En skräpsåpa med övernaturliga inslag
FILMENJag gav "The Originals" första säsong en rätt snäll recension. Så här i efterhand undrar jag om jag var sinnesförvirrad, eller om kvaliteten verkligen gått käpprätt nedåt i säsong två.
I den allra första scenen berättar Rebekah Mikaelson en saga för sin lilla brorsdotter som hon gömmer undan Hybriden Klaus fiender. Det är opassande sött, en scen skapad enkom för att framställa den genomruttna karaktären Klaus som en god kung som bara bryr sig om sitt barns välfärd. Redan där börjar jag ana oråd. Klaus är nämligen en av de jobbigaste karaktärerna i serien.
New Orleans är en kokande kittel av motsättningar mellan häxor, varulvar och vampyrer. Vampyrerna, ledda av Klaus, har drivits bort ifrån sitt månghundraåriga näste i de franska kvarteren). Klaus är stukad efter kriget mot häxorna och har tillbringat månader inlåst i sitt högkvarter där sörjer förlusten av sin dotter.
Till en början saknar jag systern Rebekah som knappt syns till. Hon fungerade som motvikt åt sina bröder. I hennes ställe får vi stifta bekantskap med en hel drös nya Mikalesonsyskon och onda föräldrar, alla originalvampyrer. Det är ett familjedrama som heter duga där alla drivs av en hatkärlek till varandra som svänger från pol till pol under säsongens gång.
Klaus får, om möjligt, ännu fler våldsamma utbrott än första säsongen. Jag tror att man vill framställa honom som väldigt passionerad, men det ringer falskt. Brodern Elijah är å sin sida stel som en pinne, så det lättar onekligen upp att man tar in fler i familjekonstellationen. Tyvärr är skådespeleriet är genomgående svagt, med bara marginellt mer nyanserat än det man kan se varje vardag i "Glamour". Hela serien är egentligen en såpa med övernaturliga inslag, men utan den där lilla glimten i ögat som långlivade såpor ofta har.
Bara att jag jämför "The Originals" med skräpsåpor beskriver ganska väl hur dålig jag tycker säsong 2 är. Jag kommer på mig själv med att sitta och fnysa och sucka avsnitten igenom. Efter 22 avsnitt är jag helt uttömd på positiv energi och redo att skaffa bettskena efter all tandagnisslan.
I den allra första scenen berättar Rebekah Mikaelson en saga för sin lilla brorsdotter som hon gömmer undan Hybriden Klaus fiender. Det är opassande sött, en scen skapad enkom för att framställa den genomruttna karaktären Klaus som en god kung som bara bryr sig om sitt barns välfärd. Redan där börjar jag ana oråd. Klaus är nämligen en av de jobbigaste karaktärerna i serien.
New Orleans är en kokande kittel av motsättningar mellan häxor, varulvar och vampyrer. Vampyrerna, ledda av Klaus, har drivits bort ifrån sitt månghundraåriga näste i de franska kvarteren). Klaus är stukad efter kriget mot häxorna och har tillbringat månader inlåst i sitt högkvarter där sörjer förlusten av sin dotter.
Till en början saknar jag systern Rebekah som knappt syns till. Hon fungerade som motvikt åt sina bröder. I hennes ställe får vi stifta bekantskap med en hel drös nya Mikalesonsyskon och onda föräldrar, alla originalvampyrer. Det är ett familjedrama som heter duga där alla drivs av en hatkärlek till varandra som svänger från pol till pol under säsongens gång.
Klaus får, om möjligt, ännu fler våldsamma utbrott än första säsongen. Jag tror att man vill framställa honom som väldigt passionerad, men det ringer falskt. Brodern Elijah är å sin sida stel som en pinne, så det lättar onekligen upp att man tar in fler i familjekonstellationen. Tyvärr är skådespeleriet är genomgående svagt, med bara marginellt mer nyanserat än det man kan se varje vardag i "Glamour". Hela serien är egentligen en såpa med övernaturliga inslag, men utan den där lilla glimten i ögat som långlivade såpor ofta har.
Bara att jag jämför "The Originals" med skräpsåpor beskriver ganska väl hur dålig jag tycker säsong 2 är. Jag kommer på mig själv med att sitta och fnysa och sucka avsnitten igenom. Efter 22 avsnitt är jag helt uttömd på positiv energi och redo att skaffa bettskena efter all tandagnisslan.
EXTRAMATERIALET
Ganska mastigt, precis som förra gången. Webserien "The Awakening" som kretsar kring Kol Michaelson i 1800-talets New Orleans, Comic Con-panel med skådisar och skapare av serien, samt de väntade featuretterna, gag reels och en hel del borttagna scener. För den som gillar serien finns mycket att glädjas åt.
TRE SAKER
1. När jag börjat fundera på det kunde jag inte komma över hur lika alla kvinnliga karaktärer är varandra. Några blondiner, några brunetter. Alla har samma frisyr. Förvirrande till en början, när jag inte hade säsong 1 i färskt minne.
2. Har sällan önskat mig mer blod när jag tittar på film eller serier, men en vampyrserie utan något blodvite att tala om är rätt mjäkig.
3. Under 2015 släpptes tre böcker där fansen får följa syskonen Michaelson under 1700-talet. Fler böcker är tydligen att vänta.
2. Har sällan önskat mig mer blod när jag tittar på film eller serier, men en vampyrserie utan något blodvite att tala om är rätt mjäkig.
3. Under 2015 släpptes tre böcker där fansen får följa syskonen Michaelson under 1700-talet. Fler böcker är tydligen att vänta.
ÅSA GREGEMO-HJULSTRÖM (2015-12-19)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
