If you want blood, you got it!
FILMENJag hade hört en hel del om japanska "Ichi the killer" innan jag såg den. Sammanfattningsvis handlade kommentarerna om att detta var den blodigaste, råaste och brutalaste film som fanns att tillgå på dagens ändå rätt våldsmättade marknad. På dvd-omslaget varnas jag dessutom för att se filmen, i ett slags omvänd psykologisk marknadsföring. "Tänk noga igenom beslutet att se den", står det. Eftersom mitt uppdrag var att se och skriva några rader om filmen hade jag inget val, utan tryckte in skivan i spelaren.
Filmen handlar om ett gäng yakuza med varierande grad av urusel klädstil, som försöker gå till botten med vem som ligger bakom deras boss försvinnande. Det hela verkar ha att göra med en mystisk mördare vid namn Ichi, som nu på slafsigt möjligaste vis börjar avliva gangstrarna en efter en. Detta sporrar bara skurkarna ytterligare i sin iver att få tag på honom, och med sadisten Kakihara i spetsen torterar de sig fram genom den undre världen för att få reda på identiteten bakom Ichi.
Och visst blir det blodigt. Någon halkar i utspillda tarmar. En snubbe hänger från taket med krokar i ryggen samtidigt som han skållas av olja. En tjej får bröstvårtorna bortskurna. Och så fortsätter det filmen ut. Utan att försöka vara mallig, kan jag lugnt säga att jag inte hade några problem att se filmen. Antagligen är jag härdad efter ett mångårigt intresse för vålds- och skräckfilm, eller också är inte "Ichi the killer" riktigt så äcklig som ryktet gör gällande. Sanningen ligger nog någonstans mitt emellan dessa möjligheter.
Jag tror att våldsfilmen för ett tag sedan nådde en punkt från vilken den har väldigt svårt att gå vidare och ytterligare chocka publiken. Redan på 80-talet kom regissörer som Lucio Fulci en bra bit på vägen åtminstone i teorin, men hade inte medlen att visa stympningar och tortyr på ett sätt som var absolut trovärdigt. Idag presenteras dock utdragna tortyrscener i exempelvis "Hostel" eller en nyinspelning av "Motorsågsmassakern" både i grafisk detalj och med så övertygande specialeffekter att någon ny nivå av realism inte går att uppnå.
"Ichi" hör absolut till de mest realistiskt sadistiska filmer som existerar, ja, problemet är bara att detta i sig inte längre är särskilt spännande. Tur då att den inte är beroende av splatter och hype för att lyckas. För "Ichi" är bra. Gillar du denna sorts filmer kommer du förmodligen älska vad som bjuds här. För att använda ett fånigt uttryck: "Ichi the killer" levererar.
Att den är bra är i och för sig inte förvånande, då den ambitiöse men stundtals lite väl svåre Takashi Miike har regisserat. Foto och redigering är i toppklass, och en riktigt vass skådespelarensemble har plockats ut för att vada genom blod och tarmar.
Storyn, som inledningsvis känns diffus och tunn, växer sig efter hand starkare i takt med att karaktärernas motivationer blir klarare, och mot slutet är det både intressant och spännande. Den har en unik stämning och coola personligheter, och står sig bra även om man bortser från de fantasifulla våldskildringarna.
Jag tycker därmed inte att du behöver fundera så värst mycket om du ska våga se filmen eller inte. Men du kanske ska skippa den på första dejten med nya ragget.
Filmen handlar om ett gäng yakuza med varierande grad av urusel klädstil, som försöker gå till botten med vem som ligger bakom deras boss försvinnande. Det hela verkar ha att göra med en mystisk mördare vid namn Ichi, som nu på slafsigt möjligaste vis börjar avliva gangstrarna en efter en. Detta sporrar bara skurkarna ytterligare i sin iver att få tag på honom, och med sadisten Kakihara i spetsen torterar de sig fram genom den undre världen för att få reda på identiteten bakom Ichi.
Och visst blir det blodigt. Någon halkar i utspillda tarmar. En snubbe hänger från taket med krokar i ryggen samtidigt som han skållas av olja. En tjej får bröstvårtorna bortskurna. Och så fortsätter det filmen ut. Utan att försöka vara mallig, kan jag lugnt säga att jag inte hade några problem att se filmen. Antagligen är jag härdad efter ett mångårigt intresse för vålds- och skräckfilm, eller också är inte "Ichi the killer" riktigt så äcklig som ryktet gör gällande. Sanningen ligger nog någonstans mitt emellan dessa möjligheter.
Jag tror att våldsfilmen för ett tag sedan nådde en punkt från vilken den har väldigt svårt att gå vidare och ytterligare chocka publiken. Redan på 80-talet kom regissörer som Lucio Fulci en bra bit på vägen åtminstone i teorin, men hade inte medlen att visa stympningar och tortyr på ett sätt som var absolut trovärdigt. Idag presenteras dock utdragna tortyrscener i exempelvis "Hostel" eller en nyinspelning av "Motorsågsmassakern" både i grafisk detalj och med så övertygande specialeffekter att någon ny nivå av realism inte går att uppnå.
"Ichi" hör absolut till de mest realistiskt sadistiska filmer som existerar, ja, problemet är bara att detta i sig inte längre är särskilt spännande. Tur då att den inte är beroende av splatter och hype för att lyckas. För "Ichi" är bra. Gillar du denna sorts filmer kommer du förmodligen älska vad som bjuds här. För att använda ett fånigt uttryck: "Ichi the killer" levererar.
Att den är bra är i och för sig inte förvånande, då den ambitiöse men stundtals lite väl svåre Takashi Miike har regisserat. Foto och redigering är i toppklass, och en riktigt vass skådespelarensemble har plockats ut för att vada genom blod och tarmar.
Storyn, som inledningsvis känns diffus och tunn, växer sig efter hand starkare i takt med att karaktärernas motivationer blir klarare, och mot slutet är det både intressant och spännande. Den har en unik stämning och coola personligheter, och står sig bra även om man bortser från de fantasifulla våldskildringarna.
Jag tycker därmed inte att du behöver fundera så värst mycket om du ska våga se filmen eller inte. Men du kanske ska skippa den på första dejten med nya ragget.
EXTRAMATERIALET
Utgåvan har bara en skiva, men den är proppfull av info. Till och börja med finns ett kommentarspår med Miike, och ett antal intervjuer med de medverkande. Intervjuerna är djupgående och informationsrika, till skillnad från det vanliga fluff som hemsöker allt för många dvd-skivor. Detta är vi tacksamma för! Vi bjuds även på ett antal bakom kulisserna-segment där multipla kameravinklar används flitigt för att ge en bättre inblick i hur scenerna satts ihop.
Ett fotogalleri, ett par trailers och en Miike-filmografi finnes också. Totalt blir det två tummar riktade uppåt för det starka extramaterialet på denna utgåva!
Ett fotogalleri, ett par trailers och en Miike-filmografi finnes också. Totalt blir det två tummar riktade uppåt för det starka extramaterialet på denna utgåva!
TRE SAKER
1. Jag upplevde tyvärr ljudet som ganska dåligt på denna dvd. Musik och ljudeffekter låter bra, men dialogen är svag och grumlig.
2. Vad jag lärde mig: Om man får lust att slita loss någons armar eller ansiktshud med bara händerna är det bara att köra på. Detta fungerar nämligen alldeles utmärkt.
3. "Ichi" har som jag tidigare nämnt väldigt realistiska specialeffekter. Dock med ett par undantag. I vissa scener har datorgenererade bilder använts för att skapa gore och klet, och de ser som vanligt ut som skit.
2. Vad jag lärde mig: Om man får lust att slita loss någons armar eller ansiktshud med bara händerna är det bara att köra på. Detta fungerar nämligen alldeles utmärkt.
3. "Ichi" har som jag tidigare nämnt väldigt realistiska specialeffekter. Dock med ett par undantag. I vissa scener har datorgenererade bilder använts för att skapa gore och klet, och de ser som vanligt ut som skit.
JOEL FORNBRANT (2007-10-09)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Suzuki Matsuo (1)
Suzuki Matsuo (1)
