Kärlek till livet och till själva kärleken
FILMENAmi Ankelewitz föddes i Texas. Under sitt första halvår i livet var han som vilket barn som helst, men sedan märkte hans mamma Helena att något var fel. När han var ett år gammal tog hon honom till en läkare som berättade att Ami lider av muskeldystrofi och att han troligtvis inte skulle bli äldre än sex år gammal.
33 år senare möter vi Ami. Han väger 18 kilo och har sedan 13 år tillbaka inga fungerande muskler i kroppen, utom i ansiktet och i vänster tumme. Tummen använder han för att göra animerade filmer.
Han lever tillsammans med Christina, hans vårdare. Hon är en ung, glad tjej som tar hand om honom. Ami är kär i Christina, men känslorna är inte besvarade och Ami står inte ut med smärtan och ber henne flytta.
På sin 34:e födelsedag annonserar han att han tänker resa till USA för en hederlig roadtrip med målet att hitta läkaren som dömde ut hans liv. Och kanske också åka lite Harley Davidson.
"18 kilo kärlek" är en "feel good"-dokumentär med vissa oundvikliga gråtmilda inslag. Och viss dramatik - när Ami och hans kompisar stannar till vid Grand Canyon blir han plötsligt väldigt dålig och kompisarna är beredda att avbryta hela projektet, men Ami stretar vidare. Han stannar till i Dallas och träffar sin bror Oscar som han inte har någon bra relation till, och även mamma Helena ansluter till denna träff. De båda familjemedlemmarna följer med en bit på resan, men den sista sträckan måste Ami göra själv.
Som man ser på omslaget till DVD:n så uppfyller han sin önskan om att åka Harley Davidson, och visst träffar han läkaren också. Här kommer egentligen min enda invändning mot dokumentären. Det känns som ändamålet är aningens luddigt för när Ami väl står öga mot öga med den 87-årige doktorn så känns det som att han anklagar läkaren, trots att han säger att han inte gör det. Något känns allvarligt fel i scenen.
Men så kommer Ami till sin slutsats: med kärlek till livet och till själva kärleken kan man övervinna det mesta, och det är han ett levande bevis på.
33 år senare möter vi Ami. Han väger 18 kilo och har sedan 13 år tillbaka inga fungerande muskler i kroppen, utom i ansiktet och i vänster tumme. Tummen använder han för att göra animerade filmer.
Han lever tillsammans med Christina, hans vårdare. Hon är en ung, glad tjej som tar hand om honom. Ami är kär i Christina, men känslorna är inte besvarade och Ami står inte ut med smärtan och ber henne flytta.
På sin 34:e födelsedag annonserar han att han tänker resa till USA för en hederlig roadtrip med målet att hitta läkaren som dömde ut hans liv. Och kanske också åka lite Harley Davidson.
"18 kilo kärlek" är en "feel good"-dokumentär med vissa oundvikliga gråtmilda inslag. Och viss dramatik - när Ami och hans kompisar stannar till vid Grand Canyon blir han plötsligt väldigt dålig och kompisarna är beredda att avbryta hela projektet, men Ami stretar vidare. Han stannar till i Dallas och träffar sin bror Oscar som han inte har någon bra relation till, och även mamma Helena ansluter till denna träff. De båda familjemedlemmarna följer med en bit på resan, men den sista sträckan måste Ami göra själv.
Som man ser på omslaget till DVD:n så uppfyller han sin önskan om att åka Harley Davidson, och visst träffar han läkaren också. Här kommer egentligen min enda invändning mot dokumentären. Det känns som ändamålet är aningens luddigt för när Ami väl står öga mot öga med den 87-årige doktorn så känns det som att han anklagar läkaren, trots att han säger att han inte gör det. Något känns allvarligt fel i scenen.
Men så kommer Ami till sin slutsats: med kärlek till livet och till själva kärleken kan man övervinna det mesta, och det är han ett levande bevis på.
EXTRAMATERIALET
Omslaget säger att extramaterialet ska bestå av "Biografier/Cast & Credits, Trailer" (vad nu "cast & credits" ska betyda), men till min glädje finns det faktiskt något vettigt utanför filmen.
Först tre intervjuer. Regissören Dani pratar om hur idén till dokumentären uppstod och hur den utvecklades under resans gång. Dani framstår som en rak och schysst kille - han ger ett mycket bra intryck. Under intervjuen får vi även se bilder från resan som inte var med i dokumentären.
I nästa intervju är det Ami och bästa kompisen Asaf som pratar om hur de blev kompisar och om olika händelser i dokumentären. Ami berättar till exempel att han inte hade någon aning om vad han skulle säga till doktorn och att han själv kom underfund med vad han egentligen tyckte medan han sa det.
Den sista intervjun är egentligen en liten minidokumentär i sig om Vika, Amis nya kärlek. En söt liten epilog till filmen i och med att det gick som det gick med Christina.
Vidare finns den animerade fågelfilm Ami gjorde till dokumentären i sin helhet. I dokumentären är den upphackad, men här finns alltså den kompletta filmen. En fin historia med vissa tragiska inslag. Som livet alltså.
Avslutningsvis en liten kort grej om hur några Harley Davidson-åkare tar med några barn med muskeldystrofi ut på åktur i samband med att filmen visades i Los Angeles 2005. Fint!
Sammanlagt är det runt 45 minuter extramaterial till DVD, vilket alltså inte står med på omslaget. Slarv!
Först tre intervjuer. Regissören Dani pratar om hur idén till dokumentären uppstod och hur den utvecklades under resans gång. Dani framstår som en rak och schysst kille - han ger ett mycket bra intryck. Under intervjuen får vi även se bilder från resan som inte var med i dokumentären.
I nästa intervju är det Ami och bästa kompisen Asaf som pratar om hur de blev kompisar och om olika händelser i dokumentären. Ami berättar till exempel att han inte hade någon aning om vad han skulle säga till doktorn och att han själv kom underfund med vad han egentligen tyckte medan han sa det.
Den sista intervjun är egentligen en liten minidokumentär i sig om Vika, Amis nya kärlek. En söt liten epilog till filmen i och med att det gick som det gick med Christina.
Vidare finns den animerade fågelfilm Ami gjorde till dokumentären i sin helhet. I dokumentären är den upphackad, men här finns alltså den kompletta filmen. En fin historia med vissa tragiska inslag. Som livet alltså.
Avslutningsvis en liten kort grej om hur några Harley Davidson-åkare tar med några barn med muskeldystrofi ut på åktur i samband med att filmen visades i Los Angeles 2005. Fint!
Sammanlagt är det runt 45 minuter extramaterial till DVD, vilket alltså inte står med på omslaget. Slarv!
TRE SAKER
1. Vanligt folks patetiska rädsla för handikappade visar sig tydligt tidigt i filmen när några frodiga damer lämnar sina platser på en parkbänk när Christina tar med Ami dit. Vad fan är det med folk? Tror de att handikapp smittar?
2. Animeringarna man får se i filmen speglar Amis känslomässiga problem med Christina där en fågelkille försöker få få till det med en fågeltjej. Fågelkillen bär vissa likheter med Ami även till utseendet.
3. Det är tyvärr lätt att ha lite fördomar mot en kille på 18 kilo, men Ami har tatueringar, dricker whisky och röker cigarr... En vanlig snubbe alltså, med andra ord.
2. Animeringarna man får se i filmen speglar Amis känslomässiga problem med Christina där en fågelkille försöker få få till det med en fågeltjej. Fågelkillen bär vissa likheter med Ami även till utseendet.
3. Det är tyvärr lätt att ha lite fördomar mot en kille på 18 kilo, men Ami har tatueringar, dricker whisky och röker cigarr... En vanlig snubbe alltså, med andra ord.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
