Gimmicken förstör allt
FILMENFörra året kom "One Shot", en fantastisk, tajt nonstop-actionrulle med moderna actionlegenden Scott Adkins i huvudrollen. Filmens säljpunkt är att den är gjord att se ut som om den är filmad i en tagning, vilket den förstås inte är. Däremot är det riktigt bra gjort, och oftast ser man inte skarvarna, eller helt enkelt glömmer bort att kolla efter dem eftersom filmen är så bra. Den nya koreanska actionfilmen "Carter" försöker sig på samma sak, med annat resultat.
Carter vaknar upp utan minne i ett framtida Sydkorea där ett virus härjar som ger folk omänsklig styrka och aggressivitet. Det visar sig vara en enkel MacGuffin som du inte behöver bry dig om, för det gör inte filmen. Nåja, Carter är väl en specialagent av något slag som måste hitta nån dotter som det är något antivirus med eller något. Det är inte så viktigt, och du kan själv slå upp i klyschhandboken allt som kommer att hända i filmen. På detta staplas stora actionscener oavbrutet från början till slut.
Givetvis kan Carter fajtas jättebra och ger precis alla i filmen stryk på allehanda uppfinningsrika vis. Folk blir ihjälhuggna, skjutna, överkörda och exploderar i princip konstant hela filmen genom. Om du känner mig så tänker du nu: "Den här filmen är ju som gjord för Henrik! Han kommer älska den!" men det är nu vi cirklar tillbaka till det här med att den ska föreställa att den är filmad i en tagning. Problemet här är att man satsar verkligen allt man har på entagningsgrejen, och man gör det inte särskilt bra. Kameran står bokstavligen aldrig still och fladdrar runt hela tiden under actionscenerna. Bilden gör konstiga ryck emellanåt i dåliga försök att smälta ihop de olika tagningarna, och det är mycket tydligt varje gång det händer och är otroligt distraherande.
Det allra värsta med det hela är att actionscenerna faktiskt är riktigt häftiga. Fighterna är uppfinningsrika, långa och välkoreograferade - om än ofta rejält överdrivna. Det är smällfullt med grymma stunts och brutal action, men kameraarbetet ruinerar precis allt. Många gånger lider filmen också av tveksamma specialeffekter, uppenbar greenscreen och datorgenererade blodskvätt, vilket jag kan förlåta med tanke på vad jag gissar var en låg budget. Engagemanget i att skapa grym non-stop-action slutar ändå med att allt jag kan tänka på är hur bra filmen hade blivit om man skippat gimmicken, och lagt ner all den mödan på att filma den vanligt. Det hade kunnat bli en legendarisk klassiker. Ja, om någon med en halvoriginell idé hade fått skriva om manuset också.
Carter vaknar upp utan minne i ett framtida Sydkorea där ett virus härjar som ger folk omänsklig styrka och aggressivitet. Det visar sig vara en enkel MacGuffin som du inte behöver bry dig om, för det gör inte filmen. Nåja, Carter är väl en specialagent av något slag som måste hitta nån dotter som det är något antivirus med eller något. Det är inte så viktigt, och du kan själv slå upp i klyschhandboken allt som kommer att hända i filmen. På detta staplas stora actionscener oavbrutet från början till slut.
Givetvis kan Carter fajtas jättebra och ger precis alla i filmen stryk på allehanda uppfinningsrika vis. Folk blir ihjälhuggna, skjutna, överkörda och exploderar i princip konstant hela filmen genom. Om du känner mig så tänker du nu: "Den här filmen är ju som gjord för Henrik! Han kommer älska den!" men det är nu vi cirklar tillbaka till det här med att den ska föreställa att den är filmad i en tagning. Problemet här är att man satsar verkligen allt man har på entagningsgrejen, och man gör det inte särskilt bra. Kameran står bokstavligen aldrig still och fladdrar runt hela tiden under actionscenerna. Bilden gör konstiga ryck emellanåt i dåliga försök att smälta ihop de olika tagningarna, och det är mycket tydligt varje gång det händer och är otroligt distraherande.
Det allra värsta med det hela är att actionscenerna faktiskt är riktigt häftiga. Fighterna är uppfinningsrika, långa och välkoreograferade - om än ofta rejält överdrivna. Det är smällfullt med grymma stunts och brutal action, men kameraarbetet ruinerar precis allt. Många gånger lider filmen också av tveksamma specialeffekter, uppenbar greenscreen och datorgenererade blodskvätt, vilket jag kan förlåta med tanke på vad jag gissar var en låg budget. Engagemanget i att skapa grym non-stop-action slutar ändå med att allt jag kan tänka på är hur bra filmen hade blivit om man skippat gimmicken, och lagt ner all den mödan på att filma den vanligt. Det hade kunnat bli en legendarisk klassiker. Ja, om någon med en halvoriginell idé hade fått skriva om manuset också.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Regissören Jung Byung-Gils förra film "The Villainess" kändes lite grann som en prototyp till den här filmen, med finurliga kameralösningar och mycket action, men inte heller den höll måttet hela vägen.
2. Jag gillar verkligen slutsekunderna i filmen.
3. Jungs nästa film blir "Afterburn", en scifi-komedi baserad på en serietidning med Gerard Butler i huvudrollen.
2. Jag gillar verkligen slutsekunderna i filmen.
3. Jungs nästa film blir "Afterburn", en scifi-komedi baserad på en serietidning med Gerard Butler i huvudrollen.
HENRIK ANDERSSON (2022-08-15)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
