Kul format i en vanligtvis mallad genre
FILMENNästan alla genrer har sina givna former på hur deras historier ska berättas. I de flesta fall former som "alltid" fungerar, även om de kan tendera att bli lite generiska. Därför är det kul när det då och då dyker upp genrefilmer som sticker ut lite genom att leka med formen, speciellt när det handlar om en vanligt vis oerhört mallad genre som romantisk komedi. Som svensk sådan känns "Tack för senast" hyfsat unik.
Lättast sammanfattat handlar filmen om ett kompisgäng som då och då samlas i grupp. Det kan vara högtider som nyår och midsommar, kalas, bröllop eller andra tillfällen då gänget av någon anledning träffas. Det betyder att vi stötvis träffar våra karaktärer och själva får fylla i luckorna mellan tillfällena. Vilka relationer har förändrats sedan sist? Ett kul grepp som jag tycker fungerar riktigt fint i detta sammanhang.
Huvudpersonen är Klara (Lisa Carlehed) som till en början med är gängets eviga singel. 37 år gammal börjar det kännas lite obekvämt när alla har någon att kyssa in tolvslaget med på nyår, speciellt som hon har ett förhållande med en gift man, Daniel (Christian Hillborg), som till råga på allt är granne till hennes bästa kompis Ullis (Liv Mjönes) och då givetvis är med på samma nyårsfest. Inte så bra. När natten kommit lämnar Klara festen och träffar för ett kort ögonblick Victor (Oscar Töringe), kusin till Ullis - fast det vet hon inte då. Vi tittare förstår förstås att det är paret Klara/Victor det hela ska handla om.
Men det går förstås inte så enkelt för dem och när vi återser kompisgänget nästa gång har det börja hända saker. Några har hittat varandra på nyårsfesten och blivit ett par, medan andra förhållanden börjar utmanas på olika vis. Och Klara är fortfarande ensam, och så där fortsätter det till nästa gång och nästa igen.
Det jag verkligen gillar med formen är att det blir så tydligt hur lite det faktiskt krävs för att mycket ska berättas när en historia pytsas ut så här stötvis. Låt oss säga att det är var tredje månad vi träffar gänget. I verkligheten händer det massor på så lång tid som kanske borde skildras i bild på något vis, men i den här filmen måste man hitta på effektiva sätt att berätta samma information utan att visa den. Och det är det jag gillar.
Ensemblefilmer är också kul och filmen rymmer fler karaktärer än de sju som syns på affischen. För min del är "Tack för senast" en riktigt bra genomförd romantisk komedi. Rolig, inte överdrivet originell, men med ett i sammanhanget kul format som bara hjälper till. Det enda tråkiga är förstås att det inte är svensk originalfilm utan en remake.
Lättast sammanfattat handlar filmen om ett kompisgäng som då och då samlas i grupp. Det kan vara högtider som nyår och midsommar, kalas, bröllop eller andra tillfällen då gänget av någon anledning träffas. Det betyder att vi stötvis träffar våra karaktärer och själva får fylla i luckorna mellan tillfällena. Vilka relationer har förändrats sedan sist? Ett kul grepp som jag tycker fungerar riktigt fint i detta sammanhang.
Huvudpersonen är Klara (Lisa Carlehed) som till en början med är gängets eviga singel. 37 år gammal börjar det kännas lite obekvämt när alla har någon att kyssa in tolvslaget med på nyår, speciellt som hon har ett förhållande med en gift man, Daniel (Christian Hillborg), som till råga på allt är granne till hennes bästa kompis Ullis (Liv Mjönes) och då givetvis är med på samma nyårsfest. Inte så bra. När natten kommit lämnar Klara festen och träffar för ett kort ögonblick Victor (Oscar Töringe), kusin till Ullis - fast det vet hon inte då. Vi tittare förstår förstås att det är paret Klara/Victor det hela ska handla om.
Men det går förstås inte så enkelt för dem och när vi återser kompisgänget nästa gång har det börja hända saker. Några har hittat varandra på nyårsfesten och blivit ett par, medan andra förhållanden börjar utmanas på olika vis. Och Klara är fortfarande ensam, och så där fortsätter det till nästa gång och nästa igen.
Det jag verkligen gillar med formen är att det blir så tydligt hur lite det faktiskt krävs för att mycket ska berättas när en historia pytsas ut så här stötvis. Låt oss säga att det är var tredje månad vi träffar gänget. I verkligheten händer det massor på så lång tid som kanske borde skildras i bild på något vis, men i den här filmen måste man hitta på effektiva sätt att berätta samma information utan att visa den. Och det är det jag gillar.
Ensemblefilmer är också kul och filmen rymmer fler karaktärer än de sju som syns på affischen. För min del är "Tack för senast" en riktigt bra genomförd romantisk komedi. Rolig, inte överdrivet originell, men med ett i sammanhanget kul format som bara hjälper till. Det enda tråkiga är förstås att det inte är svensk originalfilm utan en remake.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Originalet är danska "Lång historia kort" från 2015 som skrevs av Maren Louise Käehne och May el-Toukhy som även regisserade.
2. För det svenska manuset står Ella Lemhagen.
3. Och Moa Gammel har regisserat.
2. För det svenska manuset står Ella Lemhagen.
3. Och Moa Gammel har regisserat.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
