Den där känslan av 90-tal
FILMENVi är lite bortskämda med TV-serier nu för tiden. Någonting hände i början av 2000-talet, och skällsord som "TV-kvalitet" krossades när serier som "Sopranos" levererade en filmisk stil med karaktärsdjup och episk handling. Nu räknar vi med en högre budget, Hollywoodskådisar, fantastiska specialeffekter och något utöver det vanliga när de stora kanalerna eller streamingtjänsterna släpper sin nästa nya serie så vi kan plöja en hel säsong. Därför kändes det så konstigt när jag började titta på Netflix actionserie "Wu Assassins" och en distinkt känsla av 90-tals-TV sköljde över mig.
Fyra asiatiska barndomsvänner lever sitt liv i Chinatown, San Fransisco. Kai Jin (Iko Uwais, "The Raid - Uppgörelsen") är adopterad och uppfostrad av ökända triadbossen Farbror Six, men har valt en annan väg i livet. Han är kock i syskonparet Jenny och Tommys restaurang, där Jenny sköter allt bäst hon kan medan Tommy har problem med både droger och triaden. Den fjärde vännen är Lu Xin som säljer bilar som mycket väl kan vara stulna av triaden.
En mörk kväll finner Kai Jin en ung kvinna som blivit överfallen på gatan. Hon visar sig vara en Wu Assassin, en av tusen som genom årtusenden jagat och försökt döda alla människor med Wu Xing - en övernaturlig kraft som kommer från skärvorna av en... grej av något slag. Kai Jin blir nu motvilligt den sista - varför förklaras aldrig - i raden av alla assassins, och kan nu kung-fu eftersom han kan kanalisera alla tidigare assassins - fast vi får aldrig se någon annan än Marc Dacascos ("Crying Freeman"). Nåväl, givetvis visar sig Farbror Six ha en Wu Xing i hemlighet, och i skymundan sitter den mystiska Alec McCullough (Tommy Flanagan, "Sons of Anarchy") med en flera hundra år gammal plan.
Den tidigare nämnda känslan av 90-tal är påtaglig. Det är något med manuset, inte bara med replikerna och skådespeleriet, utan sättet som handlingen förs framåt. Som ett avsnitt av "Navy CIS" eller "Stargate". Det märks i att vissa actionscener liksom inte klickar. Uwais är förstås ett proffs, och det är inget fel på varken koreografi eller motspelare, men det är ibland mörkt och murrigt eller redigerat utan känsla. När jag kollar vem som regisserat avsnitten förvånas jag av att se namnet Stephen Fung på de första avsnitten. Här är ju en erfaren kille från Hong Kong som bland annat jobbat med höjdarserien "Into the Badlands" de senaste åren. När sedan C-filmsuppföljarkungen Roel Reiné regisserar ett par avsnitt i exakt samma kvalitet är det ännu mer förvånande.
Till seriens fördel så rör handlingen sig framåt mest hela tiden, och med jämna mellanrum blir det slagsmål och pang-pang. Allra sämst blir det när Kai Jin förflyttas till Wu-världen, där helt talanglösa skådisen Celia Au levererar klumpiga expositionsmonologer som om det var en lågstadieteater. På andra sidan spektrumet hittar vi rätt finurligt uttänkta actionsekvenser, där folk som JuJu Chan och Lewis Tan får visa upp sig. En klappusel cliffhanger avslutar säsongen, men förhoppningsvis blir det inget mer för jag ser hellre dessa talanger i nåt smartare.
Fyra asiatiska barndomsvänner lever sitt liv i Chinatown, San Fransisco. Kai Jin (Iko Uwais, "The Raid - Uppgörelsen") är adopterad och uppfostrad av ökända triadbossen Farbror Six, men har valt en annan väg i livet. Han är kock i syskonparet Jenny och Tommys restaurang, där Jenny sköter allt bäst hon kan medan Tommy har problem med både droger och triaden. Den fjärde vännen är Lu Xin som säljer bilar som mycket väl kan vara stulna av triaden.
En mörk kväll finner Kai Jin en ung kvinna som blivit överfallen på gatan. Hon visar sig vara en Wu Assassin, en av tusen som genom årtusenden jagat och försökt döda alla människor med Wu Xing - en övernaturlig kraft som kommer från skärvorna av en... grej av något slag. Kai Jin blir nu motvilligt den sista - varför förklaras aldrig - i raden av alla assassins, och kan nu kung-fu eftersom han kan kanalisera alla tidigare assassins - fast vi får aldrig se någon annan än Marc Dacascos ("Crying Freeman"). Nåväl, givetvis visar sig Farbror Six ha en Wu Xing i hemlighet, och i skymundan sitter den mystiska Alec McCullough (Tommy Flanagan, "Sons of Anarchy") med en flera hundra år gammal plan.
Den tidigare nämnda känslan av 90-tal är påtaglig. Det är något med manuset, inte bara med replikerna och skådespeleriet, utan sättet som handlingen förs framåt. Som ett avsnitt av "Navy CIS" eller "Stargate". Det märks i att vissa actionscener liksom inte klickar. Uwais är förstås ett proffs, och det är inget fel på varken koreografi eller motspelare, men det är ibland mörkt och murrigt eller redigerat utan känsla. När jag kollar vem som regisserat avsnitten förvånas jag av att se namnet Stephen Fung på de första avsnitten. Här är ju en erfaren kille från Hong Kong som bland annat jobbat med höjdarserien "Into the Badlands" de senaste åren. När sedan C-filmsuppföljarkungen Roel Reiné regisserar ett par avsnitt i exakt samma kvalitet är det ännu mer förvånande.
Till seriens fördel så rör handlingen sig framåt mest hela tiden, och med jämna mellanrum blir det slagsmål och pang-pang. Allra sämst blir det när Kai Jin förflyttas till Wu-världen, där helt talanglösa skådisen Celia Au levererar klumpiga expositionsmonologer som om det var en lågstadieteater. På andra sidan spektrumet hittar vi rätt finurligt uttänkta actionsekvenser, där folk som JuJu Chan och Lewis Tan får visa upp sig. En klappusel cliffhanger avslutar säsongen, men förhoppningsvis blir det inget mer för jag ser hellre dessa talanger i nåt smartare.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag hoppas att Marc Dacascos karriär kommer in i en andra andning nu, speciellt efter "John Wick 3: Parabellum". Han är väldigt talangfull, men efter 20 år av riktiga B-rullar är det dags att ta sig ur det träsket.
2. Wu Xing är de fem elementen: trä, eld, jord, metall och vatten. Varje Wu Xing-skärva har kraften från ett av elementen.
3. Om Wu Xing får dig att tänka på Wu Tang så är du ute och cyklar. Wu Tang kommer från Wudang, ett bergsområde där fiktiva shaolinmunkar blev kungfu-hjältar i romaner på 60-talet.
2. Wu Xing är de fem elementen: trä, eld, jord, metall och vatten. Varje Wu Xing-skärva har kraften från ett av elementen.
3. Om Wu Xing får dig att tänka på Wu Tang så är du ute och cyklar. Wu Tang kommer från Wudang, ett bergsområde där fiktiva shaolinmunkar blev kungfu-hjältar i romaner på 60-talet.
HENRIK ANDERSSON (2019-09-12)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
