Har sina poänger men också stereotyper
FILMENI grund och botten är det en romantisk komedi, stundtals en charmig sådan om den där killen och tjejen som träffas av en slump och finner varandra trots att de egentligen är varandras motsatser. Fast redan där, i min absolut första mening i recensionen, ramlar jag ned i samma slukhål som filmen gör. Det här är nämligen en historia som klamrar sig fast vid "varandras motsatser" så hårt att den tror att den kan klämma ut botemedlet mot cancer ur det. Resultatet blir en stereotypspäckad berättelse med extra stereotypspäck som grädde på moset.
Men i grund och botten är det en romantisk komedi, stundtals en charmig sådan om den där killen och tjejen som träffas av en slump och finner varandra trots att de egentligen är varandras motsatser. Jonah Hill spelar Ezra, en 35-årig jude som inte riktigt känner sig hemma i den judiska världen även om han accepterar den som en del av honom. Han går på en del planlösa dejter med judiska kvinnor men det leder ingenstans. Han jobbar som aktiemäklare men skulle helst av allt vilja säga upp sig och satsa på podden han har tillsammans med sin kompis Mo (Sam Jay) där de snackar om både livet och skit, utifrån kulturen de älskar. Ezra har fostrats av hiphopen med allt vad det innebär.
Amira (Lauren London) är en svart muslimsk ung kvinna som kan sätta hårt mot hårt när det behövs. Det har hon med sig i blodet. Man kan säga att av alla män i Los Angeles skulle inte Ezra stått speciellt högt upp på listan, om det nu inte var så att de träffades av en slump och valde att träffas på riktigt. Saker och ting klaffar omgående och de ses mer, delar tankar och upplevelser och vänskapen glider snart in i en riktig relation. En sådan som är på riktigt-riktigt och som behöver bli något mer än bara en relation.
Alltså är det dags att träffa föräldrarna. Det här upplägget känner vi igen från många andra romantiska komedier. Bring on the galna föräldrar! Och ska det göras, ska det göras ordentligt. Med extra mycket stereotypspäck. Först ut att skämmas för sina föräldrar är Ezra. Uppenbarligen är familjens urkraft hans mamma Shelley (Julia Louis-Dreyfus) som helt enkelt inte kan hålla käften eller tänka sig för innan hon läcker ur sig fördomsfulla drapor. Pappa Arnold (David Duchovny) är desto tystare, men inte heller helt med i matchen. Ezra vill sjunka genom marken. Amiras föräldrar är inte dumklumpiga som Ezras men väl stenhårda i sina åsikter. Speciellt pappa Akbar (Eddie Murphy) som skulle kunna skrämma livet ur en betongvägg. För Ezra blir det inte speciellt enkelt när han ska försöka kommunicera med sin blivande svärfar. Det går faktiskt inte alls.
Vägen till bröllop blir inte enkel för Ezra och Amira, speciellt inte när föräldrarna är som de är.
Jag tycker ändå att "You People" har vissa poänger och när den är som bäst är den charmig och till och med lite fin, men den verkar tro så mycket på idén om att fullständigt bombardera tittaren med stereotyper att den inte förstår att den kör in i väggen. Detta trots att både Julia Louis-Dreyfus och Eddie Murphy är briljanta i sina tillskruvade karaktärer.
Knepigt, för även om jag tydligt listat brister i filmen, så har jag inte direkt tråkigt när jag ser den.
Men i grund och botten är det en romantisk komedi, stundtals en charmig sådan om den där killen och tjejen som träffas av en slump och finner varandra trots att de egentligen är varandras motsatser. Jonah Hill spelar Ezra, en 35-årig jude som inte riktigt känner sig hemma i den judiska världen även om han accepterar den som en del av honom. Han går på en del planlösa dejter med judiska kvinnor men det leder ingenstans. Han jobbar som aktiemäklare men skulle helst av allt vilja säga upp sig och satsa på podden han har tillsammans med sin kompis Mo (Sam Jay) där de snackar om både livet och skit, utifrån kulturen de älskar. Ezra har fostrats av hiphopen med allt vad det innebär.
Amira (Lauren London) är en svart muslimsk ung kvinna som kan sätta hårt mot hårt när det behövs. Det har hon med sig i blodet. Man kan säga att av alla män i Los Angeles skulle inte Ezra stått speciellt högt upp på listan, om det nu inte var så att de träffades av en slump och valde att träffas på riktigt. Saker och ting klaffar omgående och de ses mer, delar tankar och upplevelser och vänskapen glider snart in i en riktig relation. En sådan som är på riktigt-riktigt och som behöver bli något mer än bara en relation.
Alltså är det dags att träffa föräldrarna. Det här upplägget känner vi igen från många andra romantiska komedier. Bring on the galna föräldrar! Och ska det göras, ska det göras ordentligt. Med extra mycket stereotypspäck. Först ut att skämmas för sina föräldrar är Ezra. Uppenbarligen är familjens urkraft hans mamma Shelley (Julia Louis-Dreyfus) som helt enkelt inte kan hålla käften eller tänka sig för innan hon läcker ur sig fördomsfulla drapor. Pappa Arnold (David Duchovny) är desto tystare, men inte heller helt med i matchen. Ezra vill sjunka genom marken. Amiras föräldrar är inte dumklumpiga som Ezras men väl stenhårda i sina åsikter. Speciellt pappa Akbar (Eddie Murphy) som skulle kunna skrämma livet ur en betongvägg. För Ezra blir det inte speciellt enkelt när han ska försöka kommunicera med sin blivande svärfar. Det går faktiskt inte alls.
Vägen till bröllop blir inte enkel för Ezra och Amira, speciellt inte när föräldrarna är som de är.
Jag tycker ändå att "You People" har vissa poänger och när den är som bäst är den charmig och till och med lite fin, men den verkar tro så mycket på idén om att fullständigt bombardera tittaren med stereotyper att den inte förstår att den kör in i väggen. Detta trots att både Julia Louis-Dreyfus och Eddie Murphy är briljanta i sina tillskruvade karaktärer.
Knepigt, för även om jag tydligt listat brister i filmen, så har jag inte direkt tråkigt när jag ser den.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen innebar en liten återförening för Julia Louis-Dreyfus och Eddie Murphy som för 40 år sedan båda var medlemmar i "Saturday Night Live"-gänget under åren 1982-84.
2. David Duchovny håller oväntat låg profil i filmen.
3. Säga vad man vill om romantiska komedier, men emellanåt briljerar manusförfattarna när de ska skriva bra frierier. Och manusförfattare i det här fallet är Jonah Hill och Kenya Barris som även regisserat filmen.
2. David Duchovny håller oväntat låg profil i filmen.
3. Säga vad man vill om romantiska komedier, men emellanåt briljerar manusförfattarna när de ska skriva bra frierier. Och manusförfattare i det här fallet är Jonah Hill och Kenya Barris som även regisserat filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
