Udda men svagt om 40-årskrisen
FILMENAbby lever ett till synes ordinärt förortsliv med sin fru och deras två barn. Hon är hemma och tar hand om hus och barn medan frun gör karriär på en advokatbyrå. En dag förändras dock allt. Abby får en hård baseboll i huvudet och smällen verkar få henne att ta helt nya beslut. Hon bestämmer sig för att börja arbeta som inredare men det står snabbt klart att det inte räcker för att täcka hennes nyfunna frihetsbegär. Så hon provar andra saker och så småningom bestämmer hon sig för att börja sälja sex, ivrigt påhejad av sin hjälpreda som också blir hennes länk till kunderna. Allt sker med inredningsjobbet som fasad.
Till en början verkar det nya karriärvalet bero på sexuell frustration men efterhand som den ena kunden avlöser den andra börjar det även fylla andra behov. Hon är noga med sitt klientel och ser till att varje kunds speciella behov blir uppfyllt. Bland annat tar hon en överviktig tjej under sina vingar när hon får reda på att tjejen dels är okysst och dels matas av sin mor med böcker som talar om hur man går ned i vikt. Insatsen blir – förutom sex – att byta ut böckerna mot sådana som stärker självförtroendet mer än bantningskurer. För en stund verkar allt bli bättre även i familjelivet. Abby har plötsligt mer energi, är gladare med barnen och försöker också väcka liv i sitt slumrande sexliv med frun. Dessvärre varar det inte så länge.
Regissören Stacie Passon visar på ett tydligt sätt upp Abbys desperata jakt på att fylla det där odefinierbara tomrummet i sitt liv, men hon lyckas inte riktigt knyta ihop säcken. Jag vill inte det här, låter hon Abby uttala som ett mantra i filmens inledning men sedan är hon sämre på att tala om vad hon vill. Ju längre hennes jakt på det okända pågår desto svårare är det för tittaren att avgöra vad hon egentligen letar efter. Till slut leder Stacie Passon in tittaren i ett ganska slätstruket slut där alldeles för mycket är upp till egna tolkningar och där ingenting känns sagt. Det är visserligen en lite småintressant resa dit, men lite tydligare mål och mening hade inte varit fel. Abbys 40-årskris blir bara en i mängden om det inte hade varit för hennes udda karriärval.
Jag drar flera paralleller till filmen "Special Treatment" som jag recenserade här för ett par år sedan. Även där var huvudkaraktären en uttråkad medelålders prostituerad kvinna. Även där hemföll man till ett slätstruket ordnat slut utan någon vettig idé eller struktur. Vad som kvarstår här är ett udda sätt att berätta om ett fenomen utan något mer än att peka på att det finns. Och det visste vi väl redan?
Till en början verkar det nya karriärvalet bero på sexuell frustration men efterhand som den ena kunden avlöser den andra börjar det även fylla andra behov. Hon är noga med sitt klientel och ser till att varje kunds speciella behov blir uppfyllt. Bland annat tar hon en överviktig tjej under sina vingar när hon får reda på att tjejen dels är okysst och dels matas av sin mor med böcker som talar om hur man går ned i vikt. Insatsen blir – förutom sex – att byta ut böckerna mot sådana som stärker självförtroendet mer än bantningskurer. För en stund verkar allt bli bättre även i familjelivet. Abby har plötsligt mer energi, är gladare med barnen och försöker också väcka liv i sitt slumrande sexliv med frun. Dessvärre varar det inte så länge.
Regissören Stacie Passon visar på ett tydligt sätt upp Abbys desperata jakt på att fylla det där odefinierbara tomrummet i sitt liv, men hon lyckas inte riktigt knyta ihop säcken. Jag vill inte det här, låter hon Abby uttala som ett mantra i filmens inledning men sedan är hon sämre på att tala om vad hon vill. Ju längre hennes jakt på det okända pågår desto svårare är det för tittaren att avgöra vad hon egentligen letar efter. Till slut leder Stacie Passon in tittaren i ett ganska slätstruket slut där alldeles för mycket är upp till egna tolkningar och där ingenting känns sagt. Det är visserligen en lite småintressant resa dit, men lite tydligare mål och mening hade inte varit fel. Abbys 40-årskris blir bara en i mängden om det inte hade varit för hennes udda karriärval.
Jag drar flera paralleller till filmen "Special Treatment" som jag recenserade här för ett par år sedan. Även där var huvudkaraktären en uttråkad medelålders prostituerad kvinna. Även där hemföll man till ett slätstruket ordnat slut utan någon vettig idé eller struktur. Vad som kvarstår här är ett udda sätt att berätta om ett fenomen utan något mer än att peka på att det finns. Och det visste vi väl redan?
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är delvis baserad på regissörens egna upplevelser men de inkluderar ingen baseboll som katalysator och inte heller någon karriär som prostituerad.
2. Detta var regissörens debutfilm och hon har vunnit två festivalpriser med den.
3. Det är intressant att se ett lesbiskt par med de här problemen. Passon har inte behövt hitta på något krystat eller överdrivet utan historien fungerar precis lika bra som om det handlat om heterosexuella.
2. Detta var regissörens debutfilm och hon har vunnit två festivalpriser med den.
3. Det är intressant att se ett lesbiskt par med de här problemen. Passon har inte behövt hitta på något krystat eller överdrivet utan historien fungerar precis lika bra som om det handlat om heterosexuella.
THOMAS HELSING (2014-05-01)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Robin Weigert (9)
Robin Weigert (9)
