Konst som brygga mellan fängelsegängen
FILMEN"At night I fly" är en dokumentär om det ökända fängelset New Folsom Prison i USA. Här informeras man innan man går in om att tas man som gisslan under sitt besök kommer inte några fångar att släppas som utbyte, man får inte ge något eller ta emot något från fångarna samt en massa andra regler som man måste följa för att få komma in. Fängelset är en grym miljö. Folk dödar varandra för struntsaker och olika folkslag håller sig till sina egna förutom när de ska bråkas. Många som sitter där har suttit i över 15 år och har ingen realistisk chans att någonsin komma ut och det är inte utan att man faktiskt kan förstå deras desperation. Tänk att ha suttit inspärrad i 18 år, vara 42 år gammal och inse att man förmodligen kommer att sitta där i minst 35-40 år till…
Vad man gjort i just det här fängelset är dock att man skapat något som heter Arts in Correction där fångarna ges en chans att uttrycka sig via konst, ord, musik eller annat skapande. Detta görs med fångar från olika gäng och man hoppas att detta ska kunna överbygga lite av de motsättningar som finns innanför murarna. Själv känner jag mig tveksam. Efter att vi fått se övervakningsfilmer där fångar sticker ner, slår ner och på andra sätt misshandlar varandra. Filmer där man ser hur livet formligen rinner ur en fånge sedan han knivhuggits till döds gör att det är svårt att tro att det finns något som helst hopp för dessa fångar.
Trots detta är dokumentären gripande och man fastnar framför den. Att man inte tror att det finns något hopp för de den handlar om gör den inte mindre intressant utan snarare tvärt om. Det är dock svårt att ta till sig det man ser. Man har svårt att relatera till fångarna och jag tror inte man kan förstå hur deras vardag ser ut. Kunde man det skulle man nog inte ens gå mot rött längre…
Vad man gjort i just det här fängelset är dock att man skapat något som heter Arts in Correction där fångarna ges en chans att uttrycka sig via konst, ord, musik eller annat skapande. Detta görs med fångar från olika gäng och man hoppas att detta ska kunna överbygga lite av de motsättningar som finns innanför murarna. Själv känner jag mig tveksam. Efter att vi fått se övervakningsfilmer där fångar sticker ner, slår ner och på andra sätt misshandlar varandra. Filmer där man ser hur livet formligen rinner ur en fånge sedan han knivhuggits till döds gör att det är svårt att tro att det finns något som helst hopp för dessa fångar.
Trots detta är dokumentären gripande och man fastnar framför den. Att man inte tror att det finns något hopp för de den handlar om gör den inte mindre intressant utan snarare tvärt om. Det är dock svårt att ta till sig det man ser. Man har svårt att relatera till fångarna och jag tror inte man kan förstå hur deras vardag ser ut. Kunde man det skulle man nog inte ens gå mot rött längre…
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Många av de intagna är väldigt tatuerade. Man undrar lite om det gjort allt det innan de åkte in eller om det finns någon tatuerare på fängelset…
2. Man blir lite imponerad över att de som gjorde dokumentären vågade gå in i fängelset. Så många uttråkade män med så lite att förlora…
3. Lite oväntat är filmen en svensk produktion.
2. Man blir lite imponerad över att de som gjorde dokumentären vågade gå in i fängelset. Så många uttråkade män med så lite att förlora…
3. Lite oväntat är filmen en svensk produktion.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
