Bakom kulisserna på Vogue
FILMENVogue: Ett modemagasin och fenomen som drivs med järnhand av Anna Wintour. I dokumentären "The September Issue" får vi helt enkelt en inblick i en av världens största magasin och arbetet med det årliga septembernumret. Septembernumret är något som Vogue är extra kända för och det är något visst med arbetet kring just det och hypen innan det släpps är enorm. Som det beskrivs i dokumentären, septembernumret är som januari. Det är början på det nya modeåret.
För alla som är något så när insatta i vem Anna Wintour är så är "The September Issue" en väldigt intressant dokumentär. Wintour beskrivs ofta som "Iskvinnan" som ingen sätter sig på. Hennes sätt att styra Vogue och sina anställda är verkligen ingen lek. Detta är något hon är välkänd för och därför är det intressant att fundera på varför hon släppte in ett kamerateam innanför väggarna. Ville hon visa upp en annan bild av sig själv eller ytterligare spä på den hårda fasad vi är vana att se henne med?
Även om dokumentären är fruktansvärt intressant är det många frågor man inte får svar på. Det är dock kul att se henne i lite mer privata intervjuer och att vi tittare även får träffa hennes dotter och i och med det får mor och dotterrelationen. En annan sida av affärskvinnan och en mer mjuk och kärleksfull sådan, men fortfarande väldigt reserverad. Det är nämligen något med Ms Wintour som får en att tro att hon inte är lycklig. Hennes ögon är ledsna och de få gånger hon skrattar och ler känns det inte som att hon skrattar med ögonen. Det är därför frågetecknen kring dokumentären är så många. Det är svårt att förstå varför hon tackat ja till den.
Det som bland annat hade varit roligt att få ta del av är hur Wintour ser på filmen "Djävulen bär Prada" där Meryl Streep gestaltar Miranda Pristley som sägs vara baserad på just Wintour. Det kan inte ha undgått någon och därför hade det även varit intressant att höra hennes åsikter och tankar kring detta. Dock är det håra arbetet på Vogue något som är svårt att förstå och få grepp om. Alla de gigantiska summor som florerar i modevärlden är omöjliga att ta på och Wintours uppenbarelse kan ibland upplevas som en roll och faktiskt en seriefigur. Känslan uppstår utifrån att det är svårt att förstå hur en människa kan var som hon.
En person som tar stor plats i dokumentären och som arbetat 20 år på tidningen är Grace Coddington. Hon är egentligen den som ger dokumentären mest själ och karisma. På henne är det tydligt när hon blir besviken, arg och ledsen över beslut som fattas över hennes huvud. Även om hon och Wintour har arbetat tillsammans i 20 år har de ofta olika syn på saker och ting vilket gör att Grace oftast får ge vika. Hon vågar kritisera Wintour i dokumentären och det går inte att låta bli att tycka att hon är modig som gör det.
Slutreflektioner: Wintour är inte sig själv i dokumentären. Hon spelar ett spel.
För alla som är något så när insatta i vem Anna Wintour är så är "The September Issue" en väldigt intressant dokumentär. Wintour beskrivs ofta som "Iskvinnan" som ingen sätter sig på. Hennes sätt att styra Vogue och sina anställda är verkligen ingen lek. Detta är något hon är välkänd för och därför är det intressant att fundera på varför hon släppte in ett kamerateam innanför väggarna. Ville hon visa upp en annan bild av sig själv eller ytterligare spä på den hårda fasad vi är vana att se henne med?
Även om dokumentären är fruktansvärt intressant är det många frågor man inte får svar på. Det är dock kul att se henne i lite mer privata intervjuer och att vi tittare även får träffa hennes dotter och i och med det får mor och dotterrelationen. En annan sida av affärskvinnan och en mer mjuk och kärleksfull sådan, men fortfarande väldigt reserverad. Det är nämligen något med Ms Wintour som får en att tro att hon inte är lycklig. Hennes ögon är ledsna och de få gånger hon skrattar och ler känns det inte som att hon skrattar med ögonen. Det är därför frågetecknen kring dokumentären är så många. Det är svårt att förstå varför hon tackat ja till den.
Det som bland annat hade varit roligt att få ta del av är hur Wintour ser på filmen "Djävulen bär Prada" där Meryl Streep gestaltar Miranda Pristley som sägs vara baserad på just Wintour. Det kan inte ha undgått någon och därför hade det även varit intressant att höra hennes åsikter och tankar kring detta. Dock är det håra arbetet på Vogue något som är svårt att förstå och få grepp om. Alla de gigantiska summor som florerar i modevärlden är omöjliga att ta på och Wintours uppenbarelse kan ibland upplevas som en roll och faktiskt en seriefigur. Känslan uppstår utifrån att det är svårt att förstå hur en människa kan var som hon.
En person som tar stor plats i dokumentären och som arbetat 20 år på tidningen är Grace Coddington. Hon är egentligen den som ger dokumentären mest själ och karisma. På henne är det tydligt när hon blir besviken, arg och ledsen över beslut som fattas över hennes huvud. Även om hon och Wintour har arbetat tillsammans i 20 år har de ofta olika syn på saker och ting vilket gör att Grace oftast får ge vika. Hon vågar kritisera Wintour i dokumentären och det går inte att låta bli att tycka att hon är modig som gör det.
Slutreflektioner: Wintour är inte sig själv i dokumentären. Hon spelar ett spel.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En av de anställda fjäskar så sjukt mycket för Wintour. Han byter åsikt allt eftersom Wintour säger hur hon vill ha det. Vill man ha sådana medarbetare, som inte vågar säga emot?
2. I slutet av dokumentären frågar kamerateamet om Wintours starka och svaga sida. Starka blir hennes beslutsamhet och på den svaga svarar hon "mina barn". Svårt att veta hur det ska tolkas.
3. Än en gång blir vi påminda om hur mycket det retuscheras i modebranschen.
2. I slutet av dokumentären frågar kamerateamet om Wintours starka och svaga sida. Starka blir hennes beslutsamhet och på den svaga svarar hon "mina barn". Svårt att veta hur det ska tolkas.
3. Än en gång blir vi påminda om hur mycket det retuscheras i modebranschen.
MARIA EREMO (2010-02-18)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
