Småtrist om prostitution och terapeuter
FILMENDet kallas världens äldsta yrke men är också ett av de mest föraktade. På film har det skildrats åtskilliga gånger med blandade resultat. I "Taxi Driver" är det en del av Travis Bickles bild av ett dekadent samhälle. I "Pretty woman" är det mer en anhalt på vägen för den lyckliga horan i väntan på drömprinsen. "Special treatment" hamnar någonstans i det gråa, tråkiga fåran mitt emellan de båda exemplen.
Alice (Isabelle Huppert) är en ganska sliten, medelålders callgirl vars liv känns tämligen tråkigt och innehållslöst. I hennes värld går torskarnas pengar till att införskaffa nya inredningsdetaljer. Den ena får bekosta en ny tavla, en annan en en lampkrona och så vidare. Men trots fokuseringen på nya saker blir hon inte lyckligare för det. När hon möter den deprimerade terapeuten Xavier (Bouli Lanners) börjar hon allt mer öppet umgås med tanken på att ta sig ur sitt yrke.
Hela filmen går dock på tomgång. Skildrandet av de bägge huvudpersonernas liv är ungefär lika småtrist som filmen i övrigt. Både Alice och Xaviers klienter är pappfigurer till klyschor utan något speciellt djup eller iderikedom. En flörtig transa här - en fet gubbe med förkärlek för tjejer i skoluniform där. Visst är det lätt att förstå att man blir uttråkad av sitt liv med sådana figurer runt omkring sig, men trovärdigheten får sig en törn.
Slutet gör inte heller någon människa glad. Tillrättalagt och slätstruket slutar det lyckligt för alla inblandade utan att man egentligen förstår varför. Det känns inte som att Xavier och Alice hann påverka varandras liv i sådan utsträckning att det faktiskt spelade någon roll att de träffades. Till och med Alice psykoanalytiker säger att det bara är hon själv som har kraften att ta sig ur sin prostituering. Nej, både idén om att psykoterapeuter och prostituerade har något gemensamt i sin yrkesutövning och filmens sammansättning är alldeles för enkel och uppenbar för att engagera och skapa något större intresse hos tittaren.
Alice (Isabelle Huppert) är en ganska sliten, medelålders callgirl vars liv känns tämligen tråkigt och innehållslöst. I hennes värld går torskarnas pengar till att införskaffa nya inredningsdetaljer. Den ena får bekosta en ny tavla, en annan en en lampkrona och så vidare. Men trots fokuseringen på nya saker blir hon inte lyckligare för det. När hon möter den deprimerade terapeuten Xavier (Bouli Lanners) börjar hon allt mer öppet umgås med tanken på att ta sig ur sitt yrke.
Hela filmen går dock på tomgång. Skildrandet av de bägge huvudpersonernas liv är ungefär lika småtrist som filmen i övrigt. Både Alice och Xaviers klienter är pappfigurer till klyschor utan något speciellt djup eller iderikedom. En flörtig transa här - en fet gubbe med förkärlek för tjejer i skoluniform där. Visst är det lätt att förstå att man blir uttråkad av sitt liv med sådana figurer runt omkring sig, men trovärdigheten får sig en törn.
Slutet gör inte heller någon människa glad. Tillrättalagt och slätstruket slutar det lyckligt för alla inblandade utan att man egentligen förstår varför. Det känns inte som att Xavier och Alice hann påverka varandras liv i sådan utsträckning att det faktiskt spelade någon roll att de träffades. Till och med Alice psykoanalytiker säger att det bara är hon själv som har kraften att ta sig ur sin prostituering. Nej, både idén om att psykoterapeuter och prostituerade har något gemensamt i sin yrkesutövning och filmens sammansättning är alldeles för enkel och uppenbar för att engagera och skapa något större intresse hos tittaren.
EXTRAMATERIALET
Några trailers, men inget som rör den här filmen.
TRE SAKER
1. Det känns väldigt märkligt när Alice psykoanalytiker går till Xavier och pratar om hennes fall. Finns det ingen tystnadsplikt för läkare i Frankrike?
2. Isabelle Hupperts kanske mest minnesvärda roll var som störd sexneurotiker i filmen "Pianisten" från 2001.
3. Regissören Jeanne Labrune har tidigare bland annat skrivit grundmanuset till den Oscar-nominerade filmen "Vatel" med bland annat Gérard Depardieu och Uma Thurman. Dessutom kammade hon hem en vinst i Cannes 1992. Märkligt att hon går från det till att göra en så slätstruken film.
2. Isabelle Hupperts kanske mest minnesvärda roll var som störd sexneurotiker i filmen "Pianisten" från 2001.
3. Regissören Jeanne Labrune har tidigare bland annat skrivit grundmanuset till den Oscar-nominerade filmen "Vatel" med bland annat Gérard Depardieu och Uma Thurman. Dessutom kammade hon hem en vinst i Cannes 1992. Märkligt att hon går från det till att göra en så slätstruken film.
THOMAS HELSING (2011-10-17)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Isabelle Huppert (4)
Isabelle Huppert (4)
