Två neurotiska författare och ett lik
FILMENDen här svenska filmen gjordes direkt efter den ypperliga julkomedin "Tomten är far till alla barnen" vilket jag inte riktigt förstår hur det gick till. Det är ju en vinterfilm och denna uppenbart inspelad på sommaren. Hur som helst, regissören Kjell Sundvall tog med sig Peter Haber och Dan Ekborg och spelade in filmen på blott 18 dagar.
Det är en lätt pjäsartad film som nästan enbart innehåller Haber och Ekborg i och runt en villa någonstans ute i bygden. De är båda två författare som gemensamt håller på med en pjäs till Dramaten baserad på Palmemordet. Diskussionerna kring pjäsen går sakta framåt då telefonen ständigt ringer och Haber då och då måste springa över till sin "sjuka" mamma (Gerd Hegnell) som bor precis intill. Det blir inte bättre av att båda två är tämligen instabila människor med en hel del neurotiska inslag. Haber lyckas tidigt i filmen svälja en bit staniol som han är övertygad om kommer att ha ihjäl honom.
Utanför huset sitter en kamoflerad journalist (Leif Andrée) med en kamera och avlyssningsanordning och dokumenterar allt som sägs och görs i villan. Och det är en hel del. Denna journalist är titelns "han" för efter ett avbrott för bastning lyckas de båda författarna skjuta ihjäl journalisten då de tror att det är ett rådjur som smyger omkring i buskarna. Helt plötsligt blir deras liv betydligt sämre när de har ett lik på halsen. Hur ska de komma ur den knipan?
Det tar ungefär halva filmen innan jag får fason på filmens form. Den kategoriseras som en komedi, eller svart komedi, till och med, men jag vet inte om jag tycker den är så speciellt rolig. Humorn ligger möjligen i karaktärerna och den ordrika dialogen som stundtals närmar sig Woody Allens stil, vilket i sig kan ha att göra med de tidigare nämnda neurotiska inslagen hos huvudpersonerna.
Det lätt att luras av alla referenser till "Tomten är far till alla barnen" för det här är verkligen en helt annan sorts film. Det finns egentligen inga likheter alls förutom att det är samma regissör och två återkommande skådespelare. Jag tycker också att den snabba produktionen speglar av sig lite i slutresultatet. Fast å andra sidan är det oklart om filmen skulle blivit bättre av en längre produktionstid.
Jag tror att "Hur som helst är han jävligt död" egentligen är för smart för mig. Det går säkert att läsa in någon smart undertext i filmen, men jag fixar inte det.
Det är en lätt pjäsartad film som nästan enbart innehåller Haber och Ekborg i och runt en villa någonstans ute i bygden. De är båda två författare som gemensamt håller på med en pjäs till Dramaten baserad på Palmemordet. Diskussionerna kring pjäsen går sakta framåt då telefonen ständigt ringer och Haber då och då måste springa över till sin "sjuka" mamma (Gerd Hegnell) som bor precis intill. Det blir inte bättre av att båda två är tämligen instabila människor med en hel del neurotiska inslag. Haber lyckas tidigt i filmen svälja en bit staniol som han är övertygad om kommer att ha ihjäl honom.
Utanför huset sitter en kamoflerad journalist (Leif Andrée) med en kamera och avlyssningsanordning och dokumenterar allt som sägs och görs i villan. Och det är en hel del. Denna journalist är titelns "han" för efter ett avbrott för bastning lyckas de båda författarna skjuta ihjäl journalisten då de tror att det är ett rådjur som smyger omkring i buskarna. Helt plötsligt blir deras liv betydligt sämre när de har ett lik på halsen. Hur ska de komma ur den knipan?
Det tar ungefär halva filmen innan jag får fason på filmens form. Den kategoriseras som en komedi, eller svart komedi, till och med, men jag vet inte om jag tycker den är så speciellt rolig. Humorn ligger möjligen i karaktärerna och den ordrika dialogen som stundtals närmar sig Woody Allens stil, vilket i sig kan ha att göra med de tidigare nämnda neurotiska inslagen hos huvudpersonerna.
Det lätt att luras av alla referenser till "Tomten är far till alla barnen" för det här är verkligen en helt annan sorts film. Det finns egentligen inga likheter alls förutom att det är samma regissör och två återkommande skådespelare. Jag tycker också att den snabba produktionen speglar av sig lite i slutresultatet. Fast å andra sidan är det oklart om filmen skulle blivit bättre av en längre produktionstid.
Jag tror att "Hur som helst är han jävligt död" egentligen är för smart för mig. Det går säkert att läsa in någon smart undertext i filmen, men jag fixar inte det.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Filmen spelades in på video vilket gör att bildkvaliteten är tämligen annorlunda mot vad man brukar se. Inte dålig på något vis men det är en tydlig videokänsla som gör att det känns mer som en tv-produktion än en film.
2. Filmen lider också av dålig ADR och märkliga ljudeffekter. Redan i filmens första scen märker man att något är konstigt och under filmens gång går Haber omkring och släpper sig med ett onaturligt och påklistrat ljud.
3. Den låga budgeten har även påverkat DVD:n då det inte ens finns någon meny på skivan - filmen sätter igång direkt.
2. Filmen lider också av dålig ADR och märkliga ljudeffekter. Redan i filmens första scen märker man att något är konstigt och under filmens gång går Haber omkring och släpper sig med ett onaturligt och påklistrat ljud.
3. Den låga budgeten har även påverkat DVD:n då det inte ens finns någon meny på skivan - filmen sätter igång direkt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Peter Haber (45)
Peter Haber (45)
