Bra soundtrack - i övrigt klyschigt skräp
FILMENPå framsidan av förpackningen av "Behaving Badly" står det "från producenterna av '10 orsaker att hata dig'". När att en producent haft ett finger med i spelet i en 15 år gammal rulle är det enda man kan komma på för att promota en film ska man ana oråd. Sådana taglines är nästan att betrakta som varningstrianglar.
Detta må vara en tonårskomedi i high school-miljö, men det är också allt den har gemensamt med 1999 års Shakespeareinspirerade ungdomsfilm. Där "10 orsaker att hata dig" var skarp, rolig och varm är "Behaving Badly" motsatsen.
Det börjar med att 17-årige Rick kommer hem och hittar sin mamma medvetslös, efterlämnande en hög med självmordsbrev. Rick är rätt blasé trots mammans självmordsförsök, och börjar berätta historien om hur allt blev så här. Han har haft ett förhållande med mammans bästa väninna och klantat till det genom att falskeligen outa sin far som lokal maffialedare. Dessutom har han sabbat sina chanser med drömtjejen Nina, genom en rad ganska ogenomtänkta beslut. Tonen är grovt tillspetsad och ironisk, utan att lyckas med att vara det minsta fyndig.
Klyschorna avlöser varandra. Ricks kärlek till Nina har ingen grund i något annat än att hon är vacker. Han känner henne inte utan har älskat henne på avstånd eftersom hon är söt, snäll och kysk. Alla andra kvinnokaraktärer är 1) alkoholiserade 2) hyper-sexualiserade eller 3) galna. Eller varför inte allt på en gång, som mammans bästa kompis Pamela som i något slags medelålderspsykos praktiskt taget juckar i luften varje gång Rick är i närheten. Det kanske låter kul, men det är det inte. Det hela är lite ledsamt, faktiskt. Att en fin skådespelerska som Mary-Louise Parker (som Ricks mamma och skyddshelgon Saint Lola) måste medverka i sådant skräp är så trist.
"Behaving Badly" har trots allt ett försonande drag: Soundtracket. Det är bara synd att man inte kan filtrera bort dialogen.
Detta må vara en tonårskomedi i high school-miljö, men det är också allt den har gemensamt med 1999 års Shakespeareinspirerade ungdomsfilm. Där "10 orsaker att hata dig" var skarp, rolig och varm är "Behaving Badly" motsatsen.
Det börjar med att 17-årige Rick kommer hem och hittar sin mamma medvetslös, efterlämnande en hög med självmordsbrev. Rick är rätt blasé trots mammans självmordsförsök, och börjar berätta historien om hur allt blev så här. Han har haft ett förhållande med mammans bästa väninna och klantat till det genom att falskeligen outa sin far som lokal maffialedare. Dessutom har han sabbat sina chanser med drömtjejen Nina, genom en rad ganska ogenomtänkta beslut. Tonen är grovt tillspetsad och ironisk, utan att lyckas med att vara det minsta fyndig.
Klyschorna avlöser varandra. Ricks kärlek till Nina har ingen grund i något annat än att hon är vacker. Han känner henne inte utan har älskat henne på avstånd eftersom hon är söt, snäll och kysk. Alla andra kvinnokaraktärer är 1) alkoholiserade 2) hyper-sexualiserade eller 3) galna. Eller varför inte allt på en gång, som mammans bästa kompis Pamela som i något slags medelålderspsykos praktiskt taget juckar i luften varje gång Rick är i närheten. Det kanske låter kul, men det är det inte. Det hela är lite ledsamt, faktiskt. Att en fin skådespelerska som Mary-Louise Parker (som Ricks mamma och skyddshelgon Saint Lola) måste medverka i sådant skräp är så trist.
"Behaving Badly" har trots allt ett försonande drag: Soundtracket. Det är bara synd att man inte kan filtrera bort dialogen.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Justin Bieber skymtar förbi iklädd fängelseoutfit och handklovar. Blinka och ni missar honom.
2. Gamla 80-talsräven Gary Busey gör en liten roll som polis. I eftertexterna får vi se bloopers där Busey kämpar för att försöka att hålla reda på sina få repliker.
3. Filmen var färdig redan 2012 men hamnade på hyllan och släpptes inte förrän två år senare, 2014.
2. Gamla 80-talsräven Gary Busey gör en liten roll som polis. I eftertexterna får vi se bloopers där Busey kämpar för att försöka att hålla reda på sina få repliker.
3. Filmen var färdig redan 2012 men hamnade på hyllan och släpptes inte förrän två år senare, 2014.
ÅSA GREGEMO-HJULSTRÖM (2014-11-10)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA