Bagatellartat boxardrama
FILMENDenna belgiska miniserie i fem delar har alla förutsättningar för ett spännande och gripande drama, men vill hinna med så många olika historier att den i slutänden fintar bort sig själv. I dess kärna finns en intressant story, men filmskaparna har tyvärr inte haft sans nog att sålla bland sina idéer, vilket resulterar i en plottrig och ofokuserad bagatell.
Den utspelas i efterkrigstidens Belgien, där vi får följa den unge lovande boxaren Stan Vandewalles omtumlande karriär som boxare. Med hjälp av sin tränare Max, som han träffat i ett tyskt fångläger under krigets sista dagar, försöker han skapa sig ett namn, men utöver att slåss i ringen måste han även ta allehanda fajter i sitt minst sagt komplicerade privatliv. Ännu ett hinder är den genomruttna boxningsindustrin, där giriga managers, läggmatcher och kopplingar till maffian är vardagsmat.
Det tar ett tag innan berättelsen börjar bli intressant. De inledande scenerna i krigets Belgien hafsas igenom, och produktionens budgetrestriktioner framgår med icke önskvärd tydlighet. Skådespeleriet är trevande och karaktärerna, redan i första avsnittet en månghövdad skara, sätter sig inte riktigt.
Det blir bättre i nästföljande del, där huvudkonflikten i Stans strävan att ärligt slå sig till toppen i en bransch där pengar och korruption styr med järnhand etableras. Detta är vad "King of the world" skildrar bäst, den bräckliga beroenderelationen mellan boxare och manager, där ingen gillar den andre, men båda behöver varandra för sin respektive fortsatta framgång. Stans första manager är ett slemmigt kryp, men framstår som ett helgon i jämförelse med de avskyvärda skitstövlar som tar över hans karriär när det börjar gå riktigt bra för honom. Det är svårt att inte empatisera med Stan, som egentligen inte är mer än en bricka i ett olustigt maktspel. Detta driver serien framåt, och är egentligen den enda anledningen till att jag lyckas bibehålla intresset.
Det är bara att beklaga att serien inte nöjer sig med denna berättelse. Istället måste vi stå ut med parallella historier om Stans mamma och pappa, hans kvinnor, hans pappas kvinnor, hans managers efterblivne son, och hans svågers dövstumma hund. Okej, jag ljög om den sista, men som synes vill "King of the world" förmedla en väldigt bred story, vilket bara stjäl fokus från huvudhistorien och istället ger oss en massa outvecklade scener och karaktärer.
Boxningen då? Jo, även om filmskaparna inledningsvis verkar glömma bort att vi faktiskt vill se vad Stan kan göra i ringen för att köpa honom som en tuff fighter, så blir det en hel del av den varan. Boxningsscenerna är hårt stiliserade, svartvita bilder av en upplyst ring badande i ett hav av mörker, vilket funkar bra och ger sköna avbrott till allt konspirerande i kulisserna. Jag hade dock önskat en smula mer realistiska matcher, istället för de stundtals "Punch-out"-liknande drabbningar vi nu får bevittna. Det hade varit mer i fas med filmens övriga ton.
Sammanfattningsvis är "King of the world" inte mer än ett okej tidsfördriv. En tight, fokuserad tretimmarsserie hade med all säkerhet varit ett stort steg framåt i jämförelse med de utdragna och dramatiskt upphackade fem timmar den nu utgör.
Den utspelas i efterkrigstidens Belgien, där vi får följa den unge lovande boxaren Stan Vandewalles omtumlande karriär som boxare. Med hjälp av sin tränare Max, som han träffat i ett tyskt fångläger under krigets sista dagar, försöker han skapa sig ett namn, men utöver att slåss i ringen måste han även ta allehanda fajter i sitt minst sagt komplicerade privatliv. Ännu ett hinder är den genomruttna boxningsindustrin, där giriga managers, läggmatcher och kopplingar till maffian är vardagsmat.
Det tar ett tag innan berättelsen börjar bli intressant. De inledande scenerna i krigets Belgien hafsas igenom, och produktionens budgetrestriktioner framgår med icke önskvärd tydlighet. Skådespeleriet är trevande och karaktärerna, redan i första avsnittet en månghövdad skara, sätter sig inte riktigt.
Det blir bättre i nästföljande del, där huvudkonflikten i Stans strävan att ärligt slå sig till toppen i en bransch där pengar och korruption styr med järnhand etableras. Detta är vad "King of the world" skildrar bäst, den bräckliga beroenderelationen mellan boxare och manager, där ingen gillar den andre, men båda behöver varandra för sin respektive fortsatta framgång. Stans första manager är ett slemmigt kryp, men framstår som ett helgon i jämförelse med de avskyvärda skitstövlar som tar över hans karriär när det börjar gå riktigt bra för honom. Det är svårt att inte empatisera med Stan, som egentligen inte är mer än en bricka i ett olustigt maktspel. Detta driver serien framåt, och är egentligen den enda anledningen till att jag lyckas bibehålla intresset.
Det är bara att beklaga att serien inte nöjer sig med denna berättelse. Istället måste vi stå ut med parallella historier om Stans mamma och pappa, hans kvinnor, hans pappas kvinnor, hans managers efterblivne son, och hans svågers dövstumma hund. Okej, jag ljög om den sista, men som synes vill "King of the world" förmedla en väldigt bred story, vilket bara stjäl fokus från huvudhistorien och istället ger oss en massa outvecklade scener och karaktärer.
Boxningen då? Jo, även om filmskaparna inledningsvis verkar glömma bort att vi faktiskt vill se vad Stan kan göra i ringen för att köpa honom som en tuff fighter, så blir det en hel del av den varan. Boxningsscenerna är hårt stiliserade, svartvita bilder av en upplyst ring badande i ett hav av mörker, vilket funkar bra och ger sköna avbrott till allt konspirerande i kulisserna. Jag hade dock önskat en smula mer realistiska matcher, istället för de stundtals "Punch-out"-liknande drabbningar vi nu får bevittna. Det hade varit mer i fas med filmens övriga ton.
Sammanfattningsvis är "King of the world" inte mer än ett okej tidsfördriv. En tight, fokuserad tretimmarsserie hade med all säkerhet varit ett stort steg framåt i jämförelse med de utdragna och dramatiskt upphackade fem timmar den nu utgör.
EXTRAMATERIALET
Finns inget
TRE SAKER
1. Seriens slut är inte sådär jättebra. Under sista avsnittet urartar alltihop till en halvtaskig hämndhistoria som varken känns kul eller påhittig.
2. Kollageliknande montage används i tid och otid för att förmedla att tid passerar eller att någonting viktigt händer. Väldigt tjatigt i längden.
3. Även om Kevin Janssens som spelar Stan är vältränad ser han ibland ut att vara i klenaste laget för de bjässar han möter i ringen.
2. Kollageliknande montage används i tid och otid för att förmedla att tid passerar eller att någonting viktigt händer. Väldigt tjatigt i längden.
3. Även om Kevin Janssens som spelar Stan är vältränad ser han ibland ut att vara i klenaste laget för de bjässar han möter i ringen.
JOEL FORNBRANT (2007-10-05)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
