Mer av allt, utom filmupplevelsen
FILMENRent principiellt väcker djurskräckisar, speciellt med hajtema, ett intresse hos mig. Det har väl kanske att göra med att jag såg "Hajen" väldigt tidigt i livet och rankar den fortfarande som en favoritfilm. Men samtligt är det väldigt sällan som det där väckta intresset leder till tillfredsställande filmupplevelser. "The Meg" (2018) kändes initialt som att den - trots sitt uppenbart överdrivna och småfåniga upplägg - skulle leverera prima underhållning. Men så blev det inte riktigt.
Det blev en dyr B-film som ändå blev så populär att den genererade en uppföljare. Precis som det gått fem år i verkligheten har det även gjort så i filmens värld. Jonas Taylor (Jason Statham) varvar uppdrag där han sätter dit miljöbovar med fortsatt arbete hos forskningsstationen Mana One som utforskar de djupaste delarna av Marianergraven. Nu är den drivande kraften Jiuming Zhang (Wu Jing), bror till Suyin Zhang som var med i förra filmen och blev ett offer för den megalodon som Jonas till sist dräpte. Kvar blev Suyins dotter Meiying (Sophia Cai) som nu uppfostras av både Jonas och Jiuming och som blivit en tonåring som mer än gärna vill följa med ned i djupet.
Med hjälp av finansiären Hillary Driscoll (Sienna Guillory) har Jiuming lyckats utveckla ny teknik för att kunna utforska allt djupare vatten och snart är det dags för en expedition för att se vad som finns där. Sedan sist har Mana One en unga megalodon-hona i fångenskap som Jiuming tränat och påstår sig ha en speciell relation med. Jonas är tveksam. Lagom till expeditionen drar igång lyckas jättehajen fly och lockar fram en enorm alfa-megalodon och en annan hane ur djupet. Samtidigt märker expeditionen att det ligger en forskningsstation på botten.
När stationen attackerar expeditionen blir det fullt kaos. Expeditionen strandas på botten och får använda sig av speciella dräkter för att klara sig men då är redan skadan skedd och jättehajarna och andra hemska vidunder ur djupet kan ta sig upp till ytan. Där hamnar våra hjältar också till slut och ställs denna gång mot värre faror än någonsin.
Det är ju ett ganska vanligt grepp att safta på med mer av allt när en uppföljare ska göras med någon sorts naiv bild av att det ska göra allt bättre. Så blir det förstås inte. Den lätt kittlande känslan som enorma hajar gav i första filmen är nu som bortblåst. Så alfa-megalogon är mycket större än förra filmens haj? Är den? Okej... Resultatet av "mer av allt" blir givetvis att det även blir mer av de totalt osannolika situationer som huvudpersonerna hamnar i - och klarar sig ur.
Jag vet inte, men "Hajen" känns på något vis som en film som återger något som skulle kunna hända, inklusive det människorna gör för att överleva. "The Meg" och "Meg 2: The Trench" är enbart spekulativa fantasier som förlitar sig på alldeles för många lägliga faktorer. Givetvis förstår jag att det är det som är grejen och att man får ta filmerna för vad de är. Men samtidigt finns det också gränser för vad man kan tugga i sig.
Det blev en dyr B-film som ändå blev så populär att den genererade en uppföljare. Precis som det gått fem år i verkligheten har det även gjort så i filmens värld. Jonas Taylor (Jason Statham) varvar uppdrag där han sätter dit miljöbovar med fortsatt arbete hos forskningsstationen Mana One som utforskar de djupaste delarna av Marianergraven. Nu är den drivande kraften Jiuming Zhang (Wu Jing), bror till Suyin Zhang som var med i förra filmen och blev ett offer för den megalodon som Jonas till sist dräpte. Kvar blev Suyins dotter Meiying (Sophia Cai) som nu uppfostras av både Jonas och Jiuming och som blivit en tonåring som mer än gärna vill följa med ned i djupet.
Med hjälp av finansiären Hillary Driscoll (Sienna Guillory) har Jiuming lyckats utveckla ny teknik för att kunna utforska allt djupare vatten och snart är det dags för en expedition för att se vad som finns där. Sedan sist har Mana One en unga megalodon-hona i fångenskap som Jiuming tränat och påstår sig ha en speciell relation med. Jonas är tveksam. Lagom till expeditionen drar igång lyckas jättehajen fly och lockar fram en enorm alfa-megalodon och en annan hane ur djupet. Samtidigt märker expeditionen att det ligger en forskningsstation på botten.
När stationen attackerar expeditionen blir det fullt kaos. Expeditionen strandas på botten och får använda sig av speciella dräkter för att klara sig men då är redan skadan skedd och jättehajarna och andra hemska vidunder ur djupet kan ta sig upp till ytan. Där hamnar våra hjältar också till slut och ställs denna gång mot värre faror än någonsin.
Det är ju ett ganska vanligt grepp att safta på med mer av allt när en uppföljare ska göras med någon sorts naiv bild av att det ska göra allt bättre. Så blir det förstås inte. Den lätt kittlande känslan som enorma hajar gav i första filmen är nu som bortblåst. Så alfa-megalogon är mycket större än förra filmens haj? Är den? Okej... Resultatet av "mer av allt" blir givetvis att det även blir mer av de totalt osannolika situationer som huvudpersonerna hamnar i - och klarar sig ur.
Jag vet inte, men "Hajen" känns på något vis som en film som återger något som skulle kunna hända, inklusive det människorna gör för att överleva. "The Meg" och "Meg 2: The Trench" är enbart spekulativa fantasier som förlitar sig på alldeles för många lägliga faktorer. Givetvis förstår jag att det är det som är grejen och att man får ta filmerna för vad de är. Men samtidigt finns det också gränser för vad man kan tugga i sig.
EXTRAMATERIALET
Två relativt korta featuretter ligger med. Den ena är en hyfsat traditionell making of som pratar om filmens tillkomst i breda drag, med lite citat från vissa av de inblandade. Jason Statham lyser med sin frånvaro bland intervjusvaren. Lite lustigt.
Den andra har speciellt fokus på filmens bestar som utöver megalodonerna (rätt böjning?) är en jättebläckfisk och någon sorts dinosaurie-fisk-mashup. Lite småskoj att lägga några minuter på.
Den andra har speciellt fokus på filmens bestar som utöver megalodonerna (rätt böjning?) är en jättebläckfisk och någon sorts dinosaurie-fisk-mashup. Lite småskoj att lägga några minuter på.
TRE SAKER
1. I vissa regioner heter filmen det oerhört konkreta "Shark 2". Inge krångel.
2. Det är gott om stölder från/passningar till "Hajen" och till och med "Hajen 2" i filmen, även om jag generellt sett inte tycker att det känns som en efterapning på samma sätt som första filmen.
3. När filmen rullat klart funderar jag över varför inledningsscenen är med över huvud taget. Det är actionraffel där Jonas är ombord ett fartyg som dumpar miljövidrigt avfall i havet. Om det hela hade lett till något senare i filmen, till exempel att avfallet hade fått någon krabba att mutera eller något, så hade scenen känts lite mer motiverad. Nu är det mest som att filmen behövde en inledningsscen med fart utan någon större poäng.
2. Det är gott om stölder från/passningar till "Hajen" och till och med "Hajen 2" i filmen, även om jag generellt sett inte tycker att det känns som en efterapning på samma sätt som första filmen.
3. När filmen rullat klart funderar jag över varför inledningsscenen är med över huvud taget. Det är actionraffel där Jonas är ombord ett fartyg som dumpar miljövidrigt avfall i havet. Om det hela hade lett till något senare i filmen, till exempel att avfallet hade fått någon krabba att mutera eller något, så hade scenen känts lite mer motiverad. Nu är det mest som att filmen behövde en inledningsscen med fart utan någon större poäng.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
