Platt och enkelt äventyr
FILMENNu när man har vant sig med att fantasy- och äventyrsfilmer ska vara stora och episka, med rejäla scenbyggen och en väldigt specifik bild blir det genast konstigt när det inte är så. Ibland kan det vara en poäng i sig, som i den ypperliga skräck-fantasyn "Black Death", men i "Drakdräparens äventyr" blir det bara platt och tråkigt och osar tv-film lång väg. Känslan i filmen är inte långt ifrån SVT-producerade barntävlingsprogram i riddarmiljö.
Å andra sidan är filmen inspelad i befintliga miljöer i det geografiskt spännande Irland så utseendemässigt är det inga fel på filmen. Men fotot är enkelt, mycket bilder i fullt dagsljus och totalt obearbetat för att skapa någon extra spänning. Lika enkel är storyn som är en variant på hjältens resa med den enkla pojken som dräper både draken och sin rival och får tjejen på köpet. Klassiskt, inarbetat, uttjatat.
När spåren av en drake för första gången på 30 år börjar gäcka en fårfarmare upp i bergen anser han att det är dags för hans son Will (Richard McWilliams) att lämna bergen och få en riddarutbildning hos baronen Sterling (Ian Cullen) och efter att draken förvandlat farmaren till ett förkolnat skelett (en ganska komisk bild, faktiskt) ger sig Will i väg. Med sig har han ett förseglat dokument som ska betyda något för den buttre baronen. Någon utbildning blir det inte tal om utan Will får ta hand om skitgöror och bli häcklad av baronens övriga anställda. Men givetvis har baronen en tjusig dotter (Nicola Posener) Will får upp ögonen för.
Baronen vill dock att dottern ska gifta sig med den stöddiga krigaren Rogan (Philip Brodie) som tar varje möjlighet han får att förnedra den bonniga bergspojken. Historien kompliceras lite när Will får veta vad dokumentet innebär och hur det knyter ihop honom med Sterling, men Will är fortfarande fast besluten om att dräpa draken som dödade hans far.
Lite kärlek, lite action, lite magi och inte så mycket mer är vad filmen bjuder på. Filmen är ingen kalkon men det är en enkel och harmlös historia som knappast kan mäta sig med de större filmerna inom genren. I och med att filmen är så enkel som den är så finns det bara en specialeffekt och det är draken, och den är faktiskt inte så dum. Designen är helt okej och så länge det inte blir närbilder ser det riktigt bra ut. Skådespelarna är för mig allihop helt obekanta och det är inga epokavgörande insatser, möjligtvis med undantag för veteranen Ian Cullen som med 50+ år i branschen på ren rutin kryddar till några scener med lite extra inlevelse.
Inget märkvärdigt alltså och relativt lättglömt.
Å andra sidan är filmen inspelad i befintliga miljöer i det geografiskt spännande Irland så utseendemässigt är det inga fel på filmen. Men fotot är enkelt, mycket bilder i fullt dagsljus och totalt obearbetat för att skapa någon extra spänning. Lika enkel är storyn som är en variant på hjältens resa med den enkla pojken som dräper både draken och sin rival och får tjejen på köpet. Klassiskt, inarbetat, uttjatat.
När spåren av en drake för första gången på 30 år börjar gäcka en fårfarmare upp i bergen anser han att det är dags för hans son Will (Richard McWilliams) att lämna bergen och få en riddarutbildning hos baronen Sterling (Ian Cullen) och efter att draken förvandlat farmaren till ett förkolnat skelett (en ganska komisk bild, faktiskt) ger sig Will i väg. Med sig har han ett förseglat dokument som ska betyda något för den buttre baronen. Någon utbildning blir det inte tal om utan Will får ta hand om skitgöror och bli häcklad av baronens övriga anställda. Men givetvis har baronen en tjusig dotter (Nicola Posener) Will får upp ögonen för.
Baronen vill dock att dottern ska gifta sig med den stöddiga krigaren Rogan (Philip Brodie) som tar varje möjlighet han får att förnedra den bonniga bergspojken. Historien kompliceras lite när Will får veta vad dokumentet innebär och hur det knyter ihop honom med Sterling, men Will är fortfarande fast besluten om att dräpa draken som dödade hans far.
Lite kärlek, lite action, lite magi och inte så mycket mer är vad filmen bjuder på. Filmen är ingen kalkon men det är en enkel och harmlös historia som knappast kan mäta sig med de större filmerna inom genren. I och med att filmen är så enkel som den är så finns det bara en specialeffekt och det är draken, och den är faktiskt inte så dum. Designen är helt okej och så länge det inte blir närbilder ser det riktigt bra ut. Skådespelarna är för mig allihop helt obekanta och det är inga epokavgörande insatser, möjligtvis med undantag för veteranen Ian Cullen som med 50+ år i branschen på ren rutin kryddar till några scener med lite extra inlevelse.
Inget märkvärdigt alltså och relativt lättglömt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Regissören och manusförfattaren Anne K. Black verkar ha dille på drakar. Hennes kommande film heter "The Crown and the Dragon" och hon har även varit inblandad i "Age of the Dragons" som är en sorts "Moby Dick"-variant, men med en stor vit drake i stället för en val...
2. De scener där det svingas svärd är otroligt torra och sömniga. Här finns inget spektakulärt eller koreografiskt spännande, vilket i och för sig troligen är mer realistiskt än de överarbetade Hollywood-fajterna, men det blir tråkigt på film.
3. Jag gillar att man fått in ordet "dräpa" i den svenska titeln. Ett väldigt kraftfullt ord.
2. De scener där det svingas svärd är otroligt torra och sömniga. Här finns inget spektakulärt eller koreografiskt spännande, vilket i och för sig troligen är mer realistiskt än de överarbetade Hollywood-fajterna, men det blir tråkigt på film.
3. Jag gillar att man fått in ordet "dräpa" i den svenska titeln. Ett väldigt kraftfullt ord.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Nicola Posener (1)
Nicola Posener (1)
