Viktigt ämne som aldrig får glömmas bort
FILMENAtt göra en dokumentär om något fruktansvärt du varit med om för 25 år sedan är förmodligen ingen enkel resa att göra, men väldigt personlig. Det är precis vad dokumentärfilmaren Ewa Cederstam har gjort. Som 18-åring blev hon våldtagen, en händelse som förändrade hela hennes liv. I stället för att prata om övergreppet stängde Ewa dörren till sitt innersta men 25 år senare, öppnar hon den för att bearbeta det hon varit med om.
Det blir en resa genom tiden som gått och runt det som faktiskt hände den där kvällen när mannen med otäcka ögonen förgrep sig på Ewa mot hennes vilja. Vi får träffa Ewas man, mamma, pappa, vän och ytterligare ett offer för samma gärningsman. Ewa ställer närgångna och privata frågor och vill få dem att berätta hur de ser på saker och deras tankar kring varför Ewa är som hon är i dag. Händelsen har givetvis satt djupa spår, spår som kanske inte alltid är speciellt enkla att förstå varför de finns där.
Ewa låter sig förhöras av polis igen, för att försöka förstå varför hon reagerade som hon gjorde. Hon ställer sina föräldrar lite mot väggen och hon frågar sin sambo rätt ut om han hade velat ha en annan kvinna? Det är oerhört personligt och tragiskt, men säkerligen väldigt nyttigt för Ewa själv och även för de närstående. Det blir väldigt tydligt att våldtäkten bara drabbade Ewa rent fysiskt, men psykiskt har den påverkat hela familjen.
En nära dokumentär som kanske kan kännas lite seg ibland, men ändå är oerhört avskalad, rätt på och viktig för debatten. Stort gjort av henne att genomföra denna påfrestande resa. Förmodligen kan den hjälpa många andra drabbade.
Det blir en resa genom tiden som gått och runt det som faktiskt hände den där kvällen när mannen med otäcka ögonen förgrep sig på Ewa mot hennes vilja. Vi får träffa Ewas man, mamma, pappa, vän och ytterligare ett offer för samma gärningsman. Ewa ställer närgångna och privata frågor och vill få dem att berätta hur de ser på saker och deras tankar kring varför Ewa är som hon är i dag. Händelsen har givetvis satt djupa spår, spår som kanske inte alltid är speciellt enkla att förstå varför de finns där.
Ewa låter sig förhöras av polis igen, för att försöka förstå varför hon reagerade som hon gjorde. Hon ställer sina föräldrar lite mot väggen och hon frågar sin sambo rätt ut om han hade velat ha en annan kvinna? Det är oerhört personligt och tragiskt, men säkerligen väldigt nyttigt för Ewa själv och även för de närstående. Det blir väldigt tydligt att våldtäkten bara drabbade Ewa rent fysiskt, men psykiskt har den påverkat hela familjen.
En nära dokumentär som kanske kan kännas lite seg ibland, men ändå är oerhört avskalad, rätt på och viktig för debatten. Stort gjort av henne att genomföra denna påfrestande resa. Förmodligen kan den hjälpa många andra drabbade.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Ewa Cederstam tilldelades årets Dorispris som årligen delas ut till en person som främjat jämställdhet i filmbranschen. "Orädd har årets Doris med sin senaste film utmanat sina egna och samhällets tabun om vad vi kan prata om i det offentliga rummet. Årets Dorispristagare 2012 får oss att våga minnas", lyder delar av juryns motivering. Cederstam fick en prissumma på 10 000 kronor.
2. Dokumentärens sista scen är väldigt vacker och den inger ett hopp om att går att få ett värdigt liv även om man varit utsatt för något så vidrigt som våldtäkt.
3. Dokumentären har fått höga betyg av kritiker och även vunnit ett pris.
2. Dokumentärens sista scen är väldigt vacker och den inger ett hopp om att går att få ett värdigt liv även om man varit utsatt för något så vidrigt som våldtäkt.
3. Dokumentären har fått höga betyg av kritiker och även vunnit ett pris.
MARIA EREMO (2012-10-22)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
