Ett partytrick som skrämmer
FILMENJosh Fox blir erbjuden 100 000 dollar av ett företag som vill hyra hans mark för att borra efter gas. Liksom många amerikaner före honom blir han lockad av erbjudandet. Men när han börjar undersöka det hela lite närmare upptäcker han att gasutvinningen fått stora konsekvenser på både människa och miljö över hela USA.
Josh tar tittaren med på en resa och det hela förvandlas till en sorts road movie, hela tiden ackompanjerad av hans egen röst som berättar vad han tänker och känner. Det börjar med en tillbakablick på hans barndomshem som byggdes av hans familj invid en skog och en bäck. Den där bäcken spelar senare en central roll för hans oro om vad som ska hända.
Hans resa över USA visar upp nya människor med samma historier vart han än kommer. Företagen vägrar låta sig intervjuas och hävdar bestämt att det inte finns någon koppling mellan deras borrande och de föroreningar av vattnet som uppstår. Är allt bara en slump tvärsöver hela USA? Josh Fox har svårt att svälja det, så även jag som tittar. Hans berättarröst kommenterar allt med samma uppgivna, entoniga stämma och det skänker en sorts domedagsstämning till filmen som blir väldigt kännbar. Stundtals går berättartempot ned lite för mycket men överlag känns det som att filmen lunkar på som en förarlös buss på väg mot avgrunden.
"Gasland" har snabbt blivit en källa för debatt. Dessvärre inte över gasutvinningens vara eller icke vara, inte heller över hur man bäst ska skydda miljö och människa. Inte heller om frasen "bara i Amerika" är precis lika applicerbar här som i positiva framgångssagor. Nej, i stället diskuteras det om filmens påståenden är sanna eller inte.
Att kranvattnet inte längre går att dricka, att det går att tända eld på, att djur dör och människor blir sjuka - allt det där kan förstås bero på något annat. Men det känns långsökt att alla dessa fall som inträffat efter att gasborrningarna startat skulle vara en slump. Det är vad Josh försöker visa och han gör det på ett bra sätt utan pekpinnar eller att höja rösten.
Som vanligt när det gäller saker bortom den vanliga människans vardag är man utlämnad till vad filmskaparen vill säga eller visa. Jag kan inte avgöra vad som är rätt eller fel men det känns ändå trovärdigt eftersom Fox låter historien berätta sig själv. Hans resa genom USA känns lika oplanerad och nyfiken som för mig som tittar. Och visst är det ett kul partytrick att kunna tända eld på kranvattnet – men vad händer med de som ska dricka det sedan?
Josh tar tittaren med på en resa och det hela förvandlas till en sorts road movie, hela tiden ackompanjerad av hans egen röst som berättar vad han tänker och känner. Det börjar med en tillbakablick på hans barndomshem som byggdes av hans familj invid en skog och en bäck. Den där bäcken spelar senare en central roll för hans oro om vad som ska hända.
Hans resa över USA visar upp nya människor med samma historier vart han än kommer. Företagen vägrar låta sig intervjuas och hävdar bestämt att det inte finns någon koppling mellan deras borrande och de föroreningar av vattnet som uppstår. Är allt bara en slump tvärsöver hela USA? Josh Fox har svårt att svälja det, så även jag som tittar. Hans berättarröst kommenterar allt med samma uppgivna, entoniga stämma och det skänker en sorts domedagsstämning till filmen som blir väldigt kännbar. Stundtals går berättartempot ned lite för mycket men överlag känns det som att filmen lunkar på som en förarlös buss på väg mot avgrunden.
"Gasland" har snabbt blivit en källa för debatt. Dessvärre inte över gasutvinningens vara eller icke vara, inte heller över hur man bäst ska skydda miljö och människa. Inte heller om frasen "bara i Amerika" är precis lika applicerbar här som i positiva framgångssagor. Nej, i stället diskuteras det om filmens påståenden är sanna eller inte.
Att kranvattnet inte längre går att dricka, att det går att tända eld på, att djur dör och människor blir sjuka - allt det där kan förstås bero på något annat. Men det känns långsökt att alla dessa fall som inträffat efter att gasborrningarna startat skulle vara en slump. Det är vad Josh försöker visa och han gör det på ett bra sätt utan pekpinnar eller att höja rösten.
Som vanligt när det gäller saker bortom den vanliga människans vardag är man utlämnad till vad filmskaparen vill säga eller visa. Jag kan inte avgöra vad som är rätt eller fel men det känns ändå trovärdigt eftersom Fox låter historien berätta sig själv. Hans resa genom USA känns lika oplanerad och nyfiken som för mig som tittar. Och visst är det ett kul partytrick att kunna tända eld på kranvattnet – men vad händer med de som ska dricka det sedan?
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. "Bara i Amerika" är en tanke som snabbt dyker upp. Men så tänker jag på all gasutvinning i länder som Turkmenistan, Uzbekistan och Kazakhstan. Om människor i ett land som USA får problem, vad ska de inte få i Centralasien?
2. Nyligen ville Shell borra efter gas i Skåne och stötte på kraftfulla protester. Efter provborrningarna meddelade företaget att det fanns för lite gas för att det skulle vara värt besväret. Jag känner en viss lättnad, men hur länge dröjer det innan de kommer tillbaka och står utanför din eller min dörr och vill borra? Jag får rysningar av blotta tanken.
3. På den amerikanska utgåvan finns nästan 50 minuter med bortklippt material. Det fick vi förstås inte med på denna skandinaviska utgåva.
2. Nyligen ville Shell borra efter gas i Skåne och stötte på kraftfulla protester. Efter provborrningarna meddelade företaget att det fanns för lite gas för att det skulle vara värt besväret. Jag känner en viss lättnad, men hur länge dröjer det innan de kommer tillbaka och står utanför din eller min dörr och vill borra? Jag får rysningar av blotta tanken.
3. På den amerikanska utgåvan finns nästan 50 minuter med bortklippt material. Det fick vi förstås inte med på denna skandinaviska utgåva.
THOMAS HELSING (2011-12-02)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
