Seg action som folkbildning
FILMENJag gillar riktigt dåliga filmer, för om man inte ser dåliga filmer - hur ska man då veta vilka som är bra? En sann filmälskare ska ha sett ett par hundra riktigt usla filmer om man överhuvudtaget ska kunna kalla sig filmälskare, tycker jag. "Connors’ War" är ett utmärkt sådant exempel.
Filmen börjar med en att en grupp terrorister förskansat sig inne på Lafayette Hotel mittemot Vita huset i Washington. Secret Service har misslyckats med att ta sig in i rummet. William Brooks, chef för en konkurrerande byrå med begåvade agenter, dyker upp och klarar skivan. Han skickar in filmens hjälte Connor (Anthony "Treach" Criss). Allt går bra, men Secret Service, ledda av en skurkaktig chef, klantar till det så till den milda grad att Connor förlorar synen.
Tre år senare sitter Connor i sin husbåt och super. Han är blind. Hans enda sällskap är en granne i rullstol. Förre chefen dyker upp med ett lockande anbud. Kan Connor tänka sig att hjälpa honom med ett sista uppdrag - mot att han får tillbaka synen? Okej. Efter en sci fi-grej kring serum i ögat är vi på bana. Connor får mörkersyn och supersyn. Lite ljuskänslig, dock. För "de infraröda strålarna från solen är inte synkroniserade med serumet". Med sin supersyn lurar han alla andra, för de har inte googles. Han har också superhörsel, eftersom han varit blind i tre år. Men själv blir han lurad av sin gamla chef. Och chefen lurar sin nemesis Darryl Greene. En tjej dyker förstås också upp i filmen. Liksom ett gift som heter CMC-12 och är "tusen gånger dödligare än sarin".
Ja, så här håller det på i en och en halv timma. Det är aldrig spännande, men det blir förstås hellre aldrig tråkigt om man nu, som jag, tycker att det är trevligt att då och då knäcka en bärs och kolla en kalkonrulle. Filmen bjuder på det mesta i den vägen.
Filmen börjar med en att en grupp terrorister förskansat sig inne på Lafayette Hotel mittemot Vita huset i Washington. Secret Service har misslyckats med att ta sig in i rummet. William Brooks, chef för en konkurrerande byrå med begåvade agenter, dyker upp och klarar skivan. Han skickar in filmens hjälte Connor (Anthony "Treach" Criss). Allt går bra, men Secret Service, ledda av en skurkaktig chef, klantar till det så till den milda grad att Connor förlorar synen.
Tre år senare sitter Connor i sin husbåt och super. Han är blind. Hans enda sällskap är en granne i rullstol. Förre chefen dyker upp med ett lockande anbud. Kan Connor tänka sig att hjälpa honom med ett sista uppdrag - mot att han får tillbaka synen? Okej. Efter en sci fi-grej kring serum i ögat är vi på bana. Connor får mörkersyn och supersyn. Lite ljuskänslig, dock. För "de infraröda strålarna från solen är inte synkroniserade med serumet". Med sin supersyn lurar han alla andra, för de har inte googles. Han har också superhörsel, eftersom han varit blind i tre år. Men själv blir han lurad av sin gamla chef. Och chefen lurar sin nemesis Darryl Greene. En tjej dyker förstås också upp i filmen. Liksom ett gift som heter CMC-12 och är "tusen gånger dödligare än sarin".
Ja, så här håller det på i en och en halv timma. Det är aldrig spännande, men det blir förstås hellre aldrig tråkigt om man nu, som jag, tycker att det är trevligt att då och då knäcka en bärs och kolla en kalkonrulle. Filmen bjuder på det mesta i den vägen.
EXTRAMATERIALET
En tråkig trailer.
TRE SAKER
1. Treach, som spelar Connor, har ett förflutet i avsomnade gruppen Naughty By Nature. Han är ungefär lika dålig skådespelare som artist.
2. Filmen hade en budget på en och en halv miljon dollar och gick direkt till video i USA.
3. Filmen är föredömligt kort.
2. Filmen hade en budget på en och en halv miljon dollar och gick direkt till video i USA.
3. Filmen är föredömligt kort.
TOBIAS JOHANSSON (2007-03-09)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
