Klubben ALLA ville men få tilläts besöka
FILMENAlla har väl hört talas om New York-klubben Studio 54, men alla kanske inte vet exakt vad det handlade om förutom att det var stället alla ville besöka i slutet på 70-talet. I dokumentären "Studio 54" får vi följa hur vännerna Ian Schrager och Steve Rubell skapade Studio 54, drev den och till slut blev tvungna att sälja den. Klubben öppnades i det sämsta kvarteret i New York under den här tiden och det var inte många som trodde att det skulle kunna fungera. Men Ian och Steve bevisade snart att man med rätt inställning, rätt klientel och en massa tur kunde göra det.
Klubben marknadsfördes och man lyckades få dit mängder av kändisar, vilket i sin tur gjorde att alla ville vara där och dansa och umgås med dessa kändisar. Klubben i sig var dessutom något man inte sett tidigare. Det var dekor och ljus som ständigt ändrades och man hade inga fördomar. I ett rasistiskt och homofobiskt New York öppnade Studio 54 dörrarna för alla. Alla var välkomna, ingen fördömde någon och allt var tillåtet. Ägarna kände sig odödliga och gjorde lite som de ville.
Detta var ironiskt också det som fällde klubben. Myndigheterna gjorde en räd mot klubben då man inte hade alkoholrättigheter och dessutom flödade knarket fritt och ägarna förskingrade pengar i massor. Något som till slut gjorde att de hamnade i fängelse.
Steve som gick bort i slutet av 80-talet medverkar inte i dokumentären på annat sätt än via inspelade arkivintervjuer men Ian lever fortfarande och är här med och berättar förvånansvärt öppet om vad som hände och hur man betedde sig. Dokumentären hade kunnat gjorts utan honom och hade till och med säkert blivit sevärd men att han nu medverkar gör att den blir mycket bättre. Den får en autenticitet som jag gillar. Och det faktum att han pratar så öppet om det som hände gör mycket.
Klubben marknadsfördes och man lyckades få dit mängder av kändisar, vilket i sin tur gjorde att alla ville vara där och dansa och umgås med dessa kändisar. Klubben i sig var dessutom något man inte sett tidigare. Det var dekor och ljus som ständigt ändrades och man hade inga fördomar. I ett rasistiskt och homofobiskt New York öppnade Studio 54 dörrarna för alla. Alla var välkomna, ingen fördömde någon och allt var tillåtet. Ägarna kände sig odödliga och gjorde lite som de ville.
Detta var ironiskt också det som fällde klubben. Myndigheterna gjorde en räd mot klubben då man inte hade alkoholrättigheter och dessutom flödade knarket fritt och ägarna förskingrade pengar i massor. Något som till slut gjorde att de hamnade i fängelse.
Steve som gick bort i slutet av 80-talet medverkar inte i dokumentären på annat sätt än via inspelade arkivintervjuer men Ian lever fortfarande och är här med och berättar förvånansvärt öppet om vad som hände och hur man betedde sig. Dokumentären hade kunnat gjorts utan honom och hade till och med säkert blivit sevärd men att han nu medverkar gör att den blir mycket bättre. Den får en autenticitet som jag gillar. Och det faktum att han pratar så öppet om det som hände gör mycket.
EXTRAMATERIALET
En trailer är det enda vi får.
TRE SAKER
1. Det är intressant att se hur olika Ian och Steve var. Ian var tillbakadragen medan Steve var mitt på dansgolvet med alla stjärnor.
2. En väldigt ung Michael Jackson syns i ett inslag och här känns han väldigt mänsklig.
3. Efter att ha sett dokumentären känns det konstigt att Ian och Steve kunde hålla på så länge som de ändå gjorde.
2. En väldigt ung Michael Jackson syns i ett inslag och här känns han väldigt mänsklig.
3. Efter att ha sett dokumentären känns det konstigt att Ian och Steve kunde hålla på så länge som de ändå gjorde.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
