Serieslut med lätt bismak av besvikelse
FILMENI den fjärde och sista säsongen av "Titans" gör skaparna av serien ett för mig enormt feltramp när de låter skurkeriet i säsongen vara ockult magi. Detta tycker jag personligen är ganska tråkigt och oengagerande även om det inte innebär att hela säsongen faller på just detta val. "Titans" har haft magiska och övernaturliga inslag tidigare så det är ingen helomvändning på något sätt, men det är inte riktigt min grej. Det är dock inte taget ur luften utan bygger på DC-karaktärer och mytologi som etablerades redan på 80-talet i "New Teen Titans"-tidningarna.
Säsongen inleder starkt med att ge oss Lex Luthor, alla DC-produktioners mest tacksamma roll, här fint gestaltad av Titus Welliver som ger den välkända skurken elegans och pondus. Dessvärre är lyckan kort för Lex tas ur daga redan i första avsnittet av den ockulta rörelsen The Organisation som han har haft ett ensidigt samarbete med.
Titans-medlemmen Connor (Joshua Orpin), det vill säga Superboy, en klon av både Superman och Lex (komplicerat!) är närvarande när Lex dör och blir misstänkt för mord. Connor är den karaktär som genomgår störst utveckling genom säsongen. Initialt ska han äntligen få träffa Superman och lära sig ett och annat men den pappan sviker honom och i stället blir den andra pappan som finns där för honom och Connor låter sin Luthor-sida ta över, vilket oroar de andra medlemmarna, inte minst gruppens ledare Dick Grayson (Brenton Thwaites).
The Organisations drivande person kallas Mother Mayhem (Franka Potente) och visar sig vara en kraftfull person som till och med lyckas stjäla Rachels a.k.a. Raven (Teagan Croft) krafter, vilket leder till att Dick kallar in den luriga häxan Jinx (Lisa Ambalavanar) för att försöka återta krafterna. Det The Organisation vill är att väcka Trigon till liv, denna demoniska varelse som är Rachels far, och om det sker är det kört på allvar. Det finns även ett annat barn till Trigon, Sebastian Sanger (Joseph Morgan) som är helt ovetande om sitt öde, och Titans måste skydda honom till vilket pris som helst. Uppdraget är stark kopplat till Koriand'rs a.k.a. Starfire (Mame-Anna Diop) krafter som bara blir starkare och starkare.
Garfield Logan a.k.a. Beast Boy (Ryan Potter) som jag under de första säsongerna sett mest som ett bollplank får en tyngre roll i säsongen där han får ny kunskap om sina krafter och vad hans syfte är. Om sitt syfte funderar även Tim Drake (Jay Lycurgo) som är den senast tillkomna medlemmen, som får träna mycket för att till slut bli Robin.
Som konstaterat: Säsongen faller inte på den kretsar kring ockult magi men jag upplever den som klart svagare än vad serien presterat tidigare. Men trots det är det trist att serien går i mål med denna säsong. Jag har aldrig rankat "Titans" som det bästa i genren men det har ändå varit en serie som stuckit ut lite och som i sina bästa stunder varit riktigt, riktigt bra. Säsong fyra är förstås ingen katastrof, men för mig personligen blir det ändå en liten lätt bismak av besvikelser utifrån det övergripande upplägget.
Säsongen inleder starkt med att ge oss Lex Luthor, alla DC-produktioners mest tacksamma roll, här fint gestaltad av Titus Welliver som ger den välkända skurken elegans och pondus. Dessvärre är lyckan kort för Lex tas ur daga redan i första avsnittet av den ockulta rörelsen The Organisation som han har haft ett ensidigt samarbete med.
Titans-medlemmen Connor (Joshua Orpin), det vill säga Superboy, en klon av både Superman och Lex (komplicerat!) är närvarande när Lex dör och blir misstänkt för mord. Connor är den karaktär som genomgår störst utveckling genom säsongen. Initialt ska han äntligen få träffa Superman och lära sig ett och annat men den pappan sviker honom och i stället blir den andra pappan som finns där för honom och Connor låter sin Luthor-sida ta över, vilket oroar de andra medlemmarna, inte minst gruppens ledare Dick Grayson (Brenton Thwaites).
The Organisations drivande person kallas Mother Mayhem (Franka Potente) och visar sig vara en kraftfull person som till och med lyckas stjäla Rachels a.k.a. Raven (Teagan Croft) krafter, vilket leder till att Dick kallar in den luriga häxan Jinx (Lisa Ambalavanar) för att försöka återta krafterna. Det The Organisation vill är att väcka Trigon till liv, denna demoniska varelse som är Rachels far, och om det sker är det kört på allvar. Det finns även ett annat barn till Trigon, Sebastian Sanger (Joseph Morgan) som är helt ovetande om sitt öde, och Titans måste skydda honom till vilket pris som helst. Uppdraget är stark kopplat till Koriand'rs a.k.a. Starfire (Mame-Anna Diop) krafter som bara blir starkare och starkare.
Garfield Logan a.k.a. Beast Boy (Ryan Potter) som jag under de första säsongerna sett mest som ett bollplank får en tyngre roll i säsongen där han får ny kunskap om sina krafter och vad hans syfte är. Om sitt syfte funderar även Tim Drake (Jay Lycurgo) som är den senast tillkomna medlemmen, som får träna mycket för att till slut bli Robin.
Som konstaterat: Säsongen faller inte på den kretsar kring ockult magi men jag upplever den som klart svagare än vad serien presterat tidigare. Men trots det är det trist att serien går i mål med denna säsong. Jag har aldrig rankat "Titans" som det bästa i genren men det har ändå varit en serie som stuckit ut lite och som i sina bästa stunder varit riktigt, riktigt bra. Säsong fyra är förstås ingen katastrof, men för mig personligen blir det ändå en liten lätt bismak av besvikelser utifrån det övergripande upplägget.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Måste ändå säga att jag tycker att man verkligen kastar bort Lex Luthor-karaktären genom att bara låta honom vara med i ett avsnitt. Titus Welliver är ju en på alla sätt spännande skådespelare som alltid levererar utmärkta insatser och det hade varit väldigt kul att se vad han kunde ha få gjort med Lex med lite mer speltid.
2. I första säsongen träffade vi Doom Patrol i ett avsnitt, som ynglade av sig i den egna spinoffserien (typ, även om det är samma karaktärer och skådespelare känns den serien ändå lite fristående). Även i denna säsong stöter vi på Doom Patrol på nytt, vilket sker i ett avsnitt som skickar ut passningar kors och tvärs till alla möjliga DC-produktioner.
3. Jag gillar att seriens vinjett, som egentligen bara är ordet TITANS i stora blockbokstäver med rörligt innehåll, ändras lite från avsnitt till avsnitt.
2. I första säsongen träffade vi Doom Patrol i ett avsnitt, som ynglade av sig i den egna spinoffserien (typ, även om det är samma karaktärer och skådespelare känns den serien ändå lite fristående). Även i denna säsong stöter vi på Doom Patrol på nytt, vilket sker i ett avsnitt som skickar ut passningar kors och tvärs till alla möjliga DC-produktioner.
3. Jag gillar att seriens vinjett, som egentligen bara är ordet TITANS i stora blockbokstäver med rörligt innehåll, ändras lite från avsnitt till avsnitt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
