Från snyggt till ofokuserat
FILMENJag återkommer emellanåt i mina recensioner om att filmen jag precis har sett är en sådan som jag skulle ha älskat att ha sett som barn. "Artemis Fowl" är ett fint exempel på en sådan film. Den är fantasifull och har framför allt barn i huvudrollerna, vilket gör att målgruppen för filmen känns ganska given. Det vill säga barn i kanske tolvårsåldern. Det är nämligen just exakt så gammal som titelns Artemis Fowl (Ferdia Shaw) är. Han är en irländsk grabb, son till en mästertjuv med samma namn (Colin Farrell), som i sin tur är son till en rad av mästertjuvar. Faktum är att familjen Fowl har en viss vikt i relationen mellan vår värld och en värld bestående av feer, troll, vättar och andra sagofigurer. Detta vet inte unge Artemis Fowl om inledningsvis trots att han är ett smärre geni som kan knäcka vilken luttrad och välutbildad lärare som helst.
Det är när hans pappa försvinner spårlöst som Artemis Fowl börjar inse att alla dessa sagor och myter han blivit matad med genom hela sitt liv faktiskt är sanna. Vi tittare har redan från början fått veta mer än Artemis Fowl, bland annat genom att en jättestor dvärg (!) - Mulch Diggums (Josh Gad) är en sorts berättare i filmen. Det visar sig att ett väldigt värdefullt magiskt föremål, Aculos, har förts bort från vättarnas värld och gömts undan av den äldre Artemis Fowl, och han har i sin tur blivit kidnappad av en vätte som gått till den onda sidan och är i behov av Aculos för att i vanlig ordning få en obeskrivlig makt över allt och alla.
Unge Artemis Fowl pressas därför till att leta rätt på Aculos för att få sin pappa frisläppt, samtidigt som styrkor i vättarnas värld också är högst angelägna om att återfå det försvunna föremålet, eftersom dess makt är alldeles för stor, speciellt för människorna. En förhållandevis ung löjtnant, Holly Short (Lara McDonnell), 84 år gammal, skickas till människornas värld av en annan anledning men fångas in av Artemis Fowl eftersom han trots allt är ett geni. Tillsammans ska de så småningom märka att de har ett gemensamt mål och andra saker som binder dem till varandra, vilket gör att de kan samarbeta mot alla de krafter och varelser de ställs mot.
Innan jag såg filmen hade jag lyckats snappa upp att den inte skulle vara så bra, och inledningsvis förstår jag inte varför den fått så dålig kritik. Men ju längre filmen går, ju fånigare blir den och även om den inte landar i en total katastrof känns det inte överdrivet givande att se den. Det är ju synd av flera anledningar. Till att börja med är filmen snygg. Kenneth Branagh har regisserat och han har ju faktiskt talang för episka och spektakulära filmer. Sen är det ändå lite kul med de här sagovarelserna som gör att filmen får ett visst släktskap med "Harry Potter"-serien och även en av de filmer som jag bär med mig från mina yngre dagar - "Legenden - Mörkrets härskare".
Men det blir lite ofokuserat och jämntjockt mot slutet och jag tappar intresset. Jag hade velat skicka filmen bakåt i tiden till mitt unga jag för den versionen av Anders hade slukat filmen med hull och hår.
Det är när hans pappa försvinner spårlöst som Artemis Fowl börjar inse att alla dessa sagor och myter han blivit matad med genom hela sitt liv faktiskt är sanna. Vi tittare har redan från början fått veta mer än Artemis Fowl, bland annat genom att en jättestor dvärg (!) - Mulch Diggums (Josh Gad) är en sorts berättare i filmen. Det visar sig att ett väldigt värdefullt magiskt föremål, Aculos, har förts bort från vättarnas värld och gömts undan av den äldre Artemis Fowl, och han har i sin tur blivit kidnappad av en vätte som gått till den onda sidan och är i behov av Aculos för att i vanlig ordning få en obeskrivlig makt över allt och alla.
Unge Artemis Fowl pressas därför till att leta rätt på Aculos för att få sin pappa frisläppt, samtidigt som styrkor i vättarnas värld också är högst angelägna om att återfå det försvunna föremålet, eftersom dess makt är alldeles för stor, speciellt för människorna. En förhållandevis ung löjtnant, Holly Short (Lara McDonnell), 84 år gammal, skickas till människornas värld av en annan anledning men fångas in av Artemis Fowl eftersom han trots allt är ett geni. Tillsammans ska de så småningom märka att de har ett gemensamt mål och andra saker som binder dem till varandra, vilket gör att de kan samarbeta mot alla de krafter och varelser de ställs mot.
Innan jag såg filmen hade jag lyckats snappa upp att den inte skulle vara så bra, och inledningsvis förstår jag inte varför den fått så dålig kritik. Men ju längre filmen går, ju fånigare blir den och även om den inte landar i en total katastrof känns det inte överdrivet givande att se den. Det är ju synd av flera anledningar. Till att börja med är filmen snygg. Kenneth Branagh har regisserat och han har ju faktiskt talang för episka och spektakulära filmer. Sen är det ändå lite kul med de här sagovarelserna som gör att filmen får ett visst släktskap med "Harry Potter"-serien och även en av de filmer som jag bär med mig från mina yngre dagar - "Legenden - Mörkrets härskare".
Men det blir lite ofokuserat och jämntjockt mot slutet och jag tappar intresset. Jag hade velat skicka filmen bakåt i tiden till mitt unga jag för den versionen av Anders hade slukat filmen med hull och hår.
EXTRAMATERIALET
Det finns faktiskt en hel rad med extramaterial att se trots att filmen har sin hemvist på Disney+ och det är ett utbud som liknar det som traditionellt brukar ligga på en fysisk utgåva. I ett antal kortare featuretter får vi lite bakgrundsinfo, titt på karaktärer och på filmens design. Trevligt på alla sätt och vis.
Man kan även välja att få filmen dubbad på svenska eller en rad andra språk.
Man kan även välja att få filmen dubbad på svenska eller en rad andra språk.
TRE SAKER
1. När man först få se den stora dvärgen Mulch Diggums i filmens inledande minuter så är jag helt övertygad om att det är Hagrid från "Harry Potter"-filmerna som jag ser. Det är i princip en identisk design av karaktären. Väldigt märkligt.
2. Filmen baseras på minst en av flera böcker i en serie om totalt åtta böcker skrivna av irländaren Eoin Colfer. Alla utom den sista finns översatta till svenska. Fans av bokserien har enorma problem med filmatiseringen, vilket gör att filmen har ett ganska uselt snittbetyg på IMDB. Det känns onekligen som om filmen ska vara den första i en rad filmer, men det känns också som att den inte levererade tillräckligt bra för att bli inledningen på en planerad filmsvit.
3. Unga Ferdia Shaw är barnbarn till den store Robert Shaw ("Jaws"), som visserligen dog runt 30 år innan Ferdia föddes.
2. Filmen baseras på minst en av flera böcker i en serie om totalt åtta böcker skrivna av irländaren Eoin Colfer. Alla utom den sista finns översatta till svenska. Fans av bokserien har enorma problem med filmatiseringen, vilket gör att filmen har ett ganska uselt snittbetyg på IMDB. Det känns onekligen som om filmen ska vara den första i en rad filmer, men det känns också som att den inte levererade tillräckligt bra för att bli inledningen på en planerad filmsvit.
3. Unga Ferdia Shaw är barnbarn till den store Robert Shaw ("Jaws"), som visserligen dog runt 30 år innan Ferdia föddes.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
