Mexikos mörka sida
FILMENNär Benny återvänder till hemlandet Mexico efter 20 år i USA finner han sin bror mördad, hans släktingar utfattiga och staden han växt upp i har blivit indraget i ett långvarigt och blodigt maffiakrig. Den beskedlige Benny får jobb på sin gudfars bilverkstad men när han inleder ett förhållande med sin brors änka ökar hans utgifter snabbare än inkomsterna. Det enda som finns att göra är att börja arbeta för den lokala gangsterkungen. Hjulen börjar snurra allt fortare och snart består hans liv av våld, kvinnor och droger.
"El Narco" är en intressant inblick i den organiserade brottsligheten i Mexico och regissören lyckas visa det utan att glorifiera varken våld, gängkrig eller ett kriminellt leverne. Benny förvandlas visserligen delvis till den fruktade El Benny men han blir aldrig riktigt van vid våldet och de enda han dödar är de som direkt hotar hans eller hans käras liv.
Här finns det mesta som en bra maffiahistoria behöver. Spektakulära avrättningar, svårsmälta tortyrscener, en korrumperad poliskår, svek och girighet och så de två K:na - Kvinnor & knark. Över allt detta ligger ett tunnt lager av svart humor som tar udden av den dämpade stämning som genomsyrar filmen. Det är en svår balansgång mellan humorn och det brutala våldet i filmen men regissören Luis Estrada klarar det med bravur.
Filmen är lång. Nästan två och en halv timme av maffiakrig på dammiga vägar och i smutsiga tavernor blir lite väl mycket för min smak. Det finns också en hel del man hade kunnat trimma bort. Som scenerna när mamman och gudfadern vänder kappan efter vinden och tar emot Bennys blodspengar utan vidare.
Det är dock inte svårt att gilla filmen och El Benny i synnerhet. Det är en humoristisk tagning på filmer som "Scarface" utan att den för den sakens skull når upp till det mästerverket. "El Narco" är sevärd, stundtals rolig och stundtals brutal. Den går kanske inte till historien på samma sätt som "Gudfadern" eller "Maffiabröder" men det är en väl berättad gangstersaga i samma tradition.
"El Narco" är en intressant inblick i den organiserade brottsligheten i Mexico och regissören lyckas visa det utan att glorifiera varken våld, gängkrig eller ett kriminellt leverne. Benny förvandlas visserligen delvis till den fruktade El Benny men han blir aldrig riktigt van vid våldet och de enda han dödar är de som direkt hotar hans eller hans käras liv.
Här finns det mesta som en bra maffiahistoria behöver. Spektakulära avrättningar, svårsmälta tortyrscener, en korrumperad poliskår, svek och girighet och så de två K:na - Kvinnor & knark. Över allt detta ligger ett tunnt lager av svart humor som tar udden av den dämpade stämning som genomsyrar filmen. Det är en svår balansgång mellan humorn och det brutala våldet i filmen men regissören Luis Estrada klarar det med bravur.
Filmen är lång. Nästan två och en halv timme av maffiakrig på dammiga vägar och i smutsiga tavernor blir lite väl mycket för min smak. Det finns också en hel del man hade kunnat trimma bort. Som scenerna när mamman och gudfadern vänder kappan efter vinden och tar emot Bennys blodspengar utan vidare.
Det är dock inte svårt att gilla filmen och El Benny i synnerhet. Det är en humoristisk tagning på filmer som "Scarface" utan att den för den sakens skull når upp till det mästerverket. "El Narco" är sevärd, stundtals rolig och stundtals brutal. Den går kanske inte till historien på samma sätt som "Gudfadern" eller "Maffiabröder" men det är en väl berättad gangstersaga i samma tradition.
EXTRAMATERIALET
Några trailers för andra filmer.
TRE SAKER
1. Originaltiteln är "El Infierno" som betyder Helvetet men i lanseringen i utlandet valde man en annan spansk (och enklare) titel - "El Narco" som betyder läkemedel eller drog.
2. Detta är sista delen i en trilogi filmer som inleddes med "La ley de Herodes" (1999) och sedan fortsatte med "Un mundo maravilloso" (2006). Gemensamt för alla tre är att huvudrollen görs av Damián Alcázar och att de innehåller våld, svart humor och en stor dos samhällskritik.
3. Filmen slog alla rekord när den visades på bio i Mexiko och på den mexikanska motsvarigheten till Oscarsgalan vann den inte mindre än nio Ariels. Bland annat för bästa specialeffekter, bästa manliga huvudroll, bästa film och bästa regi.
2. Detta är sista delen i en trilogi filmer som inleddes med "La ley de Herodes" (1999) och sedan fortsatte med "Un mundo maravilloso" (2006). Gemensamt för alla tre är att huvudrollen görs av Damián Alcázar och att de innehåller våld, svart humor och en stor dos samhällskritik.
3. Filmen slog alla rekord när den visades på bio i Mexiko och på den mexikanska motsvarigheten till Oscarsgalan vann den inte mindre än nio Ariels. Bland annat för bästa specialeffekter, bästa manliga huvudroll, bästa film och bästa regi.
THOMAS HELSING (2012-08-31)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Joaquín Cosio (5)
Joaquín Cosio (5)
