Svenska akademins Peter Englund som ständig gäst och växlande gäster beroende på tema. Formatet är sparsmakat och enkelt - prat i en soffa - men kompletteras med diverse spännande inslag i allt från hur gästerna presenteras till bearbetade arkivfilmer.
När serien visades minns jag att jag tyckte det var en ganska avslagen uppföljning på det pigga "Värsta språket", men att jag senare uppskattade formatet och innehållet. Det gör jag fortfarande i dag, men vad jag verkligen inser är att serien fortfarande är relevant sex år senare. Diskussionerna är verkligen tidslösa och det gör att jag får ut något av att se om serien på nytt.
Serien kammade hem ett Kristallen-pris i kategorin " Årets kultur- och samhällsprogram" när det begav sig och det är inte svårt att förstå varför. Det är genomarbetat, genomtänkt, välgjort och underhållande trots att det är ett pratigt diskussionsprogram. Det är hög igenkänningsfaktor och serien ger ett bra perspektiv genom att jämföra företeelser mellan då och nu.
Missade man serien när den gick kan jag rekommendera den varmt, men även om man såg den då kan jag även rekommendera ett återbesök i och med att serien fortfarande känns relevant.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det mest minnesvärda inslaget i serien är när Fredrik Lindström klipps in i gamla arkivfilmer på ett "Forrest Gump"-liknande sätt. Väldigt originellt för tiden och det fungerar oväntat väl.
2. Mitt personliga favoritinslag är när Lindström pratar i telefon med någon okänd och på ett väldigt tydligt sätt illustrerar svensk mentalitet på alla olika vis. Mycket underhållande.
3. Ytterligare ett inslag är från ett italienskt tv-program om Sverige. Jag tror det är från 70-talet, och via textremsorna får vi ta del av extremt många fördomar om Sverige. Dessvärre saknas textremsorna i avsnitt sju, vilket jag antar är en liten produktionsmiss.
2. Mitt personliga favoritinslag är när Lindström pratar i telefon med någon okänd och på ett väldigt tydligt sätt illustrerar svensk mentalitet på alla olika vis. Mycket underhållande.
3. Ytterligare ett inslag är från ett italienskt tv-program om Sverige. Jag tror det är från 70-talet, och via textremsorna får vi ta del av extremt många fördomar om Sverige. Dessvärre saknas textremsorna i avsnitt sju, vilket jag antar är en liten produktionsmiss.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
