När bägaren rinner över
FILMENI ett av mina andra liv är jag musiker och jag har skrivit en låt som heter "Waiting for buildings to collapse" som handlar om att konsumeras av sin egen galenskap tills det inte finns någon återvändo. Titeln inspirerades till stor del av slutscenen i "Fight Club", men kunde lika gärna varit inspirerad av historien om Travis Bickle i "Taxi Driver".
Bickle (Robert De Niro) är en tickande bomb som via ensamhet och desperation och driven av ett hat mot allt slödder han ser kommer till en punkt där bägaren rinner över och alla hans idéer och tankar om rensning blir till handlingar.
Han är en Vietnamveteran som inte kan sova på nätterna. Han drar på sig sin gamla arméjacka och åker runt i New York och inser att han lika gärna kan få betalt för att göra det. Alltså tar han jobb som taxichaufför. Han är en säker förare men mentalt är han lite instabil. Han skriver ned sina tankar i en journal, i filmen illustrerat med voice-over från De Niro, och han har inte några speciellt positiva tankar om de människor han ser dag som natt. Resonemanget liknar det som Rorschach plitar ned i sin journal i "Watchmen".
Två kvinnor ska påverka honom mycket inom filmens ramar. Den ena är Betsy (Cybill Shepherd) som jobbar med presidentkandidaten Palatines kampanj. Bickle blir blixtkär och börjar uppvakta henne, men efter en misslyckad biodejt vill hon inte veta av honom. Bägaren börjar fyllas... Den andra kvinnan är egentligen en flicka. Iris (Jodie Foster) är en 12-årig prostituerad som Bickle stöter på några gånger och på något sätt faller hon inte in slödderfacket som han placerar alla andra prostituerade i. Han bryr sig om henne och vill hjälpa henne bort från livet hon hamnat i. Bägaren fylls till kanten, och rinner över.
"Taxi Driver" är så klart en av de stora klassikerna signerad Martin Scorsese. Om man leker med tanken om att han skulle gjort filmen i dag så hade så klart Leonardo DiCaprio gjort huvudrollen i och med att DiCaprio ersatte De Niro som Scorseses favoritskådespelare. Det är förstås en galen tanke, för De Niro är helt enkelt Travis Bickle, och det går inte att tänka sig någon annan i rollen.
En stor behållning med filmen är fotot. Det är något urbant exotiskt över nattbilder av New York. Staden kallas ju the city that never sleeps och det är en tydlig puls av människor i rörelse under neonskyltarnas ljus. När detta ackompanjeras av Bernard Herrmanns jazziga musik där olycksbådande toner ibland bryter igenom melodierna så blir det en oslagbar kombination. Stämningen sätts helt klart av fotot och musiken.
Jag gillar "Taxi Driver" och tycker definitivt att den är väl värd sin klassikerstämpel, men jag skulle inte placera den bland mina favoritfilmer.
Bickle (Robert De Niro) är en tickande bomb som via ensamhet och desperation och driven av ett hat mot allt slödder han ser kommer till en punkt där bägaren rinner över och alla hans idéer och tankar om rensning blir till handlingar.
Han är en Vietnamveteran som inte kan sova på nätterna. Han drar på sig sin gamla arméjacka och åker runt i New York och inser att han lika gärna kan få betalt för att göra det. Alltså tar han jobb som taxichaufför. Han är en säker förare men mentalt är han lite instabil. Han skriver ned sina tankar i en journal, i filmen illustrerat med voice-over från De Niro, och han har inte några speciellt positiva tankar om de människor han ser dag som natt. Resonemanget liknar det som Rorschach plitar ned i sin journal i "Watchmen".
Två kvinnor ska påverka honom mycket inom filmens ramar. Den ena är Betsy (Cybill Shepherd) som jobbar med presidentkandidaten Palatines kampanj. Bickle blir blixtkär och börjar uppvakta henne, men efter en misslyckad biodejt vill hon inte veta av honom. Bägaren börjar fyllas... Den andra kvinnan är egentligen en flicka. Iris (Jodie Foster) är en 12-årig prostituerad som Bickle stöter på några gånger och på något sätt faller hon inte in slödderfacket som han placerar alla andra prostituerade i. Han bryr sig om henne och vill hjälpa henne bort från livet hon hamnat i. Bägaren fylls till kanten, och rinner över.
"Taxi Driver" är så klart en av de stora klassikerna signerad Martin Scorsese. Om man leker med tanken om att han skulle gjort filmen i dag så hade så klart Leonardo DiCaprio gjort huvudrollen i och med att DiCaprio ersatte De Niro som Scorseses favoritskådespelare. Det är förstås en galen tanke, för De Niro är helt enkelt Travis Bickle, och det går inte att tänka sig någon annan i rollen.
En stor behållning med filmen är fotot. Det är något urbant exotiskt över nattbilder av New York. Staden kallas ju the city that never sleeps och det är en tydlig puls av människor i rörelse under neonskyltarnas ljus. När detta ackompanjeras av Bernard Herrmanns jazziga musik där olycksbådande toner ibland bryter igenom melodierna så blir det en oslagbar kombination. Stämningen sätts helt klart av fotot och musiken.
Jag gillar "Taxi Driver" och tycker definitivt att den är väl värd sin klassikerstämpel, men jag skulle inte placera den bland mina favoritfilmer.
EXTRAMATERIALET
Utgåvan är förstås fullproppad med extramaterial, så som det ska vara till en riktig klassiker. Det mesta går igen från den specialutgåva som släpptes på DVD 2007, men en del är nytt.
Det finns inte mindre än tre kommentarspår där det som väger tyngst är plockat från Criterions laserdisc från 1986. Mycket coolt.
Martin Scorsese och producenten Michael Phillips får i varsin featurette orera fritt i ungefär en kvart var (som förvaltas väl) och delge både tankar och minnen från inspelningen. Jag har alltid uppfattat Scorsese som en riktigt skärpt man, och den bilden uppfyller han här då han pratar om allt från hur han kom till filmen till inspiration till fotot och bildvinklar. Phillips har även han intressanta saker att säga, men det som fastnar hos mig är att killen som säljer vapen till Bickle (i en scen som Killinggänget parodierade i "Percy tårar") bara var "någon kompis" till Scorsese som fick en scen mot De Niro bara så där. Phillips var nervös men det blev perfekt.
Manusförfattaren Paul Schrader får också komma till tals i en liknande featurette där han berättar om sin sida av det hela, vad som inspirerade honom och så vidare. I ett kortare inslag får filmfotografen Michael Chapman prata lite, även om inslaget mest handlar om New York på 70-talet. Det är dock klart positivt att så många olika personer ur produktionen får ta plats bland extramaterialet.
Apropå New York så finns det en liten genomgång av några av inspelningsplatserna och hur de ser ut i dag (det vill säga 2006). Inte så där överdrivet intressant, men betydligt mer intressant än "Taxi Driver stories" där ett gäng före detta taxichaufförer berättar om sitt yrke på 70-talet. Ur en ren historisk synvinkel finns det en poäng med inslaget, men samtidigt är det klart överflödigt.
Lite så känner jag inledningsvis i den 70 minuter långa making of-filmen från 1999 då en hel del information redan kommit fram i de andra småfilmerna, men sen blir det allt mer och mer intressant och vad som är extra positivt är att fler skådespelare medverkar och ger sin bild av inspelning, till exempel Jodie Foster, Peter Boyle, Cybill Shepherd och Albert Brooks. En bra bakomfilm.
Martin Scorsese lovebombas i en minifilm som både hyllar honom och redogör för hans inverkan på filmskapandet. Helt okej för min del. Scorsese introducerar sedan en storyboard-till-film-jämförelse och om man vill utforska filmen vidare finns det en ny blu-ray-funktion där manuset scrollar i en picture in picture medan man ser filmen.
Väldigt mycket extramaterial att se alltså, som tog mig tre kvällar att ta mig igenom.
Det finns inte mindre än tre kommentarspår där det som väger tyngst är plockat från Criterions laserdisc från 1986. Mycket coolt.
Martin Scorsese och producenten Michael Phillips får i varsin featurette orera fritt i ungefär en kvart var (som förvaltas väl) och delge både tankar och minnen från inspelningen. Jag har alltid uppfattat Scorsese som en riktigt skärpt man, och den bilden uppfyller han här då han pratar om allt från hur han kom till filmen till inspiration till fotot och bildvinklar. Phillips har även han intressanta saker att säga, men det som fastnar hos mig är att killen som säljer vapen till Bickle (i en scen som Killinggänget parodierade i "Percy tårar") bara var "någon kompis" till Scorsese som fick en scen mot De Niro bara så där. Phillips var nervös men det blev perfekt.
Manusförfattaren Paul Schrader får också komma till tals i en liknande featurette där han berättar om sin sida av det hela, vad som inspirerade honom och så vidare. I ett kortare inslag får filmfotografen Michael Chapman prata lite, även om inslaget mest handlar om New York på 70-talet. Det är dock klart positivt att så många olika personer ur produktionen får ta plats bland extramaterialet.
Apropå New York så finns det en liten genomgång av några av inspelningsplatserna och hur de ser ut i dag (det vill säga 2006). Inte så där överdrivet intressant, men betydligt mer intressant än "Taxi Driver stories" där ett gäng före detta taxichaufförer berättar om sitt yrke på 70-talet. Ur en ren historisk synvinkel finns det en poäng med inslaget, men samtidigt är det klart överflödigt.
Lite så känner jag inledningsvis i den 70 minuter långa making of-filmen från 1999 då en hel del information redan kommit fram i de andra småfilmerna, men sen blir det allt mer och mer intressant och vad som är extra positivt är att fler skådespelare medverkar och ger sin bild av inspelning, till exempel Jodie Foster, Peter Boyle, Cybill Shepherd och Albert Brooks. En bra bakomfilm.
Martin Scorsese lovebombas i en minifilm som både hyllar honom och redogör för hans inverkan på filmskapandet. Helt okej för min del. Scorsese introducerar sedan en storyboard-till-film-jämförelse och om man vill utforska filmen vidare finns det en ny blu-ray-funktion där manuset scrollar i en picture in picture medan man ser filmen.
Väldigt mycket extramaterial att se alltså, som tog mig tre kvällar att ta mig igenom.
TRE SAKER
1. Filmen som Bickle tar med Betsy på är den svenska sexinstruktionsfilmen "Ur kärlekens språk" (1969) som inte går hem hos henne. Bisarrt att höra svenska repliker i "Taxi Driver".
2. Den mest klassiska scenen är så klart den där Bickle speglar sig och kör sin "You talkin' to me?"-monolog. Replikerna improviserades fram av De Niro medan Scorsese satt på golvet och eldade på honom. De Niro har sagt att frasen kom från en övning han hade när han utbildade sig till skådespelare.
3. Scoresese gör två cameos i filmen, mest framträdande är den där han spelar en taxikund som vill mörda sin fru.
2. Den mest klassiska scenen är så klart den där Bickle speglar sig och kör sin "You talkin' to me?"-monolog. Replikerna improviserades fram av De Niro medan Scorsese satt på golvet och eldade på honom. De Niro har sagt att frasen kom från en övning han hade när han utbildade sig till skådespelare.
3. Scoresese gör två cameos i filmen, mest framträdande är den där han spelar en taxikund som vill mörda sin fru.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Robert De Niro (23)
Robert De Niro (23)
