Seg framtidsepidemi
FILMEN"Daybreak" utspelas i ett framtida och dystopiskt New York, men närvaron av World Trade Center-tornen och en samling hemska frisyrer hos karaktärerna får den genast att kännas daterad. Jag blir inte förvånad när jag läser att produktionsåret är 1993. Ihop med faktumet att detta HBO-producerade drama uppvisar en svag story, logiska luckor och en svåruthärdligt seg andra hälft, är det svårt att förstå varför ett nutida dvd-släpp överhuvudtaget är nödvändigt.
I filmens universum hotas Amerika av en mystisk dödlig epidemi, även om ingen verkar veta exakt hur den fungerar eller vilka symptom den för med sig. Presidenten håller kännslosvallande och floskelfyllda tal från jättelika tv-skärmar, och på gatorna patrullerar ett slags hemvärn, vilket verkar utgöras av våldsamma, hjärntvättade unga män i gröna skjortor.
Blue (Moira Kelly) har en väninna som misstänker att hon ådragit sig sjukdomen genom ett engångsligg, men när de båda ska uppsöka en klinik för att låta henne testa sig varnas de av en ung pojke. Det verkar som regeringens sätt att lösa epidemiproblemet är att helt enkelt isolera de sjuka och låta dem självdö istället för att erbjuda vård. Blue och hennes väninna lyckas fly kliniken med blotta förskräckelsen, och genom pojken kommer de i kontakt med Torch (Cuba Gooding jr), ledare för ett underjordiskt nätverk av rebeller.
Rebellerna gör nattliga räder och fritar sjuka, så kallade "positiva" från myndigheternas klor. Blue blir alltmer indragen i deras aktiviteter och naturligtvis uppstår inom kort tycke mellan henne och Torch. Men det finns problem, hennes bror är medlem i hemvärnet (han och de andra soldaterna tar märkligt nog inte av sig uniformerna ens i privata sammanhang), och hennes väninna börjar tvivla på om Blue verkligen gör det rätta. Det är bara en tidsfråga innan hon får samhällets ögon på sig och hamnar i en verklig knipa.
Inget av detta är särskilt spännande eller dramatiskt. Karaktärerna är för intetsägande för att vi ska bry oss om dem, och filmen har en stark "movie of the week"-känsla, det vill säga den ser billig ut. Man har försökt dölja det faktum att man inte haft resurserna att övertygande förverkliga ett futuristiskt New York, och därför valt att mest filma i generiska gränder och i studio, vilket ger handlingen en trist inramning.
Vad som är ännu värre är det haltande manuset, som lämnar alldeles för många frågor obesvarade. Varför är myndigheterna så ondskefulla i hanteringen av de sjuka? Ett par inledande antydningar om att presidenten är en religiös moralist besvarar knappast den frågan. Det kan inte handla om pengar, eftersom den massiva apparaten för att upptäcka positiva, fånglägren där de smittade förvaras samt hemlighållandet av det hela måste kosta skjortan. Varför inte bara vårda dem efter bästa förmåga? Och vad har rebellerna planerat att göra med dem som de fritar? Sjukdomen kan ju inte botas. Mig personligen skulle det vara egalt att dö i ett smutsigt fångläger som i ett smutsigt rebelläger.
Och filmens tredje akt, som får sin upprinnelse när Torch blir fängslad och satt på anstalt, är inte i närheten av genomtänkt. Blue lyckas genom sin bror (den enda karaktären i "Daybreak" som inte framställs som genomgående ond eller god) ordna så att hon i hemlighet kan smusslas in på området där hennes pojkvän hålls fången, och efter ett tårögt farväl och med löften om att fortsätta kampen i hans frånfälle smugglas därifrån igen. Varför i hela friden kan inte han smugglas ut samtidigt? Fanns det inte plats för en till under presseningen i bilen? Var det ingen som tänkte så långt? Jag blir tokig.
Och förresten, Cuba Gooding jr gör en bra rollprestation.
I filmens universum hotas Amerika av en mystisk dödlig epidemi, även om ingen verkar veta exakt hur den fungerar eller vilka symptom den för med sig. Presidenten håller kännslosvallande och floskelfyllda tal från jättelika tv-skärmar, och på gatorna patrullerar ett slags hemvärn, vilket verkar utgöras av våldsamma, hjärntvättade unga män i gröna skjortor.
Blue (Moira Kelly) har en väninna som misstänker att hon ådragit sig sjukdomen genom ett engångsligg, men när de båda ska uppsöka en klinik för att låta henne testa sig varnas de av en ung pojke. Det verkar som regeringens sätt att lösa epidemiproblemet är att helt enkelt isolera de sjuka och låta dem självdö istället för att erbjuda vård. Blue och hennes väninna lyckas fly kliniken med blotta förskräckelsen, och genom pojken kommer de i kontakt med Torch (Cuba Gooding jr), ledare för ett underjordiskt nätverk av rebeller.
Rebellerna gör nattliga räder och fritar sjuka, så kallade "positiva" från myndigheternas klor. Blue blir alltmer indragen i deras aktiviteter och naturligtvis uppstår inom kort tycke mellan henne och Torch. Men det finns problem, hennes bror är medlem i hemvärnet (han och de andra soldaterna tar märkligt nog inte av sig uniformerna ens i privata sammanhang), och hennes väninna börjar tvivla på om Blue verkligen gör det rätta. Det är bara en tidsfråga innan hon får samhällets ögon på sig och hamnar i en verklig knipa.
Inget av detta är särskilt spännande eller dramatiskt. Karaktärerna är för intetsägande för att vi ska bry oss om dem, och filmen har en stark "movie of the week"-känsla, det vill säga den ser billig ut. Man har försökt dölja det faktum att man inte haft resurserna att övertygande förverkliga ett futuristiskt New York, och därför valt att mest filma i generiska gränder och i studio, vilket ger handlingen en trist inramning.
Vad som är ännu värre är det haltande manuset, som lämnar alldeles för många frågor obesvarade. Varför är myndigheterna så ondskefulla i hanteringen av de sjuka? Ett par inledande antydningar om att presidenten är en religiös moralist besvarar knappast den frågan. Det kan inte handla om pengar, eftersom den massiva apparaten för att upptäcka positiva, fånglägren där de smittade förvaras samt hemlighållandet av det hela måste kosta skjortan. Varför inte bara vårda dem efter bästa förmåga? Och vad har rebellerna planerat att göra med dem som de fritar? Sjukdomen kan ju inte botas. Mig personligen skulle det vara egalt att dö i ett smutsigt fångläger som i ett smutsigt rebelläger.
Och filmens tredje akt, som får sin upprinnelse när Torch blir fängslad och satt på anstalt, är inte i närheten av genomtänkt. Blue lyckas genom sin bror (den enda karaktären i "Daybreak" som inte framställs som genomgående ond eller god) ordna så att hon i hemlighet kan smusslas in på området där hennes pojkvän hålls fången, och efter ett tårögt farväl och med löften om att fortsätta kampen i hans frånfälle smugglas därifrån igen. Varför i hela friden kan inte han smugglas ut samtidigt? Fanns det inte plats för en till under presseningen i bilen? Var det ingen som tänkte så långt? Jag blir tokig.
Och förresten, Cuba Gooding jr gör en bra rollprestation.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Epidemin i filmen ska naturligtvis representera AIDS-hotet. Budskapet är sålunda att vi ska visa tolerans mot människor med AIDS, och kändes förmodligen mer aktuellt 1993 än det gör idag.
2. Filmen är baserad på en pjäs av Alan Bowne. Detta bringar lite klarhet i varför vissa scener, och särskilt hela tredje akten, är långa och tråkiga - precis som delar ur en pjäs.
3. Jag är tveksam till att kalla "Daybreak" science fiction, även om det utspelas i framtiden. Fokus ligger helt på drama och noll på vetenskap, teknologi etc.
2. Filmen är baserad på en pjäs av Alan Bowne. Detta bringar lite klarhet i varför vissa scener, och särskilt hela tredje akten, är långa och tråkiga - precis som delar ur en pjäs.
3. Jag är tveksam till att kalla "Daybreak" science fiction, även om det utspelas i framtiden. Fokus ligger helt på drama och noll på vetenskap, teknologi etc.
JOEL FORNBRANT (2008-07-16)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Moira Kelly (6)
Moira Kelly (6)
