Djup nedgrävning i människans mörker
FILMENRegissören och manusförfattaren Michael Haneke ("Funny Games") tog sig an nobelprisvinnande Elfriede Jelineks "Pianisten" där vi får ta del av ett speciellt människoöde. Isabelle Huppert spelar Erika, en medelålders kvinna oförmögen att känna något, om hon inte tar till sadism. Privat lever hon ihop med sin otroligt krävande och påträngande mamma (Annie Girardot), som kontrollerar varje steg hon tar, lägger sig i och drar egna slutsatser om vad Erika håller på med när hon inte kommer hem direkt från jobbet. Hon ger sig på Erikas garderob om hon inte gillar de plagg hon lägger sina pengar på och är allmänt sett en riktig plåga.
I sitt yrkesliv är Erika en sträng men beundrad pianolärarinna, proffessor till och med, i Wien och ofta lämnar eleverna lektionerna eller provspelningar i tårar. Eller i ett ännu värre stadie. Sen har vi Erikas hemliga liv där hon besöker porrbiografer, spionerar på älskande par eller skär sig själv i underlivet för att få utlopp för allt det hon dämmer upp inombords.
Men så får hon en ny elev, en ung talangfull kille - Walter (Benoît Magimel) - som blir blixtförälskad i henne och när han gör ett avancemang svarar hon genom att visa att för att älska henne, måste han följa vissa regler. Hon ger honom ett detaljerat brev där hon beskriver hur han ska förnedra henne - hur han inte ska sluta slå om hon ber om nåd och så vidare. Givetvis är detta inte hur han tänkt uttrycka sin kärlek, men när han går henne till mötes inser Erika att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Det här är ingen lättsmält historia att ta sig igenom då den så ärligt och öppet skildrar en ganska störd människa. Porträttet av Erika är mycket obehagligt, speciellt eftersom hon inte alls ger sken av att vara den hon är. På ett annat plan skildrar den en av kärlekens problem - givandet och tagandet: hur mycket kan man ställa upp på och vilka krav kan man ställa av sin partner?
Det har bokstavligen regnat priser över filmen och Isabelle Huppert och det är välförkänt. Det här är ingen roll man gör på rutin utan Huppert måste ha grävt djupt i sin mörka sida för att hitta energi till Erika. Även om jag bara sett en film av Haneke tidigare - om än i två versioner - så känns hans stil igen. Vissa bildvinklar och hur tempot dras ned i vissa scener och hur det exploderar i andra. En spännande filmskapare.
"Pianisten" är mycket sevärd, men det är ingen film man kurar ihop sig i soffan med och myser med sin partner till.
I sitt yrkesliv är Erika en sträng men beundrad pianolärarinna, proffessor till och med, i Wien och ofta lämnar eleverna lektionerna eller provspelningar i tårar. Eller i ett ännu värre stadie. Sen har vi Erikas hemliga liv där hon besöker porrbiografer, spionerar på älskande par eller skär sig själv i underlivet för att få utlopp för allt det hon dämmer upp inombords.
Men så får hon en ny elev, en ung talangfull kille - Walter (Benoît Magimel) - som blir blixtförälskad i henne och när han gör ett avancemang svarar hon genom att visa att för att älska henne, måste han följa vissa regler. Hon ger honom ett detaljerat brev där hon beskriver hur han ska förnedra henne - hur han inte ska sluta slå om hon ber om nåd och så vidare. Givetvis är detta inte hur han tänkt uttrycka sin kärlek, men när han går henne till mötes inser Erika att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Det här är ingen lättsmält historia att ta sig igenom då den så ärligt och öppet skildrar en ganska störd människa. Porträttet av Erika är mycket obehagligt, speciellt eftersom hon inte alls ger sken av att vara den hon är. På ett annat plan skildrar den en av kärlekens problem - givandet och tagandet: hur mycket kan man ställa upp på och vilka krav kan man ställa av sin partner?
Det har bokstavligen regnat priser över filmen och Isabelle Huppert och det är välförkänt. Det här är ingen roll man gör på rutin utan Huppert måste ha grävt djupt i sin mörka sida för att hitta energi till Erika. Även om jag bara sett en film av Haneke tidigare - om än i två versioner - så känns hans stil igen. Vissa bildvinklar och hur tempot dras ned i vissa scener och hur det exploderar i andra. En spännande filmskapare.
"Pianisten" är mycket sevärd, men det är ingen film man kurar ihop sig i soffan med och myser med sin partner till.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Man ska inte blanda ihop den här filmen med Roman Polanskis "The Pianist" med Adrien Brody som judisk pianist under andra världskriget.
2. Elfriede Jelinek baserade karaktären Erikas mamma och förhållandet mellan dem på sin egen mor, som hon levde ihop med under vuxen ålder.
3. Filmen innehåller en del explicita utdrag ur porrfilmer så är man känslig för sådant ska man hålla sig borta.
2. Elfriede Jelinek baserade karaktären Erikas mamma och förhållandet mellan dem på sin egen mor, som hon levde ihop med under vuxen ålder.
3. Filmen innehåller en del explicita utdrag ur porrfilmer så är man känslig för sådant ska man hålla sig borta.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Anna Sigalevitch (1)
Anna Sigalevitch (1)
