Balanserar farligt nära gränsen till parodi
FILMENDen första filmen om pensionerade yrkesmördaren John Wick (Keanu Reeves) var å ena sidan rafflande action men å andra sidan rätt tunn storymässigt. Filmen gjordes av före detta stuntmänniskor och det var uppenbart att fräck action sattes i förarsätet och resten fick rumla runt i skuffen. Jag kände inte riktigt att en trilogi var motiverad, men "John Wick" blev någon sorts minisuccé och i Australien blev det ramaskri när filmdistributören planerade att hoppa över biovisningarna och köra ut uppföljaren direkt för hemmamarknaden. Protesterna gav resultat och det blev en biofilm även down under så det här filmserien har verkligen sin publik.
"John Wick: Chapter 2" inleds med en kvart som är en sorts epilog till den första filmen där John Wick temporärt klev ur pensioneringen och jagade en rysk maffiaboss spelad av Michael Nyqvist. Här träffar han bossens bror för att avsluta det hela och självklart spelas denna av Peter Stormare. Vad annars? Det är en roande inledning.
Knappt har John Wick packat ned sina vapen och kläder och murat igen golvet innan nästa uppdragsgivare knackar på dörren. Santino D'Antonio (Riccardo Scamarcio) hjälpte en gång i tiden John Wick att kliva av som yrkesmördare, men med den lilla brasklappen att han när som helst kan tvinga honom att kliva på igen. John Wick vägrar men då bränner Santino ned hans hus och den motvillige yrkesmördaren har inget val. Den som Santino vill att John Wick ska röja ur vägen är hans egen syster Gianna (Claudia Gerini) och det löser sig på ett annorlunda vis, men inser snabbt att han gått i en fälla eftersom Santino måste hämnas sin syster. Ett öppet kontrakt sätts på John Wick och plötsligt är alla yrkesmördare efter honom - och det är många.
Filmen är en halvtimme längre än sin föregångare och det är något som märks. Det blir en och annan runda för mycket där John Wick ställs emot hur många andra mördartyper som helst och givetvis lämnar en trail of dead efter sig (förutom när han ställs emot likasinnade då det tydligen är extra svårt att träffa rätt med revolvrarna).
Det jag gillar med filmen är att den bygger ut filmseriens mytologi med en hierarki och organisation bland yrkesmördare med fristäder och folk med specialkunskaper som man kan nyttja om man har speciella guldmynt. Det är lite kittlande och roligt, samtidigt som organisationens hjärta är lite väl tillskruvat där tatuerade damer med 50-tals-huckle på huvudet sitter och knattrar in order på VIC 20-datorer. Det är mycket i den här filmvärlden som balanserar på gränsen till att vara en parodi, men det är väl det som sätter den egna prägeln på filmerna.
Men "John Wick: Chapter 2" är för lång för sitt eget bästa. Actionrafflet blir tröttsamt och allt sanslöst dödande blir repetitivt och trist.
"John Wick: Chapter 2" inleds med en kvart som är en sorts epilog till den första filmen där John Wick temporärt klev ur pensioneringen och jagade en rysk maffiaboss spelad av Michael Nyqvist. Här träffar han bossens bror för att avsluta det hela och självklart spelas denna av Peter Stormare. Vad annars? Det är en roande inledning.
Knappt har John Wick packat ned sina vapen och kläder och murat igen golvet innan nästa uppdragsgivare knackar på dörren. Santino D'Antonio (Riccardo Scamarcio) hjälpte en gång i tiden John Wick att kliva av som yrkesmördare, men med den lilla brasklappen att han när som helst kan tvinga honom att kliva på igen. John Wick vägrar men då bränner Santino ned hans hus och den motvillige yrkesmördaren har inget val. Den som Santino vill att John Wick ska röja ur vägen är hans egen syster Gianna (Claudia Gerini) och det löser sig på ett annorlunda vis, men inser snabbt att han gått i en fälla eftersom Santino måste hämnas sin syster. Ett öppet kontrakt sätts på John Wick och plötsligt är alla yrkesmördare efter honom - och det är många.
Filmen är en halvtimme längre än sin föregångare och det är något som märks. Det blir en och annan runda för mycket där John Wick ställs emot hur många andra mördartyper som helst och givetvis lämnar en trail of dead efter sig (förutom när han ställs emot likasinnade då det tydligen är extra svårt att träffa rätt med revolvrarna).
Det jag gillar med filmen är att den bygger ut filmseriens mytologi med en hierarki och organisation bland yrkesmördare med fristäder och folk med specialkunskaper som man kan nyttja om man har speciella guldmynt. Det är lite kittlande och roligt, samtidigt som organisationens hjärta är lite väl tillskruvat där tatuerade damer med 50-tals-huckle på huvudet sitter och knattrar in order på VIC 20-datorer. Det är mycket i den här filmvärlden som balanserar på gränsen till att vara en parodi, men det är väl det som sätter den egna prägeln på filmerna.
Men "John Wick: Chapter 2" är för lång för sitt eget bästa. Actionrafflet blir tröttsamt och allt sanslöst dödande blir repetitivt och trist.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. "John Wick: Chapter 3" har utannonserats men har inget släppdatum än. Det gick tre år ungefär mellan de två första filmerna så någonstans runt 2020 kanske?
2. Det är återigen väldigt många kända ansikten i flera av de mindre rollerna. Här kan vi till exempel se Laurence Fishburne i en ganska viktig roll, vilket gör att det blir en liten "Matrix"-reunion när han står mitt emot Keanu Reeves.
3. Body count: 116. Avsevärt fler än i första filmen får stryka på foten. Hur många blir det i sista filmen?
2. Det är återigen väldigt många kända ansikten i flera av de mindre rollerna. Här kan vi till exempel se Laurence Fishburne i en ganska viktig roll, vilket gör att det blir en liten "Matrix"-reunion när han står mitt emot Keanu Reeves.
3. Body count: 116. Avsevärt fler än i första filmen får stryka på foten. Hur många blir det i sista filmen?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
