Biofilmen som kom hem till publiken
FILMENJag vill minnas att det var Midsommarafton 2018 som David Sundin publicerade nyheten att han skulle spela Harry i en ny version av "Jönssonligan" tillsammans med Henrik Dorsin, Anders Johansson och Hedda Stiernstedt. Jag trodde det var ett skämt först. Det hade inte gått många år sedan den nya "mörka" "Jönssonligan - Den perfekta stöten" och det kändes ärligt talat inte som om det var helt seriöst. Men det var det och filmen spelades in för att sedan få sin premiär framskjuten gång på gång. Hösten 2019 intervjuade jag David Sundin och då hade filmen skjutits fram från julpremiär 2019 till februari 2020.
Men det tog inte slut där. Om det var tekniska detaljer som sköt upp filmen tidigare var det nu en pandemi som stoppade planerna. Det som skulle blivit svenska folkets stora juldagsbiofilm 2020 blev i stället en originalfilm för CMORE, vilket inte var vad någon hade trott. David Sundin sa tydligt när jag träffade honom att det var en film som skulle ses på bio och regissören Tomas Alfredson skrev ett långt öppet brev när det blev klart att filmen hamnade direkt på CMORE att han kände det som att han svek det svenska folket. En liten lätt överreaktion även om det är lätt att förstå att den vision Alfredson hade inte kunde slutföras.
Hur som helst blev det en juldagspremiär, men i stället för popcorndoftande biosalonger blev det soffan och tv:n hemma. Inte mig emot, som har CMORE, och ett drygt halvår senare släpps filmen på DVD och BD för även de utan rätt streamingpaket.
"Jönssonligan"-franchisen är ju en del av det svenska popkulturarvet. Jag hör till generationen som växt upp med filmerna. Jag tror till och med att jag såg den första filmen på bio med mina föräldrar och det finns många scener och repliker ur de gamla filmerna att garva åt än i dag. Denna nya version av Jönssonligan är tacksamt nog ingen platt nyversion karaktärsmässigt. De heter visserligen Charles-Ingvar Jönsson (Henrik Dorsin), Ragnar Vanheden (Anders Johansson), Harry (David Sundin) och Doris (Hedda Stiernstedt) men de är inte riktigt samma karaktärer som förr. Deras funktioner är de samma men de är inte kopior och det är förstås bra. Fästfrasrepliker från de tidigare versionerna levereras som passningar snarare än att det är något som karaktärerna säger, förutom Charles-Ingvars återkommande "Jag har en plan".
Den stora behållningen med "Jönssonligan"-filmerna har alltid varit de snillrika kupperna där ligan med en brokig samling av märkliga objekt gör ett inbrott och kommer därifrån med ett fett byte. Så inleds även denna film där högvis med gamla mynt stjäls. Men det slutar också som det brukar och Charles-Ingvar hamnar i finkan i 100 dagar, för att komma ut med en ny plan. Den handlar om en värdefull sten som är kopplad till en finsk kungakrona som i sin tur är en viktig beståndsdel i en gammal ambition inom den finska släkten Adelstierna om att införa monarki i vårt östra grannland. Kronan har hittats undangömd på Nordiska museet i Stockholm och stenen finns också i Sverige.
Men Jönssonligan är förstås inte ensamma om att jaga efter stenen. Den excentriska affärsmannen Knut Enberg (Henric Holmberg) och hans dotter Regina Wall (MyAnna Buring) (1 +1 = Wall-Enberg) letar också efter den då Enberg skapat sitt imperium genom att ha goda relationer med kungahusen och därför vill införa ett i Finland. Givetvis korsas deras vägar till slut och Jönssonligan får ta fram all sin list för att genomföra sin plan.
"Se upp för Jönssonligan" har fått lite blandad kritik och den har sina svagare stunder, men i det stora hela tycker jag att det är en underhållande svensk actionkomedi som matchar de bästa av de gamla filmerna. Jag gillar att det inte är en ny film i franchisen med exakt samma karaktärer även om de nu heter samma sak. Här finns det lite mer substans kring karaktärerna, vilket gör att man per automatik inte sitter och jämför Anders Johansson med Ulf Brunnberg. De gör helt enkelt inte samma karaktär.
Nog för att det hade varit kul att se filmen i en fullproppad biosalong med all den känsla det tillför men den här gången kom biofilmen hem till publiken i stället, och på sätt och vis är det bara att tacka och ta emot.
Men det tog inte slut där. Om det var tekniska detaljer som sköt upp filmen tidigare var det nu en pandemi som stoppade planerna. Det som skulle blivit svenska folkets stora juldagsbiofilm 2020 blev i stället en originalfilm för CMORE, vilket inte var vad någon hade trott. David Sundin sa tydligt när jag träffade honom att det var en film som skulle ses på bio och regissören Tomas Alfredson skrev ett långt öppet brev när det blev klart att filmen hamnade direkt på CMORE att han kände det som att han svek det svenska folket. En liten lätt överreaktion även om det är lätt att förstå att den vision Alfredson hade inte kunde slutföras.
Hur som helst blev det en juldagspremiär, men i stället för popcorndoftande biosalonger blev det soffan och tv:n hemma. Inte mig emot, som har CMORE, och ett drygt halvår senare släpps filmen på DVD och BD för även de utan rätt streamingpaket.
"Jönssonligan"-franchisen är ju en del av det svenska popkulturarvet. Jag hör till generationen som växt upp med filmerna. Jag tror till och med att jag såg den första filmen på bio med mina föräldrar och det finns många scener och repliker ur de gamla filmerna att garva åt än i dag. Denna nya version av Jönssonligan är tacksamt nog ingen platt nyversion karaktärsmässigt. De heter visserligen Charles-Ingvar Jönsson (Henrik Dorsin), Ragnar Vanheden (Anders Johansson), Harry (David Sundin) och Doris (Hedda Stiernstedt) men de är inte riktigt samma karaktärer som förr. Deras funktioner är de samma men de är inte kopior och det är förstås bra. Fästfrasrepliker från de tidigare versionerna levereras som passningar snarare än att det är något som karaktärerna säger, förutom Charles-Ingvars återkommande "Jag har en plan".
Den stora behållningen med "Jönssonligan"-filmerna har alltid varit de snillrika kupperna där ligan med en brokig samling av märkliga objekt gör ett inbrott och kommer därifrån med ett fett byte. Så inleds även denna film där högvis med gamla mynt stjäls. Men det slutar också som det brukar och Charles-Ingvar hamnar i finkan i 100 dagar, för att komma ut med en ny plan. Den handlar om en värdefull sten som är kopplad till en finsk kungakrona som i sin tur är en viktig beståndsdel i en gammal ambition inom den finska släkten Adelstierna om att införa monarki i vårt östra grannland. Kronan har hittats undangömd på Nordiska museet i Stockholm och stenen finns också i Sverige.
Men Jönssonligan är förstås inte ensamma om att jaga efter stenen. Den excentriska affärsmannen Knut Enberg (Henric Holmberg) och hans dotter Regina Wall (MyAnna Buring) (1 +1 = Wall-Enberg) letar också efter den då Enberg skapat sitt imperium genom att ha goda relationer med kungahusen och därför vill införa ett i Finland. Givetvis korsas deras vägar till slut och Jönssonligan får ta fram all sin list för att genomföra sin plan.
"Se upp för Jönssonligan" har fått lite blandad kritik och den har sina svagare stunder, men i det stora hela tycker jag att det är en underhållande svensk actionkomedi som matchar de bästa av de gamla filmerna. Jag gillar att det inte är en ny film i franchisen med exakt samma karaktärer även om de nu heter samma sak. Här finns det lite mer substans kring karaktärerna, vilket gör att man per automatik inte sitter och jämför Anders Johansson med Ulf Brunnberg. De gör helt enkelt inte samma karaktär.
Nog för att det hade varit kul att se filmen i en fullproppad biosalong med all den känsla det tillför men den här gången kom biofilmen hem till publiken i stället, och på sätt och vis är det bara att tacka och ta emot.
EXTRAMATERIALET
Inget. Och det är ju en ganska enorm besvikelse med tanke på vilken storfilm det är. Det här med extramaterial som mervärde är inget som svenska bolag verkar vara intresserade av.
TRE SAKER
1. "Jag har varit och bowlade" [sic] är kanske den absolut roligaste repliken i hela filmen.
2. Det är kul att musik används som ett hjälpmedel i Jönssonligans stötar.
3. Fler filmer? Ja, det vore ju konstigt om inte den ambitionen fanns, men kommer det att gå att mäta om filmen blev en publiksuccé eller inte? Det lär ju spela in i det hela.
2. Det är kul att musik används som ett hjälpmedel i Jönssonligans stötar.
3. Fler filmer? Ja, det vore ju konstigt om inte den ambitionen fanns, men kommer det att gå att mäta om filmen blev en publiksuccé eller inte? Det lär ju spela in i det hela.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
