Hans-Åke Liljas blogg
lilja möter kjell sundvallPostad: 2015-07-04 00:00:00
Kjell Sundvall har gjort så många filmer att man nästan har svårt att hålla reda på alla. Han har gjort ”Jägarna” som de flesta känner till och han har också gjort ”Tomten är far till alla barnen” som är en av mina absoluta favoritfilmer och i det närmsta kultförklarad. Nu är han aktuell med ”Prästen i paradiset” och jag fick en liten pratstund med honom. Jag började med att fråga hur han blev inblandad i filmen.
”Det var Håkan Hammarén, producenten, som ringde och frågade om jag ville läsa manuset och det gjorde jag gärna och på det sättet blev jag inblandad. Både Kjell Bergqvist och Eva Röse var klara och jag ville gärna vara med.”
Men han gillade inte allt han såg i manuset.
”Jag gillade inte allt i det första manuskriptet jag fick läsa så man tog bort lite saker. Både författaren och producenten var väldigt öppna för det. Jag ville göra den lite svartare, lite mer realistiskt och inte så flabbigt.”
Jag frågar vidare hur svårt det är att få publiken att skratta åt det elände som ändå sker i filmen.
”Framförallt är det ju en komedi men jag gillar när komedin har svarta bottnar. Som med ”Tomten är far till alla barnen” man garvar fast det finns en riktig situation. Man ska skratta och det ska vara underhållande men skrattet ska också fastna emellanåt och det ska kännas jobbigt. Det är min sorts humor.”
Eva och Kjells rollkaraktärer är ju väldigt olika i början men ju mer av filmen som går så närmar de sig varandra och tar av varandra och kemin mellan dem fungerar väldigt bra och känns naturlig. Var det något ni jobbade med eller blev det bara så?
”Ja, jag tycker samspelet mellan dem är jättebra och Eva gör ju en fantastisk roll. Det är en paradroll för Kjell Bergqvist, han har ju gjort liknande tidigare men Eva gör det djävla bra. Hela registret från tårar och allvar till ursinne och alltihopa. Hon gör en jättebra insats här.”
”Eva och Kjell känner varandra väl och har jobbat ihop tidigare och båda var involverade i projektet när jag kom med så jag styrde inte uttagningarna av dem. Det fanns redan en stor lust hos dom två. De hade ju valt detta för att de gillar att jobba med varandra. Så det var väldigt bra förutsättningar för mig.”
Filmen är crowdfounded vilket betyder att vem som helst har kunnat vara med och sponsra den och jag frågar Kjell om han kände någon extra press på grund av detta.
”Nä jag tycker inte det. Jag gör ju alltid filmer som jag vill ska ses av mycket folk även om det inte alltid blir så. Jag känner alltid samma ansvar mot mig själv och mot publiken men även mot finansiärerna. Går de nu in med privata pengar så är det ju roligt om de får tillbaka så de vill satsa en gång till och en gång till.”
Inspelningen tog plats i Thailand och jag frågar om det var väldigt olikt mot att filma hemma i Sverige.
”Jo, på sätt och vis är det en djävla skillnad för i Sverige kanske vi är en 30-40 man i ett filmteam medan man i Thailand var 120 man. Men teamet är väldigt hierarkiskt och alla har sina uppgifter. Man klär på dom skådepelarna eller man bär dom sladdarna. Alla har sina uppgifter och många av de uppgifterna finns inte ens i Sverige men om man börjar göra saker själv då tar man ju ifrån någon dess arbete så det är otroligt känsligt. Så det är stora skillnader samtidigt som när ordergivningen går och jag är klar i vad jag vill och vilken ordning scenerna ska tas så fungerar det precis som i Sverige.”
Jag är också nyfiken på hur svårt det är för en regissör att man inte spelar in en film i kronologisk ordning.
”För mig är det normalt. Har man åkt till ett speciellt ställe och släpat dit all utrustning så tar man alla scenerna när man är där, man åker inte fram och tillbaka utan man får byta kläder och sinnesstämning. När man är där så är man där. När vi spelade in ”Beck”-filmerna så spelande vi ibland in tre filmer samtidigt och det är det svåraste jag gjort. I den ena hade Gunvald Larsson kört ihjäl ett barn så då var Mikael Persbrandt djävligt ledsen. I andra filmen så hade Martin Becks son blivit skjuten så då skulle Peter Haber vara djävligt ledsen och i den tredje var det något annat och då skulle man när man var i Becks kök spela in från alla tre filmerna och de skulle gå ut och byta slips och känsloläge flera gånger på en dag. Det var lite knepigt att hålla ihop.”
Kjell har ju gjort en stor mängd filmer i olika genres och jag är lite nyfiken på vad han föredrar om något eller om det är just att göra många olika typer av filmer han föredrar.
”Ibland får man väldiga resurser som i ”Hotet” där jag fick hela flygvapnet och helikoptrar till mitt förfogande och det var väldigt roligt att vara arbetsledare och få den enorma uppställningen som det innebar. Sen blev inte den den bästa filmen jag gjort för det fodras ju karaktärer och problematik som man ska tycka om också. Komedi är svårast att göra. Det är lättare att skrämmas med en kniv eller ljudeffekt men att få folk att skratta det är det svåraste, det mest avslöjande om en komedi inte fungerar. Sen den film som jag tycker är viktigast är nog ”Jägarna” för den skrev jag ju själv och den kom från min uppväxt i Norrbotten och den blev ju också en sådan succé. Det är den jag är mest stolt över.”
Och ”Tomten är far till alla barnen” har ju blivit kult och visas varje jul…
”Den är jag också väldigt stolt över. Just de där två polerna, ”Jägarna” ett våldsamt drama på liv och död och sen ”Tomten…” som också är drama men även komedi så då ska man skratta åt eländet i stället. Det gillar jag.”
När det gäller ”Prästen i paradiset” är det ju ändå lite kontroversiellt med en präst som beter sig som han gör. Jag frågar Kjell om han är nervös för hur det ska tas emot.
”Nä, det är inget jag tänker på. Jag hoppas på en stor publik. Det är ju en komedi med stort anslag så om det inte kommer en stor publik så får man ju rannsaka sig själv. Vad gjorde jag för fel. Förra filmen ”I nöd och lust” blev ju inte den succé som man hoppats på efter ”Tomten är far till alla barnen”. Det är samma författare och vi ville försöka upprepa det där men det gick inte och då får man ju fråga sig varför efteråt. Jag har tänkt på det efter att ha läst en massa recensioner som var väldigt negativa. Det var någon som skrev att det var svårt att tycka om en film där man inte tycker om någon av karaktärerna i filmen och det kanske ligger en hel del i det. Vi skruvade den så djävla hårt med sin svärta och cynism så det inte fanns någon att tycka om och då är det svårt att tycka om filmen. Kanske det var en av förklaringarna.”
Vad händer härnäst?
”Jag har ett par projekt i Sverige på gång men det blir inte i år utan de ligger på manusstadiet så vi får se om det kan bli nästa år.”
Med det är intervjun över och vi önskar Kjell all framgång med ”Prästen i paradiset” och ser fram emot nya projekt under nästa år.
KJELL SUNDVALL I VÅRT ARKIV:
• "Beck 3 - Vita nätter"
• "Beck 4 - Öga för öga"
• "Beck 5 - Pensionat Pärlan"
• "Beck 9 - Hämndens pris"
• "Beck 11 - Kartellen"
• "Beck 12 - Enslingen"
• "Beck 19 - Gamen"
• "Beck 20 - Advokaten"
• "Beck 21 - Den japanska shungamålningen"
• "Beck 24 - I guds namn"
• "Bröderna Karlsson"
• "Gustafsson 3 tr - Säsong 1"
• "Hur som helst är han jävligt död"
• "Jägarna"
• "Jägarna 2"
• "Tomten är far till alla barnen"
”Det var Håkan Hammarén, producenten, som ringde och frågade om jag ville läsa manuset och det gjorde jag gärna och på det sättet blev jag inblandad. Både Kjell Bergqvist och Eva Röse var klara och jag ville gärna vara med.”
Men han gillade inte allt han såg i manuset.
”Jag gillade inte allt i det första manuskriptet jag fick läsa så man tog bort lite saker. Både författaren och producenten var väldigt öppna för det. Jag ville göra den lite svartare, lite mer realistiskt och inte så flabbigt.”
Jag frågar vidare hur svårt det är att få publiken att skratta åt det elände som ändå sker i filmen.
”Framförallt är det ju en komedi men jag gillar när komedin har svarta bottnar. Som med ”Tomten är far till alla barnen” man garvar fast det finns en riktig situation. Man ska skratta och det ska vara underhållande men skrattet ska också fastna emellanåt och det ska kännas jobbigt. Det är min sorts humor.”
Eva och Kjells rollkaraktärer är ju väldigt olika i början men ju mer av filmen som går så närmar de sig varandra och tar av varandra och kemin mellan dem fungerar väldigt bra och känns naturlig. Var det något ni jobbade med eller blev det bara så?
”Ja, jag tycker samspelet mellan dem är jättebra och Eva gör ju en fantastisk roll. Det är en paradroll för Kjell Bergqvist, han har ju gjort liknande tidigare men Eva gör det djävla bra. Hela registret från tårar och allvar till ursinne och alltihopa. Hon gör en jättebra insats här.”
”Eva och Kjell känner varandra väl och har jobbat ihop tidigare och båda var involverade i projektet när jag kom med så jag styrde inte uttagningarna av dem. Det fanns redan en stor lust hos dom två. De hade ju valt detta för att de gillar att jobba med varandra. Så det var väldigt bra förutsättningar för mig.”
Filmen är crowdfounded vilket betyder att vem som helst har kunnat vara med och sponsra den och jag frågar Kjell om han kände någon extra press på grund av detta.
”Nä jag tycker inte det. Jag gör ju alltid filmer som jag vill ska ses av mycket folk även om det inte alltid blir så. Jag känner alltid samma ansvar mot mig själv och mot publiken men även mot finansiärerna. Går de nu in med privata pengar så är det ju roligt om de får tillbaka så de vill satsa en gång till och en gång till.”
Inspelningen tog plats i Thailand och jag frågar om det var väldigt olikt mot att filma hemma i Sverige.
”Jo, på sätt och vis är det en djävla skillnad för i Sverige kanske vi är en 30-40 man i ett filmteam medan man i Thailand var 120 man. Men teamet är väldigt hierarkiskt och alla har sina uppgifter. Man klär på dom skådepelarna eller man bär dom sladdarna. Alla har sina uppgifter och många av de uppgifterna finns inte ens i Sverige men om man börjar göra saker själv då tar man ju ifrån någon dess arbete så det är otroligt känsligt. Så det är stora skillnader samtidigt som när ordergivningen går och jag är klar i vad jag vill och vilken ordning scenerna ska tas så fungerar det precis som i Sverige.”
Jag är också nyfiken på hur svårt det är för en regissör att man inte spelar in en film i kronologisk ordning.
”För mig är det normalt. Har man åkt till ett speciellt ställe och släpat dit all utrustning så tar man alla scenerna när man är där, man åker inte fram och tillbaka utan man får byta kläder och sinnesstämning. När man är där så är man där. När vi spelade in ”Beck”-filmerna så spelande vi ibland in tre filmer samtidigt och det är det svåraste jag gjort. I den ena hade Gunvald Larsson kört ihjäl ett barn så då var Mikael Persbrandt djävligt ledsen. I andra filmen så hade Martin Becks son blivit skjuten så då skulle Peter Haber vara djävligt ledsen och i den tredje var det något annat och då skulle man när man var i Becks kök spela in från alla tre filmerna och de skulle gå ut och byta slips och känsloläge flera gånger på en dag. Det var lite knepigt att hålla ihop.”
Kjell har ju gjort en stor mängd filmer i olika genres och jag är lite nyfiken på vad han föredrar om något eller om det är just att göra många olika typer av filmer han föredrar.
”Ibland får man väldiga resurser som i ”Hotet” där jag fick hela flygvapnet och helikoptrar till mitt förfogande och det var väldigt roligt att vara arbetsledare och få den enorma uppställningen som det innebar. Sen blev inte den den bästa filmen jag gjort för det fodras ju karaktärer och problematik som man ska tycka om också. Komedi är svårast att göra. Det är lättare att skrämmas med en kniv eller ljudeffekt men att få folk att skratta det är det svåraste, det mest avslöjande om en komedi inte fungerar. Sen den film som jag tycker är viktigast är nog ”Jägarna” för den skrev jag ju själv och den kom från min uppväxt i Norrbotten och den blev ju också en sådan succé. Det är den jag är mest stolt över.”Och ”Tomten är far till alla barnen” har ju blivit kult och visas varje jul…
”Den är jag också väldigt stolt över. Just de där två polerna, ”Jägarna” ett våldsamt drama på liv och död och sen ”Tomten…” som också är drama men även komedi så då ska man skratta åt eländet i stället. Det gillar jag.”
När det gäller ”Prästen i paradiset” är det ju ändå lite kontroversiellt med en präst som beter sig som han gör. Jag frågar Kjell om han är nervös för hur det ska tas emot.
”Nä, det är inget jag tänker på. Jag hoppas på en stor publik. Det är ju en komedi med stort anslag så om det inte kommer en stor publik så får man ju rannsaka sig själv. Vad gjorde jag för fel. Förra filmen ”I nöd och lust” blev ju inte den succé som man hoppats på efter ”Tomten är far till alla barnen”. Det är samma författare och vi ville försöka upprepa det där men det gick inte och då får man ju fråga sig varför efteråt. Jag har tänkt på det efter att ha läst en massa recensioner som var väldigt negativa. Det var någon som skrev att det var svårt att tycka om en film där man inte tycker om någon av karaktärerna i filmen och det kanske ligger en hel del i det. Vi skruvade den så djävla hårt med sin svärta och cynism så det inte fanns någon att tycka om och då är det svårt att tycka om filmen. Kanske det var en av förklaringarna.”
Vad händer härnäst?
”Jag har ett par projekt i Sverige på gång men det blir inte i år utan de ligger på manusstadiet så vi får se om det kan bli nästa år.”
Med det är intervjun över och vi önskar Kjell all framgång med ”Prästen i paradiset” och ser fram emot nya projekt under nästa år.
KJELL SUNDVALL I VÅRT ARKIV:
• "Beck 3 - Vita nätter"
• "Beck 4 - Öga för öga"
• "Beck 5 - Pensionat Pärlan"
• "Beck 9 - Hämndens pris"
• "Beck 11 - Kartellen"
• "Beck 12 - Enslingen"
• "Beck 19 - Gamen"
• "Beck 20 - Advokaten"
• "Beck 21 - Den japanska shungamålningen"
• "Beck 24 - I guds namn"
• "Bröderna Karlsson"
• "Gustafsson 3 tr - Säsong 1"
• "Hur som helst är han jävligt död"
• "Jägarna"
• "Jägarna 2"
• "Tomten är far till alla barnen"
hans-Åke lilja
Föregående inlägg:
Lilja möter Eva Röse
Lilja möter Eva Röse
Nästa inlägg:
Fear The Walking Dead på HBO
Fear The Walking Dead på HBO
