Ensidigt försvarstal för kärnkraft
FILMENDe äldsta minns säkert Harrisburg, om inte annat så för Tage Danielssons briljanta monolog om den. Nyare generationer har fått Tjernobyl och nu senast Fukushima som varnande exempel för hur illa det kan gå om det går illa med ett kärnkraftverk. Regissören Robert Stone uppger i "Pandora's Promise" att han länge varit motståndare till kärnkraften men att han ändrat sig efter att ha lyssnat till de han intervjuat. Genom att låta en rad olika personer komma till tals presenterar han några få starka argument för varför vi borde omfamna och satsa på kärnkraften i stället för att vara rädda för den. Problemet med filmen är att det uteslutande är personer från Ja-sidan.
Det första argumentet filmen tar upp är att kärnkraften blev missförstådd redan från början. Sedan dess har den fått leva med ett fläckat rykte, förstärkt då och då av händelserna i Harrisburg och nu senast i Fukushima. Dels hade en amerikansk marinofficer lite för stort inflytande och valde den av de två varianterna på kärnkraftverk som lämnar mest avfall efter sig. Dels menar man att allt för många associerade denna fredliga kärnkraft med de atombomber som släppts tidigare och det skapade en ogrundad rädsla för kärnkraften. Sedan späddes fördomarna på av filmen "China Syndrome" från 1979 som med felaktiga slutsatser spädde på rädslan för kärnkraft. Samma år inträffade Harrisburgolyckan och sedan har det rullat på. Kärnkraften aldrig haft en chans att hämta sig, menar Stone.
Det andra argumentet är att övriga källor är direkt miljöförstörande och om de inte är det – som i fallet med sol och vind - behöver de gas eller kol som backup. Vidare visar man på brister i de så kallade miljövänliga alternativen. Solcellspaneler är till exempel otroligt giftiga att producera och det gör kärnkraften mer miljövänlig än sol. Då återstår argumentet att om vi kan få kärnkraften säker och avfallsfri så har vi en i det närmaste perfekt energikälla. Men i mitt huvud är kärnkraftens stora brist att den inte är tillräckligt säker. Men likt de i filmen kan man köra huvudet i sanden och vifta bort Harrisburg, Tjernobyl eller Fukushima som enstaka misstag som går att undvika. Man säger att det var den mänskliga faktorn som felade. Men den mänskliga faktorn kan man inte ta bort ur ekvationen hur man än bygger upp sitt kärnkraftverk och det bemöter aldrig Robert Stone mer än att konstatera att skadorna inte blir så stora om det skulle hända något.
Men det är när man börjar prata om mörkläggningar från myndigheter och hur odefinierade grupper har styrt information och propaganda som jag börjar kika efter foliehattar. Det är då filmen börjar bli olustig. Annars tar den upp mycket om sakerna runt omkring. Andra energikällors brister. Vardagsstrålningen vi utsätts för naturligt varje dag. Svårigheten att hitta stöd för sambandet mellan strålning och cancer och så vidare. Noterbara poänger som dock försvagas av att den här dokumentären är så ensidig. "Pandora's Promise" må ha ett par viktiga poänger men de drunknar i en massa ovidkommande argument som att alternativen är sämre eller att dödligheten inte varit så stor vid de katastrofer som inträffat. Därför är "Pandora's Promise" en ganska dålig dokumentär som mest riktar sig mot en fanatisk motståndarminoritet. Den nyanserar min syn på kärnkraften något men får mig absolut inte att ändra ståndpunkt.
Det första argumentet filmen tar upp är att kärnkraften blev missförstådd redan från början. Sedan dess har den fått leva med ett fläckat rykte, förstärkt då och då av händelserna i Harrisburg och nu senast i Fukushima. Dels hade en amerikansk marinofficer lite för stort inflytande och valde den av de två varianterna på kärnkraftverk som lämnar mest avfall efter sig. Dels menar man att allt för många associerade denna fredliga kärnkraft med de atombomber som släppts tidigare och det skapade en ogrundad rädsla för kärnkraften. Sedan späddes fördomarna på av filmen "China Syndrome" från 1979 som med felaktiga slutsatser spädde på rädslan för kärnkraft. Samma år inträffade Harrisburgolyckan och sedan har det rullat på. Kärnkraften aldrig haft en chans att hämta sig, menar Stone.
Det andra argumentet är att övriga källor är direkt miljöförstörande och om de inte är det – som i fallet med sol och vind - behöver de gas eller kol som backup. Vidare visar man på brister i de så kallade miljövänliga alternativen. Solcellspaneler är till exempel otroligt giftiga att producera och det gör kärnkraften mer miljövänlig än sol. Då återstår argumentet att om vi kan få kärnkraften säker och avfallsfri så har vi en i det närmaste perfekt energikälla. Men i mitt huvud är kärnkraftens stora brist att den inte är tillräckligt säker. Men likt de i filmen kan man köra huvudet i sanden och vifta bort Harrisburg, Tjernobyl eller Fukushima som enstaka misstag som går att undvika. Man säger att det var den mänskliga faktorn som felade. Men den mänskliga faktorn kan man inte ta bort ur ekvationen hur man än bygger upp sitt kärnkraftverk och det bemöter aldrig Robert Stone mer än att konstatera att skadorna inte blir så stora om det skulle hända något.
Men det är när man börjar prata om mörkläggningar från myndigheter och hur odefinierade grupper har styrt information och propaganda som jag börjar kika efter foliehattar. Det är då filmen börjar bli olustig. Annars tar den upp mycket om sakerna runt omkring. Andra energikällors brister. Vardagsstrålningen vi utsätts för naturligt varje dag. Svårigheten att hitta stöd för sambandet mellan strålning och cancer och så vidare. Noterbara poänger som dock försvagas av att den här dokumentären är så ensidig. "Pandora's Promise" må ha ett par viktiga poänger men de drunknar i en massa ovidkommande argument som att alternativen är sämre eller att dödligheten inte varit så stor vid de katastrofer som inträffat. Därför är "Pandora's Promise" en ganska dålig dokumentär som mest riktar sig mot en fanatisk motståndarminoritet. Den nyanserar min syn på kärnkraften något men får mig absolut inte att ändra ståndpunkt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Homer Simpson används som symbol för hur illa kärnkraften framställts för allmänheten genom åren.
2. Filmen har vunnit det gröna priset vid Sheffields internationella dokumentärfilm-festival. Priset ska gå till den film som på bästa sätt tar upp stora miljöutmaningar. I motiveringen skrev man bland annat att filmen är framgångsrik för att det får kärnkraftsmotståndarna att tänka till.
3. Den senaste uppskattningen säger att olyckan i Fukushima kommer att kosta runt 105 miljarder dollar vilket är dubbelt så mycket som vad de japanska myndigheterna uppskattade för tre år sedan.
2. Filmen har vunnit det gröna priset vid Sheffields internationella dokumentärfilm-festival. Priset ska gå till den film som på bästa sätt tar upp stora miljöutmaningar. I motiveringen skrev man bland annat att filmen är framgångsrik för att det får kärnkraftsmotståndarna att tänka till.
3. Den senaste uppskattningen säger att olyckan i Fukushima kommer att kosta runt 105 miljarder dollar vilket är dubbelt så mycket som vad de japanska myndigheterna uppskattade för tre år sedan.
THOMAS HELSING (2014-09-13)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
