Lönnmördarens 24-timmarsjakt
FILMENJag vet inte om jag ska kalla det en trend för det känns som den här typen av film har funnits för evigt, men "Kate" sällar sig till den våg av historier om lönnmördare som ska pensionera sig men sedan hamnar i mer pang-pang än de tidigare varit med om. Det finns alldeles för många exempel för att lista dem. "Kate" har dock en liten twist på det hela i och med att klockan verkligen tickar för huvudpersonen.
Kate (Mary Elizabeth Winstead) är lönnmördare med Varrick (Woody Harrelson) som handläggare. Under filmens gång ser vi hur Varrick plockar upp Kate som litet barn och tränar henne till den lönnmördare hon blivit. I filmens start är de i Osaka och Kate har ett uppdrag som går ut på att prickskjuta ihjäl en man. Som vanligt är operationen tajmad och klar in i minsta sekund och tidsfönstret för att genomföra uppdraget är tajt. Det handlar om några få sekunder när mannen lämnar en bil för att gå in i en annan. Det är bara ett problem. Mannen är inte ensam, han har sin tonårsdotter med sig och Kate tvekar. Det finns en oskriven lag om "inga barn" men ordern är tydlig och trots att det bär emot skjuter hon mannen så att blodet skvätter i dotterns ansikte.
Incidenten plågar Kate och tio månader senare annonserar hon att hon vill dra sig tillbaka och leva ett vanligt liv. Hon ska bara göra ett sista uppdrag först, men när det väl är dags för det där avgörande skottet är det något som är fysiskt fel på Kate. Hon mår riktigt dåligt och det ska visa sig att hon blivit förgiftad med ett radioaktivt medel som kommer att bli hennes död inom 24 timmar. Genom att pussla ihop ett och annat kommer hon underfund med att hennes sista objekt, yakuzabossen Kijima (Jun Kunimura) är den som ligger bakom förgiftningen och för att komma åt honom kidnappar hon hans brorsdotter Ani (Miku Patricia Martineau) som förstås är dotter till den man hon knäppte tio månader senare.
Medan döden sakta äter upp hennes kropp jagar Kate genom Tokyonatten och dräper skurk efter skurk för att hinna få hämnd innan hon själv dör.
En lite annorlunda twist och på samma gång ett helt osannolikt upplägg. Den kraft Kate visar upp som allvarligt strålskadad är omänsklig och svår att tugga i sig även rent teoretiskt. Men den här typen av actionfilmer är sällan realistiska så vad gör det. Lite värre är det att jag redan en kvart in i filmen eller så får en liten känsla av vad som kommer att hända och visst blir det så. Väldigt uppenbart.
På ett plan fungerar filmen helt okej för en stunds rå och okomplicerad action men på ett annat blir det ganska upprepande och långtråkigt. Det känns lite som det går 13 filmer på dussinet där någon ensam, halvdöd, överdjävlig mördartyp dräper figur efter figur som om det vore den enklaste sak i världen. Tröttsamt.
Kate (Mary Elizabeth Winstead) är lönnmördare med Varrick (Woody Harrelson) som handläggare. Under filmens gång ser vi hur Varrick plockar upp Kate som litet barn och tränar henne till den lönnmördare hon blivit. I filmens start är de i Osaka och Kate har ett uppdrag som går ut på att prickskjuta ihjäl en man. Som vanligt är operationen tajmad och klar in i minsta sekund och tidsfönstret för att genomföra uppdraget är tajt. Det handlar om några få sekunder när mannen lämnar en bil för att gå in i en annan. Det är bara ett problem. Mannen är inte ensam, han har sin tonårsdotter med sig och Kate tvekar. Det finns en oskriven lag om "inga barn" men ordern är tydlig och trots att det bär emot skjuter hon mannen så att blodet skvätter i dotterns ansikte.
Incidenten plågar Kate och tio månader senare annonserar hon att hon vill dra sig tillbaka och leva ett vanligt liv. Hon ska bara göra ett sista uppdrag först, men när det väl är dags för det där avgörande skottet är det något som är fysiskt fel på Kate. Hon mår riktigt dåligt och det ska visa sig att hon blivit förgiftad med ett radioaktivt medel som kommer att bli hennes död inom 24 timmar. Genom att pussla ihop ett och annat kommer hon underfund med att hennes sista objekt, yakuzabossen Kijima (Jun Kunimura) är den som ligger bakom förgiftningen och för att komma åt honom kidnappar hon hans brorsdotter Ani (Miku Patricia Martineau) som förstås är dotter till den man hon knäppte tio månader senare.
Medan döden sakta äter upp hennes kropp jagar Kate genom Tokyonatten och dräper skurk efter skurk för att hinna få hämnd innan hon själv dör.
En lite annorlunda twist och på samma gång ett helt osannolikt upplägg. Den kraft Kate visar upp som allvarligt strålskadad är omänsklig och svår att tugga i sig även rent teoretiskt. Men den här typen av actionfilmer är sällan realistiska så vad gör det. Lite värre är det att jag redan en kvart in i filmen eller så får en liten känsla av vad som kommer att hända och visst blir det så. Väldigt uppenbart.
På ett plan fungerar filmen helt okej för en stunds rå och okomplicerad action men på ett annat blir det ganska upprepande och långtråkigt. Det känns lite som det går 13 filmer på dussinet där någon ensam, halvdöd, överdjävlig mördartyp dräper figur efter figur som om det vore den enklaste sak i världen. Tröttsamt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Vid ett tillfälle snor Kate en bil för att snabbt fly undan. Problemet är att när hon väl startar bilen kunde hon inte valt en mindre odiskret bil. Lite humor i det hela.
2. En bit i filmen när Kate fått slita ordentligt och är blodig och skitig (och ser ut ungefär som på filmaffischen) är Mary Elizabeth Winstead faktiskt ganska lik Sigourney Weaver i paradrollen som Ripley.
3. I en sekvens träffar några yakuzaunderhuggare Kijimas rådgivare på en restaurang och hälsar honom på japanska. "God kväll, chefen" står det som översättning. Det de faktiskt säger är otsukaresama desu som är en japansk hälsning som betyder "Du är trött", vilket är ett sätt att tacka någon för en dags hårt arbete. Kör man frasen i Google Translate blir det "Bra jobbat" på svenska.
2. En bit i filmen när Kate fått slita ordentligt och är blodig och skitig (och ser ut ungefär som på filmaffischen) är Mary Elizabeth Winstead faktiskt ganska lik Sigourney Weaver i paradrollen som Ripley.
3. I en sekvens träffar några yakuzaunderhuggare Kijimas rådgivare på en restaurang och hälsar honom på japanska. "God kväll, chefen" står det som översättning. Det de faktiskt säger är otsukaresama desu som är en japansk hälsning som betyder "Du är trött", vilket är ett sätt att tacka någon för en dags hårt arbete. Kör man frasen i Google Translate blir det "Bra jobbat" på svenska.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
