Kallt obehag när verkligheten skruvas till
FILMENDet skulle kunna gå att placera "Det vita folket" under ett antal olika genrer. Science fiction, politisk thriller, skräck. Filmen har en mängd olika beröringspunkter där det centrala är ett kallt obehag. Den inleder med att berätta att den utspelar sig 2015, men det ska i så fall vara i en alternativ verklighet. En Orwellsk dystopi. Eller kanske inte alls - filmen sätter verkligheten i ett annat perspektiv och förändrar spelreglerna på så vis.
I fokus finns ett underjordiskt fängelse. Ett förvar för folk som ska "verkställas", det vill säga utvisas. Fängelset ligger mitt ute i ett snötäckt ingenmansland, långt bort från civilisation och värme. Pernilla August spelar föreståndaren Victoria som med en fast järnhand, men utan att framstå som en fascistoid paragrafryttare, styr stället. Bakom fasaden finns det ett hjärta och dessutom en hemlighet som ska ha stor betydelse för filmens upplösning. Vera Vitali spelar Alex, en av de nyanlända "gästerna" som gripits utanför en affär och separerats från sin dotter. Trots att stället är säkert försöker hon på alla sätt och vis att rymma.
Historien avhandlar flyktingfrågan och speciellt europeiska migrationsorganisationers förvar av folk som riskerar att skickas tillbaka till ett hem de inte vill återvända till. Det som skruvar till det är förstås att det inte handlar om "svenskar" och "invandrare" utan om, ja, jag vet inte riktigt vad. Det känns inte riktigt som det finns några utstakade nationaliteter här. Samtliga karaktärer har personnamn som är internationellt gångbara - Alex, Victoria, Vanessa, Josef, Franz och så vidare. Några platser nämns aldrig vid namn och det blir en väldigt obekväm och absurd känsla. Verkligheten kryper närmare och många tankar väcks.
Skådespelet är sparsmakat men effektivt. Det känns som alla inblandade aktörer håller tillbaka lite för att få till en lätt surrealistisk känsla. Det hade varit så enkelt att spela över och förvandla filmen till ett skrikigt och klichéfyllt fängelsedrama, men så är det tack och lov inte. Utöver August och Vitali ser vi fina insatser av bland annat Aliette Opheim, Isaka Sawadogo och Emil Almén.
Det är kanske inte någon fredagsmysfilm men en välspelad och tänkvärd historia som placerats i ett ganska obehagligt, men i sammanhanget rätt format.
I fokus finns ett underjordiskt fängelse. Ett förvar för folk som ska "verkställas", det vill säga utvisas. Fängelset ligger mitt ute i ett snötäckt ingenmansland, långt bort från civilisation och värme. Pernilla August spelar föreståndaren Victoria som med en fast järnhand, men utan att framstå som en fascistoid paragrafryttare, styr stället. Bakom fasaden finns det ett hjärta och dessutom en hemlighet som ska ha stor betydelse för filmens upplösning. Vera Vitali spelar Alex, en av de nyanlända "gästerna" som gripits utanför en affär och separerats från sin dotter. Trots att stället är säkert försöker hon på alla sätt och vis att rymma.
Historien avhandlar flyktingfrågan och speciellt europeiska migrationsorganisationers förvar av folk som riskerar att skickas tillbaka till ett hem de inte vill återvända till. Det som skruvar till det är förstås att det inte handlar om "svenskar" och "invandrare" utan om, ja, jag vet inte riktigt vad. Det känns inte riktigt som det finns några utstakade nationaliteter här. Samtliga karaktärer har personnamn som är internationellt gångbara - Alex, Victoria, Vanessa, Josef, Franz och så vidare. Några platser nämns aldrig vid namn och det blir en väldigt obekväm och absurd känsla. Verkligheten kryper närmare och många tankar väcks.
Skådespelet är sparsmakat men effektivt. Det känns som alla inblandade aktörer håller tillbaka lite för att få till en lätt surrealistisk känsla. Det hade varit så enkelt att spela över och förvandla filmen till ett skrikigt och klichéfyllt fängelsedrama, men så är det tack och lov inte. Utöver August och Vitali ser vi fina insatser av bland annat Aliette Opheim, Isaka Sawadogo och Emil Almén.
Det är kanske inte någon fredagsmysfilm men en välspelad och tänkvärd historia som placerats i ett ganska obehagligt, men i sammanhanget rätt format.
EXTRAMATERIALET
Inget, utöver lite trailers. Lite pinsamt står det "Trialershow" i menyn. Det är inte ofta det är stavfel i DVD-menyer.
TRE SAKER
1. Filmen är skriven och regisserad av Lisa Aschan som tidigare gjort "Apflickorna".
2. Historien började som en filmatisering baserad på Johannes Anyurus och Aleksander Motturis pjäs "Förvaret". Aschan fick ett stipendium på 5,4 miljoner i produktionsstöd från Stockholms filmfestival. Allt eftersom arbetet fortskred blev historien allt mer självständig och Aschan återlämnade stipendiet.
3. Filmen plockar inspiration från SVT-dokumentären "Förvaret" som vann en guldbagge 2016.
2. Historien började som en filmatisering baserad på Johannes Anyurus och Aleksander Motturis pjäs "Förvaret". Aschan fick ett stipendium på 5,4 miljoner i produktionsstöd från Stockholms filmfestival. Allt eftersom arbetet fortskred blev historien allt mer självständig och Aschan återlämnade stipendiet.
3. Filmen plockar inspiration från SVT-dokumentären "Förvaret" som vann en guldbagge 2016.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Vera Vitali (11)
Vera Vitali (11)
