Kul med ett lager av något nytt
FILMENPeter Magnusson har ju under de senaste åren gjort succé i femmans Norgeimport "Sommaren med släkten", där han eller någon annan i titelns släkt i varje avsnitt gör bort sig och krånglar till det och hamnar i omöjliga situationer. Konceptet med att göra bort sig och hamna i onödigt snåriga situationer tar han med sig till manusförfattandet av "Tills Frank skiljer oss åt". Han gör visserligen en av rollerna i filmen, men inte dess huvudperson. Den uppgiften har hamnat på Liv Mjönes.
Hon spelar Vera, en snart 40-årig kvinna som är den eviga singeln. Hon har visserligen relationer så till den milda grad att hon dragit på sig några könssjukdomar, men relationerna leder sällan till något mer. Hennes livscoach (Katrin Sundberg) instruerar henne att "mållåsa" och inte tråna efter män hon aldrig kan få. Det finns en man hon är kär i utan att våga ta steget. Det är kollegan Frank (Erik Johansson), och när hon väl vågar säga vad hon känner är det försent. Han ska sluta och flytta utomlands och har dessutom en flickvän. Ridå.
Strax därpå träffar hon Carl-Johan (Magnusson) och det klickar. I och med att Vera knaprar tabletter för att bli av med sina könssjukdomar dröjer de innan de ligger med varandra och det är kanske en anledning till att det för en gångs skull känns riktigt bra. Till och med så bra att Vera har bestämt sig för att fria till Carl-Johan. Detta ska ske under en resa till Åre för att fira hans mammas 70-årsdag. På plats i Åre finns även Veras bästa kompis Mellen (Emma Molin) och - ska det visa sig - Frank, nybliven singel och med samma känslor för Vera som hon hade för honom. Olyckligvis kommer detta fram precis efter att hon friat och dessutom börjat inse att den person hon valt till sin äkta man kanske inte är så bra trots allt och en snårig boll av komplicerade lögner och påhitt börjar snabbt nysta ihop sig.
Det här är en helt okej romantisk komedi. Jag sitter inte och skrattar ihjäl mig framför tv:n, men det finns ett driv och en känsla i filmen som fångar mitt intresse. Även om det inte är världens mest originella historia får jag ändå känslan av att det är något som inte som det brukar vara. Något lager av "något nytt", helt enkelt.
Nytt är det även att Peter Magnusson tar ett kliv tillbaka och inte spelar den vanliga rollen han brukar ha i sina filmer. I stället spelar han en person som går från att vara charmig till en ren kuf på ett snyggt sätt. Det blir kul och man har inte direkt tråkigt i denna films sällskap.
Hon spelar Vera, en snart 40-årig kvinna som är den eviga singeln. Hon har visserligen relationer så till den milda grad att hon dragit på sig några könssjukdomar, men relationerna leder sällan till något mer. Hennes livscoach (Katrin Sundberg) instruerar henne att "mållåsa" och inte tråna efter män hon aldrig kan få. Det finns en man hon är kär i utan att våga ta steget. Det är kollegan Frank (Erik Johansson), och när hon väl vågar säga vad hon känner är det försent. Han ska sluta och flytta utomlands och har dessutom en flickvän. Ridå.
Strax därpå träffar hon Carl-Johan (Magnusson) och det klickar. I och med att Vera knaprar tabletter för att bli av med sina könssjukdomar dröjer de innan de ligger med varandra och det är kanske en anledning till att det för en gångs skull känns riktigt bra. Till och med så bra att Vera har bestämt sig för att fria till Carl-Johan. Detta ska ske under en resa till Åre för att fira hans mammas 70-årsdag. På plats i Åre finns även Veras bästa kompis Mellen (Emma Molin) och - ska det visa sig - Frank, nybliven singel och med samma känslor för Vera som hon hade för honom. Olyckligvis kommer detta fram precis efter att hon friat och dessutom börjat inse att den person hon valt till sin äkta man kanske inte är så bra trots allt och en snårig boll av komplicerade lögner och påhitt börjar snabbt nysta ihop sig.
Det här är en helt okej romantisk komedi. Jag sitter inte och skrattar ihjäl mig framför tv:n, men det finns ett driv och en känsla i filmen som fångar mitt intresse. Även om det inte är världens mest originella historia får jag ändå känslan av att det är något som inte som det brukar vara. Något lager av "något nytt", helt enkelt.
Nytt är det även att Peter Magnusson tar ett kliv tillbaka och inte spelar den vanliga rollen han brukar ha i sina filmer. I stället spelar han en person som går från att vara charmig till en ren kuf på ett snyggt sätt. Det blir kul och man har inte direkt tråkigt i denna films sällskap.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I rollistan kan man hitta Per Burell som "Besudlad man". Det är en återkommande figur som är lite rolig faktiskt.
2. Min favorit Peter Schildt gör också en liten roll i filmen. Han borde skådespela mer!
3. Och när man ändå pratar om små roller måste jag nämna journalisten Per Sinding-Larsen som hjälpsam norrman.
2. Min favorit Peter Schildt gör också en liten roll i filmen. Han borde skådespela mer!
3. Och när man ändå pratar om små roller måste jag nämna journalisten Per Sinding-Larsen som hjälpsam norrman.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
