Julmusikal som får dig att våga tro igen
FILMENJeronicus Jangle (Forest Whitaker) var en gång i tiden den främsta uppfinnaren i världen. Nu äger han dock en pantbank och om han inte kommer på något sensationellt innan jul några dagar bort kommer han förlora allt. Samtidigt dyker den unga Journey (Magdalen Mills) upp utanför dörren och säger sig vara hans barnbarn. Till en början är Jangle osäker, men när han minns sin älskade dotter Jessica (Anika Noni Rose) låter han ändå Journey stanna. Snart inser han att Journey besitter samma gåva han själv en gång hade. Gåvan att kunna se och använda matematik som magi.
"Jingle Jangle: En magisk jul" är Netflixs senaste musikaliska äventyr med jultema. Det är en fin berättelse om mod, vad man kan göra om man kan sin matematik och en påminnelse om att hudfärg inte spelar någon som helst roll. I majoriteten av de stora rollerna finns färgade skådespelare, men när det kommer till ensemblen finns det människor av olika bakgrunder. Ingen ser ner på den andra och etnicitet har ingenting med status att göra. Det är oerhört befriande att se och ett jättestort kliv för att skapa större representation i filmbranschen.
Dock finns det några saker som inte riktigt har jobbats ihop ordentligt. Genom berättelsen är det underförstått att matematik är det som skapar magi. De som kan se magiska saker ser tal och avancerade uträkningar. Det är oerhört snyggt. Dock är det första som händer i filmen att en ung flicka ser magiska, dansande lågor i elden. Detta har ingenting med matematik att göra och blir därmed lite missvisande. Öppningsscenen där vi får träffa två barn och deras farmor som läser om Jangle kommer åter i slutet. Även där går inte riktigt bitarna ihop. Jag ska inte gå närmare in på detaljer då det lite förstör handlingen, men det avslöjas saker som barnen redan borde ha vetat. Saker de omöjligen kan ha missat. Eller kanske snarare att det inte finns någon som helst anledning varför det har varit en hemlighet för dem tidigare.
När vi väl kommer till Jangle möts vi av ett stort öppningsnummer där Jangle får en sista ingrediens till sin nya uppfinning. Han ger bort allt som finns i affären och menar att han kan ge sin dotter vad som helst från den stunden. Det känns som lite väl optimistiskt. Mer trovärdigt hade varit om han tagit ingrediensen, gått upp till sin kammare och faktiskt testat om ingrediensen fungerat. Visst säger det något om Jangle som karaktär att han inte gör det, men samtidigt hade det hjälpt oss som åskådare. Nu förväntas vi delta i vad som verkar vara hela stadens glädje utan att knappt ha fått träffa karaktärerna. Om öppningsnumret ska se ut som det gör hade det funnits en poäng i att avvakta med det till några minuter senare i filmen.
Det är på flera tillfällen i filmen där det känns som att placeringen av scenerna är lite underliga. Ett annat exempel är när Jangle precis fått veta att han måste komma på något sensationellt och revolutionerande inom några dagar för att kunna behålla sin butik. Han står då kvar och funderar på vad han ska göra. Klipp till att han öppnar en låda och plockar fram det som är Buddys kugghjul. Det hade varit snyggare och mer förståeligt om vi fått se Jangle leta bland sina gamla uppfinningar efter något att använda för att hitta kugghjulen till Buddy. Det handlar om att visa i stället för att berätta, något som hjälper oss som åskådare förstå.
Underliggande finns ett tema om hur tekniken utvecklas och skapar ett eget undermedvetande. Om hur det kan vara helt fantastiskt, en varnar också för riskerna. Om tekniken får ett egna tankar kan dessa tankar vända sig mot människan. Användas mot oss. Samtidigt visar det också att det i slutändan är värt det. Så länge vi håller koll kan det undvikas.
Trots sina brister och konstigheter är "Jingle Jangle: En magisk jul" en julfilm för hela familjen. Magdalen Mills gör sin första stora roll och det är inte sista gången vi får se henne på stora duken. Bunkra upp med pepparkakor, samla hela familjen och få lite hopp. Om det är något filmen lär oss så är det att våga tro på det som känns omöjligt, något vi nog alla behöver just nu.
"Jingle Jangle: En magisk jul" är Netflixs senaste musikaliska äventyr med jultema. Det är en fin berättelse om mod, vad man kan göra om man kan sin matematik och en påminnelse om att hudfärg inte spelar någon som helst roll. I majoriteten av de stora rollerna finns färgade skådespelare, men när det kommer till ensemblen finns det människor av olika bakgrunder. Ingen ser ner på den andra och etnicitet har ingenting med status att göra. Det är oerhört befriande att se och ett jättestort kliv för att skapa större representation i filmbranschen.
Dock finns det några saker som inte riktigt har jobbats ihop ordentligt. Genom berättelsen är det underförstått att matematik är det som skapar magi. De som kan se magiska saker ser tal och avancerade uträkningar. Det är oerhört snyggt. Dock är det första som händer i filmen att en ung flicka ser magiska, dansande lågor i elden. Detta har ingenting med matematik att göra och blir därmed lite missvisande. Öppningsscenen där vi får träffa två barn och deras farmor som läser om Jangle kommer åter i slutet. Även där går inte riktigt bitarna ihop. Jag ska inte gå närmare in på detaljer då det lite förstör handlingen, men det avslöjas saker som barnen redan borde ha vetat. Saker de omöjligen kan ha missat. Eller kanske snarare att det inte finns någon som helst anledning varför det har varit en hemlighet för dem tidigare.
När vi väl kommer till Jangle möts vi av ett stort öppningsnummer där Jangle får en sista ingrediens till sin nya uppfinning. Han ger bort allt som finns i affären och menar att han kan ge sin dotter vad som helst från den stunden. Det känns som lite väl optimistiskt. Mer trovärdigt hade varit om han tagit ingrediensen, gått upp till sin kammare och faktiskt testat om ingrediensen fungerat. Visst säger det något om Jangle som karaktär att han inte gör det, men samtidigt hade det hjälpt oss som åskådare. Nu förväntas vi delta i vad som verkar vara hela stadens glädje utan att knappt ha fått träffa karaktärerna. Om öppningsnumret ska se ut som det gör hade det funnits en poäng i att avvakta med det till några minuter senare i filmen.
Det är på flera tillfällen i filmen där det känns som att placeringen av scenerna är lite underliga. Ett annat exempel är när Jangle precis fått veta att han måste komma på något sensationellt och revolutionerande inom några dagar för att kunna behålla sin butik. Han står då kvar och funderar på vad han ska göra. Klipp till att han öppnar en låda och plockar fram det som är Buddys kugghjul. Det hade varit snyggare och mer förståeligt om vi fått se Jangle leta bland sina gamla uppfinningar efter något att använda för att hitta kugghjulen till Buddy. Det handlar om att visa i stället för att berätta, något som hjälper oss som åskådare förstå.
Underliggande finns ett tema om hur tekniken utvecklas och skapar ett eget undermedvetande. Om hur det kan vara helt fantastiskt, en varnar också för riskerna. Om tekniken får ett egna tankar kan dessa tankar vända sig mot människan. Användas mot oss. Samtidigt visar det också att det i slutändan är värt det. Så länge vi håller koll kan det undvikas.
Trots sina brister och konstigheter är "Jingle Jangle: En magisk jul" en julfilm för hela familjen. Magdalen Mills gör sin första stora roll och det är inte sista gången vi får se henne på stora duken. Bunkra upp med pepparkakor, samla hela familjen och få lite hopp. Om det är något filmen lär oss så är det att våga tro på det som känns omöjligt, något vi nog alla behöver just nu.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. När Jangle öppnar lådan där Buddys kugghjul ligger finns en sticker på vilken det står "Wakanda Country". En homage till "Black Panther" vars land heter just Wakanda och där tekniken också är framträdande. Forest Whitaker, som spelar Jangle, spelade karaktären Zuri i "Black Panther".
2. Affärerna i den lilla staden Cobbleton där Jingle har sin butik är alla döpta efter afroamerikanska uppfinnare.
3. Soundtracket är bland annat skrivet av John Legend som även varit med som producent av filmen.
2. Affärerna i den lilla staden Cobbleton där Jingle har sin butik är alla döpta efter afroamerikanska uppfinnare.
3. Soundtracket är bland annat skrivet av John Legend som även varit med som producent av filmen.
EMMA ÅKERLIND (2020-11-25)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
