Ett påskägg fyllt med galenskap
FILMENJa jisses. Inför säsongens tionde och sista avsnitt tittar jag på den lilla "previously on 'Happy!'"-summering som jag vanligtvis klickar förbi och inser hur jädra skruvat galen denna andra säsong är. Om Säsong ett var "En skruvad julhistoria med extra allt" är det ännu mer skruvat och ännu "extrare" allt denna gång. Stundtals funderar jag på om det är för överdrivet, men när säsongens samtliga avsnitt har gått i mål går det att känna in helheten och inse att det är skruvat precis till bristningsgränsen.
Christopher Meloni spelar mästerligt försupna expolisen Nick Sax som numera är hitman med en märklig förmåga att alltid landa med huvudet uppåt och fötterna nedåt oavsett hur knivig situation han hamnat i och hur mycket substanser han har innanför västen. I första säsongen blev Nick varse om att han hade en dotter, Hailey Hansen (Bryce Lorenzo), när hon blev kidnappad av självaste jultomten och skickade iväg sin låtsaskompis Happy (röst av Patton Oswalt) för att bli räddad. Plötsligt blev den flygande och blåa miniatyrenhörningen Nicks låtsaskompis som vägledde honom rätt i en väldigt snårig historia där maffiafiguren Mr. Blue (Ritchie Coster), psykopaten Smoothie (Patrick Fischler) och barnprogramledaren Sonny Shine (Christopher Fitzgerald) hade betydande roller. Övriga karaktärer av vikt var Haileys mamma Amanda (Medina Senghore) som också kidnappades samt Nicks gamla poliskollega Meredith McCarthy (Lili Mirojnick). Samtliga är med även i säsong två.
Några månader har gått och Nick har hållit sig nykter, vilket inte alls är en enkel match, men han måste ju vara skärpt och alert nu när han är pappa. Både Hailey och Amanda har sviter från kidnappningen som tar sig olika uttryck. Kanske allra värst för Amanda som var med om något väldigt oförklarligt i samband med den. Det var ju i själva verket Sonny Shine som låg bakom kidnappningarna och nu jobbar han på att lansera påsken som det nya stora och gör det hänsynslöst och brutalt. Hela säsongen inleds med att en svartklädd påskhare placerar bomber på nunnor och det ska visa sig att det är galningen Smoothie som döljer sig i dräkten - trots att Nick sköt honom i ögat i säsong ett. Smoothie har sina egna planer samtidigt som han jobbar efter Sonnys instruktioner.
Mr. Blue sitter i fängelse och är bokstavligt talat besatt av dödsguden Orcus som successivt utplånar den mänskliga delen av sin värd, och har givetvis en egen agenda som han verkar efter. Meredith har fått kicken från polisen och försöker knyta ihop alla trådar (även detta bokstavligt) och i sin kyl har hon något väldigt märkligt som hon kom över efter att ha skjutit en av Sonny Shines dansande Sockatoo-figurer.
Allt detta leder fram till en vansinnig historia som blir bara värre och värre för varje avsnitt som går, men som har en riktning och ett mål. En historia som kräver att Nick Sax plockar fram sitt verkliga jag för att kunna hantera den helt och hållet.
Serien är ju baserad på en serietidning skriven av renommerade Grant Morrison, men från och med denna säsong finns det ingen skriven förlaga att filma. Lyckligtvis är Morrison involverad i tv-seriens story och "Happy!" rullar på i samma stuk som sist. Jag har ju redan inledningsvis beskrivit det som att allt är ännu mer skruvat och det krävs kanske ett visst engagemang som tittare för att verkligen uppskatta serien. Den är emellanåt extremt våldsam, men råheten tonas möjligen ned en smula av spännande och udda sätt att återge dessa våldssekvenser. Att estetiken kommer från serievärlden är tydligt och det blir väldigt snyggt. I kombination med ett klurigt manus som emellanåt framstår som alldeles åt helvete urflippat men som visar sig vara smart och stiligt strukturerat blir det en upplevelse att se "Happy!".
Sen skadar det ju förstås inte att skådespelet är lysande. Meloni är så övertygande trovärdig i sin sluskroll att jag blir ärligt förvånad när jag någon dag efter att ha sett klart "Happy!" ser honom som en fullt normal karaktär i en annan serie. En riktig paradroll som jag hoppas att han får fortsätta att göra samtidigt som jag hoppas att fler upptäcker "Happy!". Det är serien värd.
Christopher Meloni spelar mästerligt försupna expolisen Nick Sax som numera är hitman med en märklig förmåga att alltid landa med huvudet uppåt och fötterna nedåt oavsett hur knivig situation han hamnat i och hur mycket substanser han har innanför västen. I första säsongen blev Nick varse om att han hade en dotter, Hailey Hansen (Bryce Lorenzo), när hon blev kidnappad av självaste jultomten och skickade iväg sin låtsaskompis Happy (röst av Patton Oswalt) för att bli räddad. Plötsligt blev den flygande och blåa miniatyrenhörningen Nicks låtsaskompis som vägledde honom rätt i en väldigt snårig historia där maffiafiguren Mr. Blue (Ritchie Coster), psykopaten Smoothie (Patrick Fischler) och barnprogramledaren Sonny Shine (Christopher Fitzgerald) hade betydande roller. Övriga karaktärer av vikt var Haileys mamma Amanda (Medina Senghore) som också kidnappades samt Nicks gamla poliskollega Meredith McCarthy (Lili Mirojnick). Samtliga är med även i säsong två.
Några månader har gått och Nick har hållit sig nykter, vilket inte alls är en enkel match, men han måste ju vara skärpt och alert nu när han är pappa. Både Hailey och Amanda har sviter från kidnappningen som tar sig olika uttryck. Kanske allra värst för Amanda som var med om något väldigt oförklarligt i samband med den. Det var ju i själva verket Sonny Shine som låg bakom kidnappningarna och nu jobbar han på att lansera påsken som det nya stora och gör det hänsynslöst och brutalt. Hela säsongen inleds med att en svartklädd påskhare placerar bomber på nunnor och det ska visa sig att det är galningen Smoothie som döljer sig i dräkten - trots att Nick sköt honom i ögat i säsong ett. Smoothie har sina egna planer samtidigt som han jobbar efter Sonnys instruktioner.
Mr. Blue sitter i fängelse och är bokstavligt talat besatt av dödsguden Orcus som successivt utplånar den mänskliga delen av sin värd, och har givetvis en egen agenda som han verkar efter. Meredith har fått kicken från polisen och försöker knyta ihop alla trådar (även detta bokstavligt) och i sin kyl har hon något väldigt märkligt som hon kom över efter att ha skjutit en av Sonny Shines dansande Sockatoo-figurer.
Allt detta leder fram till en vansinnig historia som blir bara värre och värre för varje avsnitt som går, men som har en riktning och ett mål. En historia som kräver att Nick Sax plockar fram sitt verkliga jag för att kunna hantera den helt och hållet.
Serien är ju baserad på en serietidning skriven av renommerade Grant Morrison, men från och med denna säsong finns det ingen skriven förlaga att filma. Lyckligtvis är Morrison involverad i tv-seriens story och "Happy!" rullar på i samma stuk som sist. Jag har ju redan inledningsvis beskrivit det som att allt är ännu mer skruvat och det krävs kanske ett visst engagemang som tittare för att verkligen uppskatta serien. Den är emellanåt extremt våldsam, men råheten tonas möjligen ned en smula av spännande och udda sätt att återge dessa våldssekvenser. Att estetiken kommer från serievärlden är tydligt och det blir väldigt snyggt. I kombination med ett klurigt manus som emellanåt framstår som alldeles åt helvete urflippat men som visar sig vara smart och stiligt strukturerat blir det en upplevelse att se "Happy!".
Sen skadar det ju förstås inte att skådespelet är lysande. Meloni är så övertygande trovärdig i sin sluskroll att jag blir ärligt förvånad när jag någon dag efter att ha sett klart "Happy!" ser honom som en fullt normal karaktär i en annan serie. En riktig paradroll som jag hoppas att han får fortsätta att göra samtidigt som jag hoppas att fler upptäcker "Happy!". Det är serien värd.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Trots att avsnitten inleds med "A Netflix original series" så är det SyFy som är "Happy!s" ursprungliga hem i USA. SyFy har lagt ned serien efter denna säsong, men i och med att det finns en deal med Netflix där serien gått bra kan det finnas en möjlighet till en fortsättning där den faktiskt blir "a Netflix original series".
2. Och blir det det, vågar jag sätta en peng på att det blir Halloween-tema. Säsongen slutar nämligen där, bland otäcka pumpor och annat hemskt.
3. I avsnitt 6 kan man i en slagsmålsscen mellan två figurer i Sockatoo-dräkter höra en liten skvätt dödsmetall. Det är låten "Murder for the Masses" med svenska Overtorture vars textförfattande sångare Joel Fornbrant är känd från 238 recensioner på DVDKritik.se.
2. Och blir det det, vågar jag sätta en peng på att det blir Halloween-tema. Säsongen slutar nämligen där, bland otäcka pumpor och annat hemskt.
3. I avsnitt 6 kan man i en slagsmålsscen mellan två figurer i Sockatoo-dräkter höra en liten skvätt dödsmetall. Det är låten "Murder for the Masses" med svenska Overtorture vars textförfattande sångare Joel Fornbrant är känd från 238 recensioner på DVDKritik.se.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
